In my English nutshell
An Oslo bomb, an island massacre, an utstanding nation
(Denna och följande bilder från SvD.se.)
An Oslo bomb, an island massacre, an utstanding nation
(Denna och följande bilder från SvD.se.)
Explosion i Oslos regeringskvarter. Fönster splittrade i ett stort område. Mäktiga husfasader krossade. Brand. Mina tankar börjar vandra.
Tänk att Norges regeringshus är så stora och samlade! I Stockholm syns egentligen tydligt bara gamla Rosenbad med statsministerns kansli. I det huset arbetade jag som utredare medan ännu dagens pressrum var personalrestaurang. De övriga regeringskontoren finns i gamla ombyggda hus på nedre Norrmalm, förbundna under jord med kulvertar.
Skulle Stockholm ha klarat en bomb bättre? Ja, blev mitt spontana svar på frågan. Att det svenska regeringskansliet är utspritt borde väl ha minskat skadorna. Så fick jag se bilden på bombhålet och läsa om hur långt från det hålet som byggnader hade skadats.
Nu insåg jag att jag tänkt fel. I och med att bara Rosenbad med statsministerns kansli är den enda välkända regeringsbyggnaden kan man misstänka att bombmannen skulle ha placerat sin bomb just där. Då hade troligen Rosenbad ödelagts helt. Kanske skulle kulvertsystemet spridit tryckvågen till fler hus.
Så tar Utøya-massakern tag i mitt medvetande. Den ville slå mot demokratin genom att slå mot Arbeidernes Ungdomsfylking, alltså partiets ungdomsförbund. Enda sättet att klara sig på ön var att fly eller gömma sig obemärkt. Detta på en ö där ungdomarna ville lära sig solidaritet.
Än mer gripen blir jag över reaktionerna i Norge. Det börjar med ett uttalande av Siv Jensen, Fremskrittspartiets ledare: "Idag är vi alle AUF-ere!" Andra följde efter och Jens Stoltenberg gjorde allt rätt inte minst genom att tala om vad AUF på Utøya betytt för honom. Jag har hittills inte sett exempel på att någon försökt ta politiska poäng på tragedin.
När jag hörde om Utøya, kom jag att tänka på Glämsta, Judiska Församlingens anläggning och verkasamhet på Barnens Ö i Stockholm, även den en inspiration för många generationer, till och med i över hundra år. Där är man sorgligt nog tvungen att ha en hög säkerhetsberedskap. Nu måste vi inse att även andra än judar och muslimer måste ha hög säkerhetsberedskap.
Flera har utnämnt Anders Behring Breivik till en ensam galning. Det är en minst sagt bizarr tanke. Sedan internet kommit behöver ingen vara ensam utan kan utveckla galenskap bland tusentals likasinnade. Var och en kan nu lätt bli medlem av en destruktiv sekt. Möjligheten att vara anonym i tidningarnas kommentarsspalter gör det dessutom lätt för de destruktiva att nå ut till andra.
Finns någon tröst? Ja, i det sätt som norska nationen reagerat på. Sorg över det som hänt – grundligt bejakad och visad – men förenad med beslutsamhet inför framtiden:
Ingen hämnd, full rättssäkerhet, ännu starkare demokrati.
