In my English nutshell
The journal Forskning och Framsteg (Research and Progress) has published an article on the complete failure in the 1970ies to replace the old ways of teaching mathematics by using notions previous used only at the university level. I consider this a typical exemple of reforms founded on wishful thinking.
The journal Forskning och Framsteg (Research and Progress) has published an article on the complete failure in the 1970ies to replace the old ways of teaching mathematics by using notions previous used only at the university level. I consider this a typical exemple of reforms founded on wishful thinking.
När jag började skolan 1934, lyckades jag inte fästa bokstäver och siffror på papperet i rätt ordning. När min bror började skolan 1936, lyckades han inte sitta still. Jag var nyfiken på de vuxna och lade märke till hur de hanterade barn med våra avvikelser.
Skolan erkände vid den tiden att det fanns barn som hade min avvikelse. Vi kallades ordblinda. ”Pojken måste gnuggas hemma.” Skolan erkände också att det fanns barn som hade min brors avvikelse. De kallades ”vilda pojkar”. Min bror fick sluta i åk 6 precis som vår far, också en vild pojke, hade gjort. Båda lyckades sedan utmärkt i livet.
Jag följde skolan lika nyfiket ända tills jag tog studenten 1946. Jag fortsatte att följa skolan som ambitiös far och morfar för barn och barnbarn som nu är i åldrarna 62-18 år. Jag har observerat vad de uppväxande varit utsatta för i vår ”skola för alla”, inte minst hur det gått för avvikare.
Först jag lade märke hur hanteringen av ordblindhet ändrades. Massor av lärare blev snällister som fick för sig att ordblindhet inte finns. Vissa barn utvecklas långsammare – och de får absolut inte pekas ut! Alltså släpptes pojkar upp genom skolan och lämnade den som funktionella analfabeter.
Sedan lärde sig forskare att avläsa hjärnan, till och med när den är igång. Stor upptäckt: det sprakar annorlunda i den ordblindes hjärna än i majoritetens! Nu utnämndes vi till dyslektiker. Arbetet inleddes med att hitta metoder att lära dyslektiker lära sig. Det blev kaos länge innan man insåg att dyslexi finns av många olika sorter som måste pareras på helt olika sätt.
Jag höll också ögonen öppna för hur ’de vilda pojkarna’ hanterades. I den nya skolan "för alla" fick de absolut inte sluta i åk 6 eller ens åk 7. Det hade blivit en dogm att människan måste gå i skola under hela uppväxten, alltså växa upp bara tillsammans med jämnåriga.
Reformen var grundad varken på beprövad erfarenhet eller på väl utvärderade forskningsrön. Sådana visar till exempel att pojkar och flickor genomsnittligt utvecklas i mycket olika takt. Reformen var grundad på önsketänkande. För de ”vilda pojkarna” var den en katastrof, särskilt för dem som dessutom var dyslektiker. De blev överrepresenterade i våra fängelser.
Nu såg jag fler reformer i skolan liksom i samhället i övrigt som grundats på önsketänkande. Och jag började se ett mönster:
° Skrivbordskonstruerad reform, ofta inspirerad från avant garde i USA.
Skolan erkände vid den tiden att det fanns barn som hade min avvikelse. Vi kallades ordblinda. ”Pojken måste gnuggas hemma.” Skolan erkände också att det fanns barn som hade min brors avvikelse. De kallades ”vilda pojkar”. Min bror fick sluta i åk 6 precis som vår far, också en vild pojke, hade gjort. Båda lyckades sedan utmärkt i livet.
Jag följde skolan lika nyfiket ända tills jag tog studenten 1946. Jag fortsatte att följa skolan som ambitiös far och morfar för barn och barnbarn som nu är i åldrarna 62-18 år. Jag har observerat vad de uppväxande varit utsatta för i vår ”skola för alla”, inte minst hur det gått för avvikare.
Först jag lade märke hur hanteringen av ordblindhet ändrades. Massor av lärare blev snällister som fick för sig att ordblindhet inte finns. Vissa barn utvecklas långsammare – och de får absolut inte pekas ut! Alltså släpptes pojkar upp genom skolan och lämnade den som funktionella analfabeter.
Sedan lärde sig forskare att avläsa hjärnan, till och med när den är igång. Stor upptäckt: det sprakar annorlunda i den ordblindes hjärna än i majoritetens! Nu utnämndes vi till dyslektiker. Arbetet inleddes med att hitta metoder att lära dyslektiker lära sig. Det blev kaos länge innan man insåg att dyslexi finns av många olika sorter som måste pareras på helt olika sätt.
Jag höll också ögonen öppna för hur ’de vilda pojkarna’ hanterades. I den nya skolan "för alla" fick de absolut inte sluta i åk 6 eller ens åk 7. Det hade blivit en dogm att människan måste gå i skola under hela uppväxten, alltså växa upp bara tillsammans med jämnåriga.
Reformen var grundad varken på beprövad erfarenhet eller på väl utvärderade forskningsrön. Sådana visar till exempel att pojkar och flickor genomsnittligt utvecklas i mycket olika takt. Reformen var grundad på önsketänkande. För de ”vilda pojkarna” var den en katastrof, särskilt för dem som dessutom var dyslektiker. De blev överrepresenterade i våra fängelser.
Nu såg jag fler reformer i skolan liksom i samhället i övrigt som grundats på önsketänkande. Och jag började se ett mönster:
° Skrivbordskonstruerad reform, ofta inspirerad från avant garde i USA.
° Läggs fram utan ordentlig utprovning i pilotprojekt.
° Genomförs rikstäckande så att jämförelser med det gamla systemet blir omöjliga.
° Innefattar nedflyttning till lägre åldersstadier av kunskap som förr lärdes i yrkeslivet eller på universitetet.
° Det omedvetna antagandet bakom nedflyttningen: redan barnen måste få vuxenkunskap, inte bara allmänbildning och underlag för att öka sitt lärande allteftersom.
° Huvudargumentet för reformen: alla metoder som använts hittills är 'omoderna', 'mossiga' etc.
Så slår jag upp Forskning och Framsteg nr 3/2012 och finner ett tydligt exempel på en misslyckad reform som uppvisar exakt de steg i stadier som jag observerat för problemförföljda skolreformer. Det är en stort uppslagen artikel av Mats Karlsson med rubriken
Så slår jag upp Forskning och Framsteg nr 3/2012 och finner ett tydligt exempel på en misslyckad reform som uppvisar exakt de steg i stadier som jag observerat för problemförföljda skolreformer. Det är en stort uppslagen artikel av Mats Karlsson med rubriken
Artikeln är värd att läsa inte bara för den som är intresserad av undervisning i matematik. Den är viktig att läsa för alla som ännu inte förstått risken som uppstår då goda syften förenas med önsketänkande och tro på genvägar. Då kan skapas reformer som grundas varken på beprövad erfarenhet eller på väl utvärderad forskning.
Tyvärr gäller det på alla områden i samhället. Dessutom tillkommer en faktor som blivit allt allvarligare: den politiska viljan att visa dådkraft genom att sätta den första dagen för den nya ordningen så tidigt att föreberedelserna omöjligt hinner bli klara.
