Visst visste vi att vårt
fjärde barnbarn, Erik, skulle gifta sig. Visst hade vi lagt märke till att han
och Isabell tagit det säkra för det osäkra: flyttat ihop och förökat sig. Då
var det mer överraskande att de ville byta sina efternamn till Evelyns
flicknamn
Gullestad
Gullestad
De var emellertid inte
alldeles först i Sverige med att utnyttja det norska namnet. Hasse, vår
förstfödde, hade inför sin pensionering satt igång med att författa och att
driva ett förlag med Gullestad i namnet. Se ebokforlaggullestad.se !
Gullestad är en gård halvvägs
mellan Kristiansand och Stavanger. Den gamla betydelsen av ordet ”gull” är
odlingsbar äng mellan bergvägg och strömmande vatten. Just så ligger Gullestad vid älven Kvina.
Gården är omnämnd från 1200-talet.
Den ärvdes ända in i modern tid på det sättet att äldste sonen fick allt och var
den ende som fick använda namnet. Närmare vår tid blev det friare.
En man från gården
bosatte sig i Rasvåg på
ön Hidra nära Norges sydvästra udde. Han hade Gullestad som ett förnamn. Så hade hans efterkommande ända tills
Evelyns far, Hans Gullestad Hansen, tog det som sitt efternamn. Han gjorde så när han skulle
gifta sig.
Så ville Erik och
Isabell bli Gullestad. Då krävde myndigheterna i Sverige ett dokument från
Norge som visade att namnet använts i minst två generationer. Evelyn bevisade
att hon var dotter till Hans Gullestad – och därmed kunde ett nytt par gifta sig med namnet Gullestad. När och var?
En pusselbit i sänder gav besked på vårt kylskåp, och till slut stod där Åsens By 57.8947°N
14.5184°E. Det kändes tryggt om än långt från Sollentuna. Vår son beredde
plats i sin bil för Evelyn och mig. Min rullstol fick åka husvagn dit och brandbil hem.
Vi övernattade på BauerGården och blev följaktligen välkomnade av John Bauers Tuvstarr.
Rädslan för regn ökade när vi hittat vigsellokalen i Åsens by: ett imponerande träd, en stor parasoll hängande i trädet, bänkar som riktade åskådarna mot parasollen. Men solen infann sig med vigseln.
Efter vigseln börjar vi röra på oss. Ottilia gratulerar sin nygifta mor och Claudia ställer sig i tur.
Brudgummens mormor måste ta krafttag för att brudgummens morfar ska komma fram.
Brudgum med far Lars till höger. Till vänster mormor Gullestad, morbror Hasse och mosterdotter Elin.
Vi närmar oss middagen och börjar bli ceremoniella.
Från regn av blomsterblad in över den breda ingången till en stor lada som förvandlats till festlokal.
När ögonen vant sig där inne och toastmadame tagit befälet, upptäcker var och en av oss sitt handskrivna namn – på en polkagris. Under den ett välkomnande häfte på åtta sidor.
Häftets sista sida påminner om något vi redan fått reda på: ”Välkommen att säga något – men lämna då en lapp till vår toastmadame!”
Kvällens
gäster är rubriken över 88 verser
som var och en ägnats en gäst. Det prasslar när var och en letar efter sin
vers. Jag hittar snabbt den viktigaste:
Hon
är svensk, uppvuxen i Norge
en
pingla i världsklass med krut-DNA.
Evelyn
mormor till brudgummen är,
och
brudparet nu hennes efternamn bär.
Fortsätter bland de 88 verserna.
Varje liv på fyra rader. Iakttagelser om stort, smått och överraskande. Till exempel i den här versen:
Brudens
mor, smart som hon är,
tandläkare
näst en polkagrisaffär.
Birgit är
givmild och ser till att andra får det bäst,
När
hon inte är i skidbacken eller på sjön i en flytväst.
Flera verser berättar om
arbete av olika slag inför bröllopet, till exempel detta:
Sanna
brudgummens yngsta storasyster är,
Har
både
dialekter och fysik i sin vokabulär
Hela
långa
våren
har hon sytt ambitiöst,
så att näbbar, tärnor och brud
kan festa fabulöst.
Elin är kusin till brudgummen och flitig scout,
även högst delaktig i brudens layout.
Klänning och spets virkar hon manuellt,
dessutom fyrverkeriexpert som otaliga raketer smällt.
Allt i Eriks och Isabells Välkomna till bords: vältänkt, välgjort och välsmakande som middagen!
Jag kommer osökt att tänka på Svenska Akademien. Den bör skötas på samma sätt!
Jag kommer osökt att tänka på Svenska Akademien. Den bör skötas på samma sätt!
KOMMENTERA
