In my English nutshell
I intended to give glimpses from a Knowledge Cruise arranged by Forskning och Framsteg (Reserach and Progress), a Swedish monthly. Today I got the opportunity – and today is 9-11. In the Swedish newspapers I find that four men have been arrested in my home quarters in Göteborg, suspected of preparing terror deeds. I also find that memory research has been going on since 9-11. Evidently the brain does not register frightening events exactly and does not keep them unchanged as time goes by. I found that easy to grasp. Two of the lecturerers during the cruise had shown what research has revealed about the forming and working of the brain.
Så fort Forskning och Framsteg anlänt och vi läst inbjudan till Kunskapskryssning anmälde vi oss. Under kryssningen hörde vi att den hade blivit slutsåld på fyra dagar. Föredragshållarna och deras ämnen lockade många.
Alla föredragen gav något som vi inte visste förut. Av Bengt Gustafsson, professor i teoretisk astrofysik vid Uppsala Universitet, lärde vi oss förstå att vår sol inte är typisk i sin sammansättning av grundämnen, den sammansättning som tillåtit liv att utvecklas här.
Susanne Lundin, professor vid Institutionen för kulturvetenskaper i Lund, beskrev vad som händer med personer i fattiga länder som lockas eller luras att donera organ till välsituerade sjuka från länder som vårt.
Anders Persson, radiolog och chef för bildmedicinska centret CMUV vid universitetet och universitetssjukhuset i Linköping, visade hur den teknik som används för t ex iPhone och iPad allt mer används i kombination med avancerade magnetkameror. Ingen av oss lär väl glömma filmen han visade med ett obduktionsbord som var en dataskärm där kroppen som undersöks vänds hur som helst och skiktstuderas – ett underbart hjälpmedel i rättsmedicin, i undervisningen och när diagnoser skall ställas.
Två föredrag lockade mig särskilt eftersom de gav mig hopp om att kasta ljus över en gåta jag stötte på när jag skrev min bok om jämställdhet: Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken (2010). Gåtan:
Varför finns det bland många som vill öka insatserna för jämställdhet en föreställning att könsskillnader i praktiken orsakas bara av att "roller" lärs in?
Kan möjligen hjärnan vara så programmeringsbar att genetiska könsskillnader inte spelar någon roll? Den här skylten inledde föredraget som borde kunna besvara frågan:
Det visade sig att Åsa Nilsonne, mest känd för sitt arbete med mindfulness, genom sin forskning och tack vare allt mer avancerade metoder att avläsa hjärnaktivitet kommit fram till att hjärnan svarar på träning precis som kroppen i övrigt gör. Hon började emellertid med att berätta om de två huvudlinjerna då det gällt att förstå vad som sker i hjärnan och medvetandet: autologi och heterologi.
Autologin bygger på föreställningen att det finns människor med särskilt avancerat tänkande som tack vare det kan göra sig en föreställning om hur hjärnan och medvetandet fungerar. Det är forskare som Sigmund Freud, stora författare som Selma Lagerlöf, schamaner och människor som hänger sig åt meditation. 
Heterologin arbetar med att ställa frågor till människor på ett systematiskt och dokumenterbart sätt, att analysera och, inte minst numera, att studera vad som händer i hjärnan. Som exempel nämnde Åsa Nilsonne att munkar, tränade i meditation, klarar en rad tester mycket bättre än mentalt otränade människor.
Detta avläses numera på olika sätt med nya tekniska hjälpmedel, och då framträder stora olikheter mellan individerna både i utgångsläget och som resultat av olika slags mental träning. Detta kan numera visas tydligt i bilder
Innebär detta att inlärning av "roller" kan ändra en människa radikalt? Åsa Nilsonnes framställning gav inte alls stöd för ett Ja på den frågan. Tvärtom påpekade hon i slutet att centret i hjärnan som hämmar impulsstyrning utvecklas flera år tidigare hos flickor än hos pojkar. Helt utvecklad är den hos de unga män inte förrän i 25-årsåldern, något som bra att veta för föräldrar.
Åsa Nilsonne avslutade sitt föredrag med att demonstrera vad den nya tekniken kan. Vi fick se ett dansnummer, filmat på ett sådant sätt att endast skelettet syns.
Det här föredraget gick närmare in på könsblivandet och könsolikheterna:
Jag hade läst om könsblivandet förut, till exempel i Kvinnan: Kropp Individ Samhälle som publicerades 1980 och var en förkortad översättning av ett stor internationell forskningsrapport, redigerad av Evelyne Sullerot. Jag fattade då att alla individers kön först är rent kvinnligt under fostertiden men att sedan hormonella processer sätter in som gör att drygt hälften av individerna får manligt kön.
Något som jag hade haft svårare att fatta, och som Evelyne Sullerot gisslade som vidskepelse, var den slutsats som en del feminister drog av detta, nämligen att kvinnan skulle vara överlägsen eftersom hennes kön var först. Det var ju en spegelvändning av den gamla föreställningen att mannen var överlägsen eftersom Adam kom först.
Nu lyckades Bengt Silverin göra det komplicerade könsblivandet begripligt genom att kommentera en rad utmärkta illustrationer, t ex denna:
Först alltså ett kön, så tillkommer en gen, därmed kön 2. Fostret tar emot könshormoner och utvecklas då till kön 3 med olika egenskaper. Vad som hade gått mig förbi förut var att denna process äger rum medan det som skall bli de slutliga könscellerna först är samlade på ett ställe men sedan vandrar i fostret, så som visas på den här bilden:
Under vandringen specialiseras de till huvudgrupperna rent manliga och rent kvinnliga. Ett exempel:
Bengt Silverin höll vår uppmärksamhet på topp inte minst genom att berätta hur annorlunda det kan gå vid någon liten avvikelse i hormoner eller receptionen av dem. En individ kan till exempel i mycket sällsynta fall födas med kvinnliga yttre könsorgan och kvinnlig kroppsform men sakna äggstockar och övriga inre könsorgan. Den här bilden visar det märkliga resultatet:
Efter att ha gått igenom flera olika slag av avvikelser från majoritetens könsblivande fick vi lära oss från den senare zoologiska forskningen att homosexualitet är vanlig hos alla däggdjur och att tillfredsställelse så att säga på egen hand också är vanlig. Så visade Bengt Silverin den här bilden:
Jag kommer att tänka på föräldrarna som vägrat att ge sitt barn något könsbundet namn eftersom barnet skall känna sig fritt att välja senare om det vill vara flicka eller pojke. Föreställningen om att barn har ett fritt val om de bara behandlas lika verkar inte ha något stöd i forskningen om nyfödda.
Även Bengt Severin gav exempel från den moderna hjärnforskningen. Det går alltså numera, tack vare magnetkameran som blixtsnabbt scannar "skiva efter skiva" av hjärnan, att direkt se till exempel könsskillnader i hjärnan.
Att döma av reaktionerna under föredragen och vid diskussionerna efteråt kände sig de flesta mycket upplyftade av Kunskapskryssningen. Det visade sig också vara utmärkt att inget föredrag fick hålla på längre än 45 minuter och ingen frågestund längre än 15. Vi slapp "debatt" där alla deltagare bara vill omvända andra.Själv blev jag dessutom stärkt i min misstänksamhet mot den här genvägstanken: om man bara behandlar flickor och pojkar lika så väljer de väg oberoende av kön. Jag slutar nu med att citera vad en övertygade likhetstroende skrivit till mig:
"Män uppfostras till att bli krigare, om inte i realiteten så åtminstone på fotbollsplanen. Medan kvinnor uppfostras till att ta hand om andra människor och vara 'fina flickor' Det börjar så fort barnet kommer ut med rätt färg på kläderna och rätt leksaker och sedan fortsätter det genom hela livet. Kvinnor som ägnar sig åt traditionellt manliga saker kallas pojkflickor eller flator, även om de är bättre än de flesta män på vad de gör och omvänt blir skällsordet 'bögjävel' för män som väljer traditionellt kvinnliga intressen eller yrken. För mig är det alldeles självklart att det är kulturen som format oss till det här och inte natur."
Ja, för många troende blir deras tro självklar. Jag känner mig stärkt av Kunskapskryssningen.
