In my English nutshell
One of the reasons why I have kept to the Swedish Liberal Party is that it is consistently pro-Europe. This beeing the case it is understandable that the party has said Yes to costly schemes intending to help Greece sanitate her economy. However, the chairman of the party's youth association has concluded instead that Greece should be allowed to leave the Euro. I agree with him and give my reasons here for this solution.
One of the reasons why I have kept to the Swedish Liberal Party is that it is consistently pro-Europe. This beeing the case it is understandable that the party has said Yes to costly schemes intending to help Greece sanitate her economy. However, the chairman of the party's youth association has concluded instead that Greece should be allowed to leave the Euro. I agree with him and give my reasons here for this solution.
Jag rekommenderar varmt en artikel av LUFs ordförande, Adam Cwejman. Den infördes den 3 september på Svenska Dagbladets BRÄNNPUNKT. Jag läste den mot bakgrund av det alldeles särskilda intresse och engagemang för Europa som jag har.
På 50- och 60-talen ingick det i mina uppgifter för Handelsbanken och SNS att fara runt i Sverige och hålla föredrag om den kommande Europamarknaden. Stora svenska exportföretag behövde ingen hjälp med att förstå vad som väntade men mindre företag med Sverige som marknad måste få den hjälpen.
Sedan dess har jag följt Europa-samarbetet som utvecklats till Europa-integrering. Den utvecklingen har i allmänhet varit glädjande men i fråga om utvidgning har den kännetecknats av de pådrivande medlemmarnas översvallande välvilja och vilja att visa sig goda, kombinerat med ovilja till ekonomisk realism och kontroll.
Det började när Östtyskland brast och skulle slås samman med Västtyskland. Helmut Kohl drev då igenom att den östtyska marken skulle växlas mot den västtyska med kursen 1/1. Detta underminerade fullständigt den östtyska konkurrenskraften och gjorde landsdelen till en bidragstagare.
Välviljan och viljan att visa sig god liksom oviljan till ekonomisk realism och kontroll firade nya triumfer när EU utvidgades och gjorde en rad länder till bidragstagare. Jag är en varm anhängare av EU – ett av skälen till att jag stannat i FP – och av euron men jag har blivit alltmer bekymrad över att de nya länderna togs in utan ordentlig kontroll av realekonomin och dess hantering i respektive land. Bekymret skärptes när sådana länder även släpptes in i Euro-samarbetet.
Så började galenskapen galoppera. Det var när Frankrike och Tyskland tilläts bryta mot reglerna. Varför skulle då Grekland och andra länder med svag konkurrenskraft hålla på några regler? Utan skarpa krav från EU och utan skarp kontroll av att de följs måste då vissa länder sjunka snabbt. Grekland är nu i den situationen.
För att rädda euron är det vettigt att länder som aldrig skulle ha släppts in i det systemet tillåts att lämna det. Grekland tvingas då genomföra en devalvering och reformer som invånarna inte i sina gatudemonstrationer kan skylla på Bryssel och banker och Tyskland eller Finland.
Sverige bör inte glömma vart det förde när svenska regeringen och riksbanken envisades med att gå på tvärs emot marknadskrafterna. Landet hann komma upp i en styrränta på 500 procent innan man insåg att slaget var förlorat. Nu måste motsvarande insikt infinna sig i fråga om Grekland.
Ett år under den tid jag arbetade med upplysning om den kommande Europa-marknaden, var jag också ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund. Därför gläder det mig att den som nu föreslagit den enda vettiga åtgärden för att rädda euron och Grekland är LUFs ordförande, Adam Cwejman.
