Sändaren / The Sender

In my English nutshell

Sweden has become secularized to an amazing extent. Christian believers often keep quite about their faith. The development towards democracy here was started by Christian movements inspired from Britain and the US. They were very important when the Liberal Party was founded, ”my” party”. Believers have turned shy even there.  Now a new weekly, The Sender, is adressing believers in the party. Being a non-believer myself I use the opportunity to tell about my positive observations of believers.

Medan Sverige slår rekord i sekularisering har de troende blivit allt tystare om sin tro. Det är modernitet som gäller här, och ingen kan påstå att religiös tro är modern. Ett intressant exempel är den unga kvinna som berättade att det väckt mer sensation i hennes omgivning när hon berättade att hon var aktiv kristen än när hon ”kom ut” som lesbisk. 

Själv har jag aldrig haft någon tro på något övernaturligt och inte heller känt det minsta behov av en sådan tro. Inga människor tycks vara bekymrade över att de inte fanns innan de föddes. Själv har jag inget bekymmer över att inte finnas när jag dött. 

Att sakna tro innebär emellertid inte att sakna intresse för troende. Skiljer det sig i handling från icke-troende? Jag har så småningom fått intrycket att människor som vuxit upp som troende eller i vart fall bland troende är ”överrepresenterade” i ideella organisationer – en iakttagelse som lockat mig att göra  fler.

Så har en grupp inom ”mitt” parti, alltså Folkpartiet, trätt fram genom att  driva veckotidningen Sändaren.  Det slog mig att åtskilliga iakttagelser jag gjort av troende kunde vara intressanta för den tidningens läsare. Chefredaktör är Anders Melbourn, som på DN bland annat haft samma uppgift. Han samtyckte, och nu berättar jag mina iakttagelser under den rubrik redaktionen valt: 

Bland de troende

De två första små berättelserna heter Ett Herrens under och Röra på läpparna. Jag lägger sådana berättelser en i sänder på bloggen och börjar förhoppningsvis i morgon. 

Maraton efter 100 år / Marathon after 100 years

Olympiska Spel i Stockholm 1912. Stadion var start och mål för Maraton. Vändpunkten var i Sollentuna, inte långt från där vi bor. 69 löpare startade, 35 kom i mål
Olympic Games in Stockholm 1912. Stadion was start and finish for Marathon. The turning point was in Sollentuna, not far from where we live. 69 runners started, 35 reached finish. 

Jubileumsmaraton 2012 den 14 juli. Start, vändpunkt och mål samma som för 100 år sedan. 10 500 löpare från 66 nationer deltog.
Jubilee Marathon 2012 on the 14th of July. Start, turning point and finish the same as 100 years ago. 10 500 runners from 66 nations participated. 

Jag måste cykla till vändpunkten när de långsamma löparna började anlända dit. Resultatet: följande foton.
I had to bike to the turning point when the slow runners began to arrive there. The result: the following photos. 

Osannolik bubbla / Improbable bubble

En bubbla flög från ingenstans till en jordgubbsskål i Segersäng.

A bubble flew from nowhere to a strawberry bowl in Segersäng (Victory’s mead). 

Något i bubblan? En sjöjungfru? Bäst att jag går närmare.

Anyting in it? A mermaid?  I have better go closer.

Först tog kameran ett självporträtt:

At first the camera snapped a self-portrait: 

Men fanns något i bubblan? Jag måste knäppa från en ny vinkel.

But was there anything in the bubble?  I had to snap from a new angle. 

Vinkel för vinkel: nya spegelbilder. Bubblan gör som många stora tankar: ger helt enkelt spegelbilder av andra.

Angel by angle: new reflections. The bubble is doing the same as many big thoughts: simply supplying reflections of other thoughts. 

Hemslöjden 100 år / Domestic arts and handicrafts 100 years

In my English nutshell

Hemslöjden 100 years is the title of an exhibition celebrating the 100 years of The Swedish Domestic Arts and Handicreafts Federation. The background for my interest in this is a protest. In the 1950's women who considered themselves progressive expressed condescention for handicrafts like knitting, crocheting or embroidering. I protested by framing this embroidery from the 1860's.  It is still hanging on the wall beside my computer. I have been very glad to note that women today develop new handicrafts. Before the exhibition a big leaf frame was distributed and people invited to make what kind of leaf they wanted. The result were 2000 leaves at the exhibition, showing both respect for old methods and wild creativity.

Rubriken Hemslöjden 100 år fick oss att hoppa till. Hemslöjd är ju något lika gammalt som människan! Rubriken gäller emellertid Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund som firar sina 100  år med denna utställning på Liljevalchs. Vi måste gå dit, i synnerhet som jag har det inramade broderiet här ovan hängande på väggen nära min dator. Broderiet fick jag av min mormor, född 1862, och är ett exempel på hur flickor fick lära sig alla versaler, gemena och siffror. 

Jag lät rama in broderiet på 1950-talet när kvinnor som kallade sig progressiva talade nedlåtande om hemmafruar och spädde på med förakt för kvinnors urgamla handarbeten som att virka, sticka, brodera och sy. Själv fick jag respekt för sådant hantverk, inte minst 1933-35 i småskolan när jag, liksom alla pojkar där, fick lära mig "syslöjd". Det har under senare årtionden blivit en källa till glädje att flickor och kvinnor nu glatt utvecklar sådant hantverk.  

Utställningen har två delar. Den ena ställer ut föremål på vanligt sätt och har dessutom ett verkstadsrum där man kan se på olika slags metoder och verktyg. Den andra delen ställer ut en skog av träd med 2000 mycket stora löv. Stora ramar i form av ett löv hade sänts i förväg till alla som ville delta med uppgiften till var och en att göra ett löv efter sitt sinne. Därmed blev det en väldig spännvidd mellan de 2000. Besökarna får se t ex detta:

Ett kollage av kantsydda tygbitar på en lindad ram är ett "löv" av ett slag som i varje fall vi förväntade oss. Men vi fick se många "löv" som vi inte förväntade oss, till exempel detta:

Ännu mer överraskande löv fanns, till exempel ett som visade "magen" i en dator. Många löv stimulerade tankar mer än skönhetssinnet. Man bör ta god tid på sig för att se skogen med de 2000 löven. 

En av tavlorna som visades bjöd på en gåta. Det var den här tavlan:

Vad i all världen hände 1784 som har med motivet på denna tavla att göra? Någon som vet? Kontakta gärna mig, helst per mejl.          

Dystopia / Utopia

Joakim Hansén-utställning på Edsvik Konsthall i Sollentuna. Jag fastnade för den här målningen.
Joakim Hansén exhibition at Edsvik Konsthall (Art Hall). I got caught by this painting.

Varför? De flesta målningarna är inspirerade av USA på den tid då vi bodde där ett år. Vi såg en idyllisk värld, målningarna visar karikatyrer av den.
Why? Most of the paintings are inspired by USA at the time when we lived there for a year. We saw an idyllic world, the paintings show caricatures of it.

Trots detta fastnade jag för detta underjordiska motiv. Varför? Plötsligt mindes jag.
In spite of that I got caught by this underground motif. Why? Suddenly I remembered.

Som tonåring läste jag mycket science fiction. Novellen som gav djupast intryck beskrev en framtid då New York hade vuxit till en byggnad, en enorm labyrint.
As a teenager I red a lot of science fiction. The story that gave the deepest impression described  a future when New York had grown into one building, an enormous labyrinth 

I den labyrinten levde de lägsta klasserna från födelse till död i underjordisk slum.
In that labyrinth the lowest classes lived from birth to death in underground slum.

När jag blev äldre började jag undra vad grunden kunde vara för en sådan dystopi.
As I grew older I began wondering about what the ground could be for such a dystopia.

Jag fann svaret i bilder på staden som en utopi, bilder som publicerades i början av 1900-talet.
I found the answer in pictures of the city as a utopia, pictures published in the beginning of the twentieth centrury. 

Bland tonåringar som såg sådana bilder måste åtminstone en ha föreställt sig hur staden såg ut under de väl förbundna skyskraporna.
Among teenagers seeing such pictures at least one must have imagined what the city looked like under the well connected skyscrapers.

Tillbaka från havet / Back from the sea

Detta är vad vi ser från vår hytte på Hidra när solen sänker sig i juni. Hytten är 130 meter över havet. Hidra är en ö nära Lista, Norges sydvästspets, och vetter mot mitten av Nordsjön.
This is what we see from our cabin at Hidra when the sun is declining in June. The cabin is 130 meters above sea-level. Hidra is an island near Lista, Norways south-west cape, and is facing the middle of the North Sea.

Nu har vi kommit hem efter en inspirerande månad där. Vi har vandrat, läst, tänkt och skrivit.
Now we have returned home after an inspiring month there. We have been walking, reading, thinking and writing.

En midnatt ville jag se hur långt blixten från min lilla digitalkamera kan nå. Alltså riktade jag kameran mot vår bänk mellan avsågade trädstammar. De närmaste är fyra och en halv meter borta och förbinds med en gren på en meter
One midnight I wanted to see how far the flash from my small digital camera can reach. Thus I directed the camera against our bench between sawn-off trunks. The closest ones are four and a half meter away and connected by a branch of one meter.

Fotot visade något annat också:

The photo did show something else as well:

Vi vet att vi har fladdermöss som grannar. Vi vet att dessa grannar är mycket små. Min hand rymmer lätt en av dem. Längre är inte kroppen.
We know that we have bats as neighbours. (Why not call them flutter-mice in English?)  We know that these neighbours are very small. My hand easily rooms one of them. The body is no longer than that.

En sådan liten fladdermus måste ha svept förbi på bara en hands avstånd – men jag lade inte märke till den. Förmodligen är det mycket jag inte lägger märke till, kanske det mesta.
Such a small bat must have fluttered by at a distance of only one hand, and I did not observe it. Probably there is a lot I do not observe, maybe the most. 

Bäst att jag skärper mig när jag avslutar det jag började skriva när jag såg ut över havet!
I have better sharpen myself when finishing what I started to write when viewing the sea. 

Sjöofficer och kvinna / Naval officer and woman

In my English nutshell

Sjöofficer i ett nytt millennium (Naval officer in a new millenium) by Ingrid Kaijser has been published in 2012. For several decades now women have been able to advance in the Swedish naval force. Thus this book contains one chapter on  Identity and Gender. It is interesting to note how the language used in gender research is used in that chapter.

En ny bok om sjölivet, denna gång officerare i svenska marinen. Boken har publicerats 2012 och har skrivits av Ingrid Kaijser som också skrivit den år 2006 publicerade boken Kvinnliga sjömän – finns dom? Den nya boken heter Sjöfficer i nytt millenium och har getts ut av A-Script Förlag.

Sedan länge har kvinnor varit välkomna till marinen och avancerat där. Alltså naturligt att de sista kapitlen heter Identitet och genus samt Framtiden och familjen. För tre årtionden sedan skulle väl inte en sådan bok haft de kapitlen. Då fanns ju ännu inga kvinnor bland sjöofficerarna.

Efter att ha ögnat på boken och då särskilt på de två nämnda kapitlen har jag fått det bestämda intrycket att det finns två mycket starka skäl att läsa boken noga.

Det ena skälet är att den visar hur påfrestande det är att tjänstgöra en i en organisation där mattan hela tiden rycks undan för ens tillvaro. Regering och riksdag har ju låtit det akut minskande hotet österifrån utvecklas till en huggsexa.

Det andra skälet är att läsaren får en konkret och övertygande bild av vad som händer när välmotiverade kvinnor rycker in på ett tidigare manligt område. Jag lägger särskilt märke till två saker. Den ena gäller marinens tradition av kamratfostran som lätt urartar till pennalism. Den andra gäller traditionen att ta ut folk uppifrån efter deras kompetens.

En rad vittnesmål visar att kvinnornas inträde varit en av de verksamma faktorerna för att bekämpa pennalism.  Att folk kan tas ut uppifrån efter kompetens har dessutom gynnat kvinnorna eftersom fler kvinnor än män tvekar inför att sälja in sig själva.  Det blir alltså intressant att läsa boken grundligt.

En detalj lägger jag märke till: språket. I kapitlet Identitet och genus används genusforskarnas terminologi. Förr var livet till sjöss en manlig värld. Nu är den dessutom "manskodad". Att kvinnor "uppfattas som fredligare än män"  beror inte på deras "essentiella egenskaper", det "grundar sig på könsföreställningar om kvinnor och män".

Här ser vi alltså den i genusforskningen vanliga föreställningen att könsskillnader bara är inlärda, samma föreställning som gör att polis, andra myndigheter och massmedia bara talar om "ungdomar" när skolor och bilar bränns och sten kastas på bussar, polis och brandkår.

Nu kommer jag inte att kunna sätta in något på bloggen förrän om en dryg månad. Så här kommer en liten maritim hälsning inför mitt uppehåll, ett foto tagit i regn vid Skeppsholmskyrkan på väg till årsmöte i Sjöfartens Kultursällskap, inlett med studiebesök hos Max Ström Förlag. Tänk vad en liten ynklig kamera kan åstadkomma!