Hemslöjden 100 år / Domestic arts and handicrafts 100 years

In my English nutshell

Hemslöjden 100 years is the title of an exhibition celebrating the 100 years of The Swedish Domestic Arts and Handicreafts Federation. The background for my interest in this is a protest. In the 1950's women who considered themselves progressive expressed condescention for handicrafts like knitting, crocheting or embroidering. I protested by framing this embroidery from the 1860's.  It is still hanging on the wall beside my computer. I have been very glad to note that women today develop new handicrafts. Before the exhibition a big leaf frame was distributed and people invited to make what kind of leaf they wanted. The result were 2000 leaves at the exhibition, showing both respect for old methods and wild creativity.

Rubriken Hemslöjden 100 år fick oss att hoppa till. Hemslöjd är ju något lika gammalt som människan! Rubriken gäller emellertid Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund som firar sina 100  år med denna utställning på Liljevalchs. Vi måste gå dit, i synnerhet som jag har det inramade broderiet här ovan hängande på väggen nära min dator. Broderiet fick jag av min mormor, född 1862, och är ett exempel på hur flickor fick lära sig alla versaler, gemena och siffror. 

Jag lät rama in broderiet på 1950-talet när kvinnor som kallade sig progressiva talade nedlåtande om hemmafruar och spädde på med förakt för kvinnors urgamla handarbeten som att virka, sticka, brodera och sy. Själv fick jag respekt för sådant hantverk, inte minst 1933-35 i småskolan när jag, liksom alla pojkar där, fick lära mig "syslöjd". Det har under senare årtionden blivit en källa till glädje att flickor och kvinnor nu glatt utvecklar sådant hantverk.  

Utställningen har två delar. Den ena ställer ut föremål på vanligt sätt och har dessutom ett verkstadsrum där man kan se på olika slags metoder och verktyg. Den andra delen ställer ut en skog av träd med 2000 mycket stora löv. Stora ramar i form av ett löv hade sänts i förväg till alla som ville delta med uppgiften till var och en att göra ett löv efter sitt sinne. Därmed blev det en väldig spännvidd mellan de 2000. Besökarna får se t ex detta:

Ett kollage av kantsydda tygbitar på en lindad ram är ett "löv" av ett slag som i varje fall vi förväntade oss. Men vi fick se många "löv" som vi inte förväntade oss, till exempel detta:

Ännu mer överraskande löv fanns, till exempel ett som visade "magen" i en dator. Många löv stimulerade tankar mer än skönhetssinnet. Man bör ta god tid på sig för att se skogen med de 2000 löven. 

En av tavlorna som visades bjöd på en gåta. Det var den här tavlan:

Vad i all världen hände 1784 som har med motivet på denna tavla att göra? Någon som vet? Kontakta gärna mig, helst per mejl.          

Dystopia / Utopia

Joakim Hansén-utställning på Edsvik Konsthall i Sollentuna. Jag fastnade för den här målningen.
Joakim Hansén exhibition at Edsvik Konsthall (Art Hall). I got caught by this painting.

Varför? De flesta målningarna är inspirerade av USA på den tid då vi bodde där ett år. Vi såg en idyllisk värld, målningarna visar karikatyrer av den.
Why? Most of the paintings are inspired by USA at the time when we lived there for a year. We saw an idyllic world, the paintings show caricatures of it.

Trots detta fastnade jag för detta underjordiska motiv. Varför? Plötsligt mindes jag.
In spite of that I got caught by this underground motif. Why? Suddenly I remembered.

Som tonåring läste jag mycket science fiction. Novellen som gav djupast intryck beskrev en framtid då New York hade vuxit till en byggnad, en enorm labyrint.
As a teenager I red a lot of science fiction. The story that gave the deepest impression described  a future when New York had grown into one building, an enormous labyrinth 

I den labyrinten levde de lägsta klasserna från födelse till död i underjordisk slum.
In that labyrinth the lowest classes lived from birth to death in underground slum.

När jag blev äldre började jag undra vad grunden kunde vara för en sådan dystopi.
As I grew older I began wondering about what the ground could be for such a dystopia.

Jag fann svaret i bilder på staden som en utopi, bilder som publicerades i början av 1900-talet.
I found the answer in pictures of the city as a utopia, pictures published in the beginning of the twentieth centrury. 

Bland tonåringar som såg sådana bilder måste åtminstone en ha föreställt sig hur staden såg ut under de väl förbundna skyskraporna.
Among teenagers seeing such pictures at least one must have imagined what the city looked like under the well connected skyscrapers.

Tillbaka från havet / Back from the sea

Detta är vad vi ser från vår hytte på Hidra när solen sänker sig i juni. Hytten är 130 meter över havet. Hidra är en ö nära Lista, Norges sydvästspets, och vetter mot mitten av Nordsjön.
This is what we see from our cabin at Hidra when the sun is declining in June. The cabin is 130 meters above sea-level. Hidra is an island near Lista, Norways south-west cape, and is facing the middle of the North Sea.

Nu har vi kommit hem efter en inspirerande månad där. Vi har vandrat, läst, tänkt och skrivit.
Now we have returned home after an inspiring month there. We have been walking, reading, thinking and writing.

En midnatt ville jag se hur långt blixten från min lilla digitalkamera kan nå. Alltså riktade jag kameran mot vår bänk mellan avsågade trädstammar. De närmaste är fyra och en halv meter borta och förbinds med en gren på en meter
One midnight I wanted to see how far the flash from my small digital camera can reach. Thus I directed the camera against our bench between sawn-off trunks. The closest ones are four and a half meter away and connected by a branch of one meter.

Fotot visade något annat också:

The photo did show something else as well:

Vi vet att vi har fladdermöss som grannar. Vi vet att dessa grannar är mycket små. Min hand rymmer lätt en av dem. Längre är inte kroppen.
We know that we have bats as neighbours. (Why not call them flutter-mice in English?)  We know that these neighbours are very small. My hand easily rooms one of them. The body is no longer than that.

En sådan liten fladdermus måste ha svept förbi på bara en hands avstånd – men jag lade inte märke till den. Förmodligen är det mycket jag inte lägger märke till, kanske det mesta.
Such a small bat must have fluttered by at a distance of only one hand, and I did not observe it. Probably there is a lot I do not observe, maybe the most. 

Bäst att jag skärper mig när jag avslutar det jag började skriva när jag såg ut över havet!
I have better sharpen myself when finishing what I started to write when viewing the sea. 

Sjöofficer och kvinna / Naval officer and woman

In my English nutshell

Sjöofficer i ett nytt millennium (Naval officer in a new millenium) by Ingrid Kaijser has been published in 2012. For several decades now women have been able to advance in the Swedish naval force. Thus this book contains one chapter on  Identity and Gender. It is interesting to note how the language used in gender research is used in that chapter.

En ny bok om sjölivet, denna gång officerare i svenska marinen. Boken har publicerats 2012 och har skrivits av Ingrid Kaijser som också skrivit den år 2006 publicerade boken Kvinnliga sjömän – finns dom? Den nya boken heter Sjöfficer i nytt millenium och har getts ut av A-Script Förlag.

Sedan länge har kvinnor varit välkomna till marinen och avancerat där. Alltså naturligt att de sista kapitlen heter Identitet och genus samt Framtiden och familjen. För tre årtionden sedan skulle väl inte en sådan bok haft de kapitlen. Då fanns ju ännu inga kvinnor bland sjöofficerarna.

Efter att ha ögnat på boken och då särskilt på de två nämnda kapitlen har jag fått det bestämda intrycket att det finns två mycket starka skäl att läsa boken noga.

Det ena skälet är att den visar hur påfrestande det är att tjänstgöra en i en organisation där mattan hela tiden rycks undan för ens tillvaro. Regering och riksdag har ju låtit det akut minskande hotet österifrån utvecklas till en huggsexa.

Det andra skälet är att läsaren får en konkret och övertygande bild av vad som händer när välmotiverade kvinnor rycker in på ett tidigare manligt område. Jag lägger särskilt märke till två saker. Den ena gäller marinens tradition av kamratfostran som lätt urartar till pennalism. Den andra gäller traditionen att ta ut folk uppifrån efter deras kompetens.

En rad vittnesmål visar att kvinnornas inträde varit en av de verksamma faktorerna för att bekämpa pennalism.  Att folk kan tas ut uppifrån efter kompetens har dessutom gynnat kvinnorna eftersom fler kvinnor än män tvekar inför att sälja in sig själva.  Det blir alltså intressant att läsa boken grundligt.

En detalj lägger jag märke till: språket. I kapitlet Identitet och genus används genusforskarnas terminologi. Förr var livet till sjöss en manlig värld. Nu är den dessutom "manskodad". Att kvinnor "uppfattas som fredligare än män"  beror inte på deras "essentiella egenskaper", det "grundar sig på könsföreställningar om kvinnor och män".

Här ser vi alltså den i genusforskningen vanliga föreställningen att könsskillnader bara är inlärda, samma föreställning som gör att polis, andra myndigheter och massmedia bara talar om "ungdomar" när skolor och bilar bränns och sten kastas på bussar, polis och brandkår.

Nu kommer jag inte att kunna sätta in något på bloggen förrän om en dryg månad. Så här kommer en liten maritim hälsning inför mitt uppehåll, ett foto tagit i regn vid Skeppsholmskyrkan på väg till årsmöte i Sjöfartens Kultursällskap, inlett med studiebesök hos Max Ström Förlag. Tänk vad en liten ynklig kamera kan åstadkomma!

Skolans mentala epidemier / The mental epidemics of the school

In my English nutshell
The journal Forskning och Framsteg (Research and Progress) has published an article on the complete failure in the 1970ies to replace the old ways of teaching mathematics by using notions previous used only at the university level. I consider this a typical exemple of reforms founded on wishful thinking. 

När jag började skolan 1934, lyckades jag inte fästa bokstäver och siffror på papperet i rätt ordning. När min bror började skolan 1936, lyckades han inte sitta still. Jag var nyfiken på de vuxna och lade märke till hur de hanterade barn med våra avvikelser.

Skolan erkände vid den tiden att det fanns barn som hade min avvikelse. Vi kallades ordblinda. ”Pojken måste gnuggas hemma.”  Skolan erkände också att det fanns barn som hade min brors avvikelse. De kallades ”vilda pojkar”. Min bror fick sluta i åk 6 precis som vår far, också en vild pojke, hade gjort. Båda lyckades sedan utmärkt i livet.

Jag följde skolan lika nyfiket ända tills jag tog studenten 1946. Jag fortsatte att följa skolan som ambitiös far och morfar för barn och barnbarn som nu är i åldrarna 62-18 år. Jag har observerat vad de uppväxande varit utsatta för i vår ”skola för alla”, inte minst hur det gått för avvikare.

Först jag lade märke hur hanteringen av ordblindhet ändrades. Massor av lärare blev snällister som fick för sig att ordblindhet inte finns. Vissa barn utvecklas långsammare – och de får absolut inte pekas ut! Alltså släpptes pojkar upp genom skolan och lämnade den som funktionella analfabeter.

Sedan lärde sig forskare att avläsa hjärnan, till och med när den är igång. Stor upptäckt: det sprakar annorlunda i den ordblindes hjärna än i majoritetens! Nu utnämndes vi till dyslektiker. Arbetet inleddes med att hitta metoder att lära dyslektiker lära sig. Det blev kaos länge innan man insåg att dyslexi finns av många olika sorter som måste pareras på helt olika sätt.

Jag höll också ögonen öppna för hur ’de vilda pojkarna’ hanterades. I den nya skolan "för alla" fick de absolut inte sluta i åk 6 eller ens åk 7. Det hade blivit en dogm att människan måste gå i skola under hela uppväxten, alltså växa upp bara tillsammans med jämnåriga.

Reformen var grundad varken på beprövad erfarenhet eller på väl utvärderade forskningsrön. Sådana visar till exempel att pojkar och flickor genomsnittligt utvecklas i mycket olika takt. Reformen var grundad på önsketänkande. För de ”vilda pojkarna” var den en katastrof, särskilt för dem som dessutom var dyslektiker. De blev överrepresenterade i våra fängelser.

Nu såg jag fler reformer i skolan liksom i samhället i övrigt som grundats på önsketänkande. Och jag började se ett mönster:

°   Skrivbordskonstruerad reform, ofta inspirerad från avant garde i USA.

°   Läggs fram utan ordentlig utprovning i pilotprojekt.

°   Genomförs rikstäckande så att jämförelser med det gamla systemet blir omöjliga.

°   Innefattar nedflyttning till lägre åldersstadier av kunskap som förr lärdes i yrkeslivet eller på universitetet.

°   Det omedvetna antagandet bakom nedflyttningen: redan barnen måste få vuxenkunskap, inte bara allmänbildning och underlag för att öka sitt lärande allteftersom.

°   Huvudargumentet för reformen: alla metoder som använts hittills är 'omoderna', 'mossiga' etc.

Så slår jag upp Forskning och Framsteg nr 3/2012 och finner ett tydligt exempel på en misslyckad reform som uppvisar exakt de steg i stadier som jag observerat för problemförföljda skolreformer. Det är en stort uppslagen artikel av Mats Karlsson med rubriken

Matterevolutionen som kom av sig

Artikeln är värd att läsa inte bara för den som är intresserad av undervisning i matematik. Den är viktig att läsa för alla som ännu inte förstått risken som uppstår då goda syften förenas med önsketänkande och tro på genvägar. Då kan skapas reformer som grundas varken på beprövad erfarenhet eller på väl utvärderad forskning.

Tyvärr gäller det på alla områden i samhället. Dessutom tillkommer en faktor som blivit allt allvarligare: den politiska viljan att visa dådkraft genom att sätta den första dagen för den nya ordningen så tidigt att föreberedelserna omöjligt hinner bli klara.

Tokfeminism belyst / Mad feminism illuminated

In my English nutshell
My book on equality (2010) presented my personal observations since 1933 and the thoughts they had provoked. Now I have run across a book on the mad kinds of feminism, published by Birgitta Kurtén-Lindberg (2002). It is studded with quotations and references. If I had started to read that book and those books, I would not have been able to write my book. Besides, I would have been deprived my belief that I am the only one who has observed the paradigm shift created by the facts that a growing boys fail at school in growing numbers while women dominate on the universities.

När jag 2006 började skriva det som 2010 blev Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken, ställde jag in mig på att bara berätta om mina personliga iakttagelser sedan 1933 och tankarna de väckt. Två gånger klev jag dock in i mina gamla utredarskor.

Det ena undantaget utlöstes av att jag som vd i Studieförbundet Näringsliv och Samhälle hade fått inblick i diskussionerna om det nya begreppet könsroller som lanserades offentligt 1962. Därmed kunde jag inte låta bli att följa hur innebörden av det begreppet och andra ändrats genom årtiondena.

Det andra undantaget utlöstes av den skrämmande upptäckten hur likhetsfeminister uppträtt mot medsystrar som menade att även genetiska faktorer förklarar könsskillnader. Likhetsfeminister hade förföljt dem eller åtminstone förtigit deras verk.

Jag berättade om exemplet boken Kvinnan: kropp, samhälle, individ som publicerades 1980 men förtegs. I den boken fanns det till exempel grund för att bilda en sammanslutning som 1,6 miljonerklubben. Den bildades emellertid 18 år senare.

Bortsett från de undantagen höll jag mig alltså till mitt personliga vittnesmål. Nu förstår jag att det var nödvändigt. Jag har nämligen läst Birgitta Kurtén-Lindbergs Tokfeminismen (Timbro 2002). Titeln syftar på feminister som gör sig blinda för alla forskningsrön som visar att även genetiska faktorer har betydelse för könsskillnaderna

I boken beskriver Birgitta Kurtén-Lindberg förhållandet kvinnor/män i olika tider och kulturer. Det gav mig åtskilliga överraskningar. Spartas kvinnor deltog till exempel aktivt i samhällslivet vilket Atens kvinnor inte fick göra. Redan i antiken fanns framskjutna tänkare som ville flytta barnen från deras hem till statliga institutioner.

Boken är späckad med citat där källan alltid anges. Om jag läst boken innan jag började skriva min, skulle jag ha frestats att läsa allt hon hänvisar till. I så fall hade jag inte fått fram mitt vittnesmål.

Hur kom det sig att jag inte hört talas om boken? Jag misstänkte att även denna bok förtigits eftersom den inte är likhetsfeministisk och ringde förlaget (Timbro). Mycket riktigt: inga recensioner.

Sedan länge har jag funderat på att skriva en artikel om en rad jubileumsskrifter, nämligen sådana som gäller kvinnors upplevelser när de kämpat för att göra sig gällande i sina yrken och i samhället. Fredrika-Bremer-Förbundet liksom Bang har jubilerat liksom flera andra och gjort det med mycket intressanta jubileumsnummer. En intressant bok är Föregångarna. Kvinnliga professorer om liv, makt och vetenskap (SNS 2010). Den är skriven av kvinnor som lyckats avancera till professor i genusvetenskap eller tillfört genusperspektivet i annan vetenskap.

Under läsningen av dessa skrifter har jag fäst mig vid att två ämnen inte behandlas.

Ingen av författarna nämner det nedtystande av medsystrar som skett och sker. Ingen av dem verkar vara medveten om följderna av det väldiga paradigmskifte som äger rum nu. Jag syftar på att andelen pojkar som misslyckas i skolan sedan länge stiger i kombination med att kvinnor nu dominerar på universitetens alla linjer utan en. Samtidigt krävs akademiska meriter för allt fler anställningar.

Regeringens delegation för jämställdhet i skolan, DEJA, har inte ställt frågan vad är det för fel med skolan och den uppväxt som den orsakar. Det verkar ha blivit självklart att alla måste tillbringa hela sin uppväxt i skolan, alltså bara bland jämnåriga, trots att en sådan uppväxt inte rimligen kan passa alla.

Desto mer glädjande är det att Birgitta Kurtén-Lindberg väl belyser både fenomenet förtigande och problemet uppväxten. Lyckas jag få fram en artikel om jubileumsskrifterna kan jag använda hennes bok som en utmärkt kontrast.

I min bok har jag berättat att jag som vd i först SNS och sedan Sveriges Marknadsförbund enbart hade manliga kolleger. Så råkade jag träffa Jessica Bjurström, vd i Sveriges Kommunikationsbyråer som på min tid hette Reklamförbundet. Jag passade på att fråga om hon hade kvinnliga kolleger, och det hade hon många. Uppenbarligen anförtros numera chefskapet för organisationer mycket ofta välutbildade kvinnor.

Efteråt fick jag den här boken av henne:


Det här är en både upplysande och rolig bok, skriven av kvinnliga copywriters med en redaktion som leddes av Anna Serner, Jessica Bjurströms företrädare och nu vd för Sveriges Filminstitut.

Copywriters var länge män. Bokens författare berättar om sina erfarenheter av att tränga in i den manliga världen. Författarna har mött goda manliga chefer men också mansgrisar. I boken kallas alla sådana Roffe. En kvinna har till exempel fått höra en Roffe säga:

Synd att vår kvinnliga AD är barnledig, då har du ju ingen att jobba med.

Den dålige chefen eller kollegan Roffe presenteras alltså som en vidrig mansgris. Då är det ju besynnerligt att det är en sugga som visas på omslaget. Ser inte en modern copywriter skillnaden mellan galt och sugga? Eller är detta humor av en sort som inte jag fattar? Låt oss hoppas det senare.

"Hen" på en runsten / "Hen" (he or she) on a rune stone

Foto: Lise Claesson/Fornminnesinstitutet

In my English nutshell
The Swedish words for she and he are hon and han. Now feminists propagate for the neutral word hen. Today Språktidningen (The Language Times) has released the news of a rune stone, showing that hen was used i pre-Swedish. My reaction is that this will hurt sexual equality. Lack of a genus difference in the language is a characteristic feature of cultures with far less sexuaL equallity than Sweden of today.

På http://spraktidningen.se – Språktidningens webbplats – berättas idag om ett fascinerande fynd: en runsten som visar att ordet hen användes för både man och kvinna i det gamla nordiska språket.

Jag skrev snabbt en kommentar, och även den har införts idag. Så här reagerade jag:

Vilket välsignat fynd! Det finns en rad språk som inte har olika pronomen för kvinnor och män. Dessa språk talas i kulturer som alldeles klart är mindre jämställda än vår. Vår kultur är ju den mest jämställda. Hen-fyndet på runstenen visar att det könsneutrala ordet fanns i vår kultur när denna inte alls var så jämställd som den är nu.

Att återinföra 'hen' riskerar alltså att försvaga jämställdheten här!

Här citerar jag i förkortat skick några stycken ur spraktidningen.se:

>>
Bonden Pär Strömberg trodde först att det var en vanlig sten han hittat på åkern vid Skråfosa när han inspekterade jorden inför vårsådden. Men när Fornminnesinstitutet undersökte stenen visade det sig att den var en guldklimp för språkforskarna. Ristningen innehåller nämligen det allra första belägget för ordet hen i svenskan. Så här lyder den:

"För Sigyn, som reste västerut,
restes denna sten,
och Åsmund högg.
Hen ligger i Hjaltland."

Forskarna funderade länge på om Åsmund högg fel men har kommit fram till att så sannolikt inte var fallet. Dels har runradens tecken för a och e inte mycket gemensamt, dels har samme Åsmund på flera andra ristningar påträffade i Sörmland visat att han behärskade tidens alfabet till fullo.

Dessutom fanns vid denna tid inga utpräglade könsroller. Eftersom många män reste till fjärran länder skötte ofta kvinnor samtliga uppgifter på gården. Detta tros ha bidragit till framväxten av det könsneutrala pronomenet hen.

Jörn Skotte, forskningsarkivarie vid Fornminnesinstitutet, har undersökt stenen tillsammans med forskare vid Isof, Institutet för stenar och folkdräkter. Expertgruppens slutsats är att pronomenet hen användes för bägge könen på 1000-talet.

Och inte nog med det. Det finns en koppling mellan fornsvenskans hen och det engelska ordet för höna. Likt de flesta av den tidens vikingar ägnade sig inte Sigyn åt plundringståg, utan åt handel. Det är troligt att det förekommit handel med husdjur. Det finns nämligen brittiska dokument som nämner en Sigyn, som handlade med fjäderfä. I samma dokument finns också det första anglosaxiska belägget för ordet hen.

Det finns flera exempel på engelska ord som lånades in från fornsvenskan, till exempel mjöd (på engelska mead). Men det var först med tolkningen av den nyfunna runstenen som sambandet mellan fornsvenskans hen och engelskans hen kunde fastställas. Ett pronomen som under medeltiden föll i glömska i sveamålen, lånades alltså in i engelskan som ett substantiv för det som i Sverige heter höna.

Kanske går det, som ordspråket säger, inte att göra en höna av en fjäder. Men väl ett engelskt substantiv av ett fornsvenskt pronomen.

Anders
<<