SCUM efter 36 år / SCUM after 36 years

In my English nutshell
Dagens Nyheter, the largest Swedish morning paper has published a huge article by Sjón, the well known Icelandic author, defending SCUM manifesto by Valerie Solanas, first published in 1967. Sjón describes the manifesto as belonging to a comic tradition originating from the Bible story of Adam and Eve. The newspaper has made a Rubens painting illustrate that point. I have never found the Adam and Eve story comic and I have always believed that the manifesto was preaching hate. So, I scrutinize the article and the manifesto.

I begynnelsen var Adam och Eva jämlikar. Valerie Solanas krävde på nytt det som utlovats i skapelsens gryning, skriver Sjón. Målning av Jan Bruegel och Peter Paul Rubens (ca 1615).

Dagens Nyheter införde den 23 november en stor artikel av den isländska författaren Sjón (Sigurjón Birgir Sigur∂sson) som fick Nordiska Rådets litteraturpris 2005. Tidningen presenterar artikeln med följande ord:

Det omdebatterade Scum-manifestet ingår i en komisk tradition som har sitt ursprung i Bibelns berättelse om Adam som privilegierad idiot. Bara hycklare och kvinnohatare kan uppröras, skriver den isländske författaren Sjón.

Satte historien om Adam och Eva igång en komisk tradition? Eller har Sjón av någon anledning retroaktivt utnämnt den historien till komik? Och om jag skulle uppröras av SCUM Manifest, måste jag då vara hycklare och kvinnohatare? Jag beslutar läsa artikeln långsamt och eftertänksamt. Den börjar med dessa ord:

Till dem som förväntar sig en sinnessjuk, manshatande kvinnas vanvettiga fantasterier ger jag rådet att slå ihop ”Scum manifest” direkt.

Men blev inte Valerie Solanas sinnessjuk? Uttryckte hon inte hat mot män? Jag läser vidare. I stycke efter stycke, mening efter mening, berättar Sjón vad Solanas skrivit och hur han uppfattat det. Det blir många upprepningar så jag nöjer mig med exempel.

Efter att ha definierat mannen som en efterbliven vederstygglighet som inte har ens den mest elementära insikt om sin egen vanskaplighet, följer manifestet denna definition till dess logiska slut, nämligen att behandla honom som en sådan. Det vill säga att författaren tar till ett språkbruk som en gång var reserverat för diskussionen om utvecklingsstörda, barn, kvinnor, lägre stående raser och slavar.

En gång reserverat för? Av vem? De värsta exemplen under mins livstid är Förintelsen och folkmordet i Ruanda. Sjón anser tydligen att ett sådant språkbruk är försvarligt när det riktas mot män.

Sjón döljer inte att Solanas sköt ned Andy Warhol. Detta bör emellertid tolkas "som ett tragiskt utslag av Solanas psykiska problem" och får inte avleda uppmärksamheten från "de verbala kulor hon sköt mot den västerländska civilisationen".

Det låter intressant! Jag hade för länge sedan uppfattat Solanas så att det var männen hon angrepp – men det var alltså även den västerländska civilisationen. Var hon alltså motståndare till demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter? Ett översiktligt svar lämnar Sjón i den här meningen:

Valerie Solanas är inspirerad av sin tids mest radikala sociala tankar, de nyaste upptäckterna inom genetisk forskning samt sin egen dyrköpta insikt i mäns natur.

Bäst att läsa manifestet för att se vilka "radikala sociala tanker" och vilka "nyaste" genetiska upptäckter hon inspirerats av. Kan det till exempel vara idén om det arbetsfria samhället som spreds på 1960-talet? Kan det till exempel vara upptäckten att alla foster i den allra första delen av sin utveckling är kvinnliga?

Sjón placerar manifestet "i traditionen av svart humor" tillsammans med bland annat Ett anspråkslöst förslag av Jonathan Swift. Det förslaget gick ut på att stoppa hungersnöd genom att slakta spädbarn som mat åt de svältande och för att minska antalet svältande i framtiden. Veterligen slaktade emellertid Swift inget spädbarn men Solanas sköt ned Warhol i hopp om att döda honom.

Sådana författare vill, skriver Sjón, skapa ett verktyg för att driva människan "fram mot Utopia" och har därför "tagit till det yttersta litterära grepp som står till buds för dem som vägrar att ge upp: humor". De som uppfattar SCUM Manifest som uttryck för hat är alltså inte bara "hycklare och kvinnohatare" utan också humorfria.

Bäst att läsa manifestet! Modernista gav ut en svensk upplaga 2003 med förord av Sara Stridsberg.


Det som återuppväckt intresset för SCUM är att Turteatern i Stockholm drar fulla hus med en monolog som grundats på manifestet. Den monologen och protesterna mot den har fört fram manifestet i rampljuset efter 36 år. Den var till exempel ett av ämnena SVT1s DEBATT den 24 november. I det avsnittet medverkade Andrea Edwards, som framför monologen, och Erik Holmström, som svarar för regi och scenografi.

Bland dem som yttrade sig var jämställdhetsbloggarna Pär Ström och Pelle Billing. De och andra hävdade att manifestet uttrycker hat mot män, ett hat som skulle stämplas som hatbrott om det riktade sig mot judar, muslimer eller någon annan grupp.

Debatten i det programmet, men alla dess olika ämnen, förde inte ämnet framåt. Min slutsats: jag måste se pjäsen men då måste jag först läsa manifestet.

Manifestet är på 6o sidor och Sara Stridsbergs förord på 23. Sidorna är tryckta i smal spalt och innehåller bara 26 rader. Många av dem är blankrader. Det är en överkomlig uppgift att läsa detta, och det är en uppgift som det idag finns skäl att utföra.

Jag må stämplas som hycklare, kvinnohatare och utan humor men kan inte finna något annat än att Valerie Solanas uttrycker glödande hat mot män och mot samhället. Hennes utopi är ett samhälle där det mesta av arbetet görs genom "automatisering", där pengar är avskaffade och där barn produceras utan männens hjälp. Det finns ju insemination!

Hennes hat gäller inte minst män som försöker likna kvinnor. Ett av de starkaste hatutbrotten gäller emellertid kvinnor. Det finns en konflikt mellan SCUM-kvinnorna och "Daddy's Girls". Den uttrycker hon så här:

Mellan dominanta, trygga, självsäkra, stygga. våldsamma, själviska, oberoende, stolta, spänningssökande, frifräsande, arroganta kvinnor som tycker att de är redo att regera universum, som har levt på gränserna till det här "samhället" och som är färdiga med vad det har att erbjuda – och trevliga, passiva, anpassliga, "kultiverade", artiga, värdiga, kuvade, beroende, rädda, själlösa, osäkra, bekräftelsetörstande Daddy's Girls som inte står pall för det okända, som vill fortsätta att vältra sig i kloakerna, vilka om inte annat är bekanta, som vill fortsätta att hänga med aporna.

Må var en läsa manifestet! Det är lättläst. Men läsaren löper stor risk att bli betraktad som en humorfri hycklare och kvinnohatare av läsare som i stället ser en utopi i en humoristisk tradition från historien om Adam och Eva.

Vad skrev nu Sara Stridsberg om manifestet i förordet 2003? Hon hade aldrig älskat en text så som denna:

Den har förändrat mitt sätt att tänka, mitt hjärta & min fitta, mitt sätt att röra mig genom staden, den har lärt mig allt jag behöver veta.

Jag ger ytterligare några exempel:

Med SCUM i din hand litar du plötsligt bara på dina egna rännstensinstinkter, du blir en hatisk och våldsam bitch som bara vill slå bort alla de som kliar dig i tänderna.

Män har förverkat sin rätt att leva.

I juni 1968 går Valerie till fabriken, The Factory, för att skjuta Andy Warhol ("Stor Konst").

Det spelar ingen roll att hon sköt Andy. Det är så mycket annat som spelar roll.

Problemet är männen och problemet med männen är att de är skittråkiga, att de har skapat en skittråkig och skitfull värld med fula motorvägar och Stor Konst, sex och andra meningslösheter som kvinnor tvingas slösa bort sin tid på.

För civiliserade SCUM:are och Universumregerare återstår bara att förstöra det manliga könet.

Sara Stridsberg verkar inte alls att se SCUM Manifest som humor. Det kommer att bli mycket intressant att uppleva monologen på Turteatern. Kommer den att förmedla en utopi med humor eller kommer den att förmedla hat?

Hjärnan en heldag / The Brain a Full Day

In my English nutshell
The journal Forskning och Framsteg (Research and Progress) has made eleven scientists of different disciplines meet more than 600 people and give them their different pieces of knowledge on the brain.

Den 7 november deltog Evelyn och jag i en heldagskonferens om Hjärnan på Hotell Rival i Stockholm. Vi har ju nått den ålder då det är vanligt att man oroligt spanar efter tecken på demens. Alltså borde en heldag om hjärnan vara till hjälp. Vi såg också många andra gamla men de flesta av de 600 deltagarna var väsentligt yngre.

Konferensen anordnades av Forskning och Framsteg i samarbete med Modern Psykologi, Språktidningen och Natur & Kultur. Arrangörerna lyckades att få plats för inte mindre än nio olika forskare, en författare och en minnesmästare. Detta kunde ske tack vare att alla föredragen var korta och dessutom framfördes med tydligt uttal, humor och gott samspel med publiken.

Första föredraget hölls av Fredrik Ullén, professor vid Karolinska Institutet i kognitiv neurovetenskap, och gällde bland annat om kreativitet och flow syns i hjärnan. Den här skylten fick mig att tänka på den upplevelse jag berättade om här på bloggen den 6 oktober.

Skylten beskriver exakt hur jag kände det när den teaterpjäs som jag försökte skriva började lyfta och dess personer började uppträda på ett annat sätt än jag tänkt mig.


En skylt till, och den beskriver resten av min upplevelse i stugan. Ändrad tidsupplevelse - ja, det vill jag lova: jag glömde tiden helt. Och visst gav arbetet en njutning, något helt annorlunda än att läsa och skriva mejl. Dags att försöka sluta med det?

Sedan talade Hugo Lagercrantz, också professor vid KI och dessutom överläkare vid neonatalavdelningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Han är mannen som stoppade plötslig spädbarnsdöd genom att ordinera ryggläge i stället för det magläge som länge varit på modet. Nu beskrev han i ord och foton från magnetkamera stegen i fostrets och det nyfödda barnets utveckling av hjärnan, det ena begränsade stadiet efter det andra. Märkligt nog uppvisar redan nyfödda olika könsbeteende.

Ullakarin Nyberg, med dr och överläkare på S:t Görans sjukhus talade om depression och visade hur den kunde studeras i hjärnan. Hon visade oss en uppställning som gjorde oss vemodiga:


Vi blev vemodiga därför att vi vet fall då ingen som helst depressionsbehandling satts in för personer som verkligen skulle ha behövt den.

Michael Rosande, docent i psykologi vid Linköpings universitet, redogjorde för sin forskning om deltagare i kravaller. Han sammanfattade resultatet så här:


Allt var intressant och övertygande, men det fanns nog fler än Evelyn och jag som undrade över att han praktiskt taget helt gick förbi AFA-anhängare och andra som förbereder sig för våld och nästlar sig in i fredliga demonstrationer. Inte heller fick vi riktigt klart för oss vad han kommit fram till beträffande fotbollshuliganer som rustar sig med skott eller eldar för att störa en match.

Nu tog batteriet i min kamera slut så resten får jag berätta om summariskt. Eva Klintfors, dokktor i lingvistik vid Stockholms Universitet berättade om språkspecifika hjärnfunktioner hos barn, och åter fick vi klart för oss att barn utvecklas genom att särskilda inlärningsfönster öppnas i särskilda stadier.

Författaren Ola Larsmo, som inte minst skriver om hur den nya tekniken påverkar oss och ordanvändning, gav exempel på hur förändrat ordval i den offentliga debatten ökat förutsättningarna för våld.

Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi och psykiater vid KI, beskrev och visade med foton från magnetkamera hur tekniken mindfullness kan ändra hjärnan, tänkandet och beteendet. Simon Kyaga, ST-läkare i psykiatri och doktorand vid KI presenterade kunskap som belyser den urgamla myten om samband mellan genialitet och galenskap – och i någon liten mån bekräftade myten.

Avslutningen blev verkligen något för gamla som börjar bli rädda för att få sämre minne. Det var Mattias Ribbing, minnestävlare och rankad som nr 47 i världen, som berättade om metoder att lära sig minnas sådant man inte vill glömma. Vi hade fått skratta många gånger under denna konferens om hjärnan – och det är ju bra för hälsan – men han åstadkom en skrattfinal.

Hans sista samspel med publiken gällde

RIBBINGS CYKEL

Under den rubriken fick vi föreställa oss en cykel. Det var ju inte svårt. Sedan gick Mattias Ribbing igenom exempel på sådant som kan vara viktigt att komma ihåg en normal dag.

Det första exemplet var att en viktig pärm måste lämnas till någon. Alltså frågade han publiken: var på cykeln vill ni fästa pärmen? Han fick svaret och konstaterade: vi fäster alltså pärmen på framhjulet. Det sista exemplet var att mobilen måste laddas. Alltså: var vill ni fästa mobilen? Det blev på baklyktan.

Sedan fick vi deltagare gå igenom allt som vi skulle komma ihåg, och det visade sig vara lätt eftersom vi såg för oss var symbolen för varje handling satt fästad på den cykeln som vi såg så bra för vår inre syn. Alla var förtjusta.

De av oss som vet något om antikens minnesknep blev nog särskilt förtjusta. Metoden var en del av undervisningen i retorik. Då fästes inte några minnesbärande föremål på en cykel – den var ju inte uppfunnen – men huset hade funnits i tusentals år. Talaren lärde sig att förlägga varje avsnitt i sitt långa tal till ett särskilt rum i huset och sedan komma ihåg hela talet genom att gå från rum till rum.

Allt fungerade väl på konferensen. Tidsöverdragen var obetydliga och hämtades in. Att vi fick äta lunchen stående var inget problem i och med att maten var god och vi annars satt hela dagen. Befälsföringen utövades diskret av Patrik Hadenius, chefredaktören i de tre tidskrifterna.

Varje konferensdeltagare fick en liten påse med en present från varje arrangör. På det sättet kom konferensen att fortsätta när vi for hem med pendeln. Då började vi nämligen läsa Natur & Kulturs present: Den översvämmade hjärnan – En bok om arbetsminne, IQ och den stigande infvormationsfloden av Torkel Klingberg. Jag måste börja rensa bland allt jag håller på med!

Libyskt nigeriabrev / Libyan Nigeria letter

In my English nutshell
Evidently my email address ia attracting swindlers. I get "Nigeria letters" asking me to take care of money they have got hold of. Now one of the swindlers has acted incredibly fast. I am now asked to take care of money "saved" during the turmoil in Tripoli.

Min e-postadress lockar svindlare.

Jag får ständigt upplysningen att jag vunnit en halv miljon Euro eller liknande summor på lotterier som jag inte deltar i.

Jag får friarbrev från trängtande kvinnor, mest i Ryssland.

Jag får "Nigeria-brev" från länder där samhället inte har fungerat som det bör och där någon "räddat" en förmögenhet som jag nu skall hjälpa till att placera mot provision på så där en fjärdedel eller en tredjedel

Nu har en av svindlarna slagit ett hastighetsrekord. Knappt har Kaddaffi-anhängarna mist kontrollen av Tripoli så har 33 miljoner dollar från Kaddafis gömmor "räddats" och jag erbjuds 25 procent för att placera dem.

Det skrivs mycket om sociala medier. Kanske det är en stimulerande social sysselsättning att skriva falska vinstmeddelanden, friarbrev eller erbjudanden om tvätt av pengar. Att döma av vad jag får som en av många "undisclosed recipients" måste det vara massor med folk som sysslar med sådant.

Upphöjt skrivande / Elevated writing

In my English nutshell
Lista is the south-west cape of Norway, facing the middle of the North Sea. To the north is the island Hidra where my father-in-law grew up. There we have a cabin 120 meters above the sea, stimulating elevated thoughts. So I stayed there the last third of September, writing something I have never tried before.

Lista är Norges sydvästra udde, halvvägs mellan Stavanger och Kristiansand. Norr om Lista ligger ön Hidra som Evelyns far Hans Gullestad kommer från och där hans namn står på minnesstenen över de fallna under kriget.

På 120 meters höjd har vi en hytte. Där drog jag mig undan sista tredjedelen av september, ensam. Jag ville skriva något som jag aldrig försökt skriva förr. Utsikten från vår hytte stimulerar till upphöjda tankar – se till exempel öppningen av kapitel 11 i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken.

Det jag ville skriva denna gång gäller inte något nytt intresse. Mitt intresseområde är sedan länge vitt nog, milt uttryckt. Däremot hade jag inte provat på alla genrer ännu. En viktig genre återstod, alltså måste jag försöka mig på den i tio dagar.

Inte minst stimuleras tankarna av att havet som syns från skrivstugan visar så många olika ansikten. Det hann jag uppleva på de tio skrivardagarna. Bränningar leder tankarna i en riktning.

Det kan också vara stilla. Här är hela skärgården jag ser. Holmen till höger är 69 meter hög, berget till höger om den är över 200. Under förgrunden skymtar husen i Rasvåg, ett litet samhälle som var viktigt under segelfartygens tid. Ännu vittnar familjenamnen Eriksson, Hansson och Larsson om att övervintrande svenska sjömän slog sig ned här för gott.

Skrivandet hindrade inte att jag provade vad min nya lilla digitalkamera, 10 x 5 x 2 cm, klarade av. Dess vidvinkel gav bilden ovan. Kamerans tele flyttade sedan den lilla vita pricken i mitten så att den kom så här nära:

Utanför skrivstugan byter landskapet utseende, ibland mycket snabbt. Under arbetet ger det en alldeles särskild känsla att sitta rätt inne i molnen men att göra det stadigt och utan att flyga. Jag kan till och med gå ut och försäkra mig om den saken.

Inte underligt att jag lyckades skriva det jag föresatt mig! Jag lämnade stugan uppfylld av stolthet över att ha skrivit ett mästerverk.

Nu ligger en kritisk tid framför mig och min kära textgranskare. Kommer texten att fortsätta vara ett mästerverk eller måste den arbetas om – eller rent av stoppas i försökens dystra låda?

Isolering / Isolation

In my English nutshell
I withdraw from my usual interests for the rest of September in order to write something I have never tried before.

I min barndom var ett tema självklart i uppfostran:

Hjälp flickor förstå att pojkar inte är som de själva och att de måste bemötas annorlunda.
Hjälp pojkar förstå att flickor inte är som de själva och att de måste bemötas annorlunda.

Så kom den underbara tanken att individen måste få avvika från majoriteten. Härligt för mig som ofta förundrats över att många medmänniskor alltid pejlar in vad flocken känner och gör.

Så småningom uppstod nya självklarheter i uppfostran:

Hjälp flickor förstå att de kan, ja bör pröva, att bli mer lika pojkar.
Hjälp pojkar förstå att de kan, ja bör, pröva att bli mer lika flickor.

Denna nya självklarhet har blivit till en ny norm: de uppväxande måste uppfostras bli normkritiska. I dagens Svenska Dagbladet ges det senaste exemplet. Tidigare har jag behandlat fenomenet utförligt i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken. Här på bloggen har jag tidigare behandlat det ämnet några gånger.

Nu tar jag ledigt från detta intresse ut september! Jag kommer att sitta mol alena och utan it-koppling för att skriva något helt annat än jag någonsin skrivit förut. Har jag tur så kan detta uppfattas som normkritiskt. Ingen idé att kontakta mig förrän 1 oktober.

Kunskapskryssning före 11/9 / Knowledge Cruise before 9-11

In my English nutshell
I intended to give glimpses from a Knowledge Cruise arranged by Forskning och Framsteg (Reserach and Progress), a Swedish monthly. Today I got the opportunity – and today is 9-11. In the Swedish newspapers I find that four men have been arrested in my home quarters in Göteborg, suspected of preparing terror deeds. I also find that memory research has been going on since 9-11. Evidently the brain does not register frightening events exactly and does not keep them unchanged as time goes by. I found that easy to grasp. Two of the lecturerers during the cruise had shown what research has revealed about the forming and working of the brain.

Så fort Forskning och Framsteg anlänt och vi läst inbjudan till Kunskapskryssning anmälde vi oss. Under kryssningen hörde vi att den hade blivit slutsåld på fyra dagar. Föredragshållarna och deras ämnen lockade många.

Alla föredragen gav något som vi inte visste förut. Av Bengt Gustafsson, professor i teoretisk astrofysik vid Uppsala Universitet, lärde vi oss förstå att vår sol inte är typisk i sin sammansättning av grundämnen, den sammansättning som tillåtit liv att utvecklas här.

Susanne Lundin, professor vid Institutionen för kulturvetenskaper i Lund, beskrev vad som händer med personer i fattiga länder som lockas eller luras att donera organ till välsituerade sjuka från länder som vårt.

Anders Persson, radiolog och chef för bildmedicinska centret CMUV vid universitetet och universitetssjukhuset i Linköping, visade hur den teknik som används för t ex iPhone och iPad allt mer används i kombination med avancerade magnetkameror. Ingen av oss lär väl glömma filmen han visade med ett obduktionsbord som var en dataskärm där kroppen som undersöks vänds hur som helst och skiktstuderas – ett underbart hjälpmedel i rättsmedicin, i undervisningen och när diagnoser skall ställas.

Två föredrag lockade mig särskilt eftersom de gav mig hopp om att kasta ljus över en gåta jag stötte på när jag skrev min bok om jämställdhet: Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken (2010). Gåtan:

Varför finns det bland många som vill öka insatserna för jämställdhet en föreställning att könsskillnader i praktiken orsakas bara av att "roller" lärs in?

Kan möjligen hjärnan vara så programmeringsbar att genetiska könsskillnader inte spelar någon roll? Den här skylten inledde föredraget som borde kunna besvara frågan:

Det visade sig att Åsa Nilsonne, mest känd för sitt arbete med mindfulness, genom sin forskning och tack vare allt mer avancerade metoder att avläsa hjärnaktivitet kommit fram till att hjärnan svarar på träning precis som kroppen i övrigt gör. Hon började emellertid med att berätta om de två huvudlinjerna då det gällt att förstå vad som sker i hjärnan och medvetandet: autologi och heterologi.

Autologin bygger på föreställningen att det finns människor med särskilt avancerat tänkande som tack vare det kan göra sig en föreställning om hur hjärnan och medvetandet fungerar. Det är forskare som Sigmund Freud, stora författare som Selma Lagerlöf, schamaner och människor som hänger sig åt meditation.


Heterologin arbetar med att ställa frågor till människor på ett systematiskt och dokumenterbart sätt, att analysera och, inte minst numera, att studera vad som händer i hjärnan. Som exempel nämnde Åsa Nilsonne att munkar, tränade i meditation, klarar en rad tester mycket bättre än mentalt otränade människor.

Detta avläses numera på olika sätt med nya tekniska hjälpmedel, och då framträder stora olikheter mellan individerna både i utgångsläget och som resultat av olika slags mental träning. Detta kan numera visas tydligt i bilder


Innebär detta att inlärning av "roller" kan ändra en människa radikalt? Åsa Nilsonnes framställning gav inte alls stöd för ett Ja på den frågan. Tvärtom påpekade hon i slutet att centret i hjärnan som hämmar impulsstyrning utvecklas flera år tidigare hos flickor än hos pojkar. Helt utvecklad är den hos de unga män inte förrän i 25-årsåldern, något som bra att veta för föräldrar.

Åsa Nilsonne avslutade sitt föredrag med att demonstrera vad den nya tekniken kan. Vi fick se ett dansnummer, filmat på ett sådant sätt att endast skelettet syns.


Det här föredraget gick närmare in på könsblivandet och könsolikheterna:


Jag hade läst om könsblivandet förut, till exempel i Kvinnan: Kropp Individ Samhälle som publicerades 1980 och var en förkortad översättning av ett stor internationell forskningsrapport, redigerad av Evelyne Sullerot. Jag fattade då att alla individers kön först är rent kvinnligt under fostertiden men att sedan hormonella processer sätter in som gör att drygt hälften av individerna får manligt kön.

Något som jag hade haft svårare att fatta, och som Evelyne Sullerot gisslade som vidskepelse, var den slutsats som en del feminister drog av detta, nämligen att kvinnan skulle vara överlägsen eftersom hennes kön var först. Det var ju en spegelvändning av den gamla föreställningen att mannen var överlägsen eftersom Adam kom först.

Nu lyckades Bengt Silverin göra det komplicerade könsblivandet begripligt genom att kommentera en rad utmärkta illustrationer, t ex denna:


Först alltså ett kön, så tillkommer en gen, därmed kön 2. Fostret tar emot könshormoner och utvecklas då till kön 3 med olika egenskaper. Vad som hade gått mig förbi förut var att denna process äger rum medan det som skall bli de slutliga könscellerna först är samlade på ett ställe men sedan vandrar i fostret, så som visas på den här bilden:


Under vandringen specialiseras de till huvudgrupperna rent manliga och rent kvinnliga. Ett exempel:


Bengt Silverin höll vår uppmärksamhet på topp inte minst genom att berätta hur annorlunda det kan gå vid någon liten avvikelse i hormoner eller receptionen av dem. En individ kan till exempel i mycket sällsynta fall födas med kvinnliga yttre könsorgan och kvinnlig kroppsform men sakna äggstockar och övriga inre könsorgan. Den här bilden visar det märkliga resultatet:


Efter att ha gått igenom flera olika slag av avvikelser från majoritetens könsblivande fick vi lära oss från den senare zoologiska forskningen att homosexualitet är vanlig hos alla däggdjur och att tillfredsställelse så att säga på egen hand också är vanlig. Så visade Bengt Silverin den här bilden:


Jag kommer att tänka på föräldrarna som vägrat att ge sitt barn något könsbundet namn eftersom barnet skall känna sig fritt att välja senare om det vill vara flicka eller pojke. Föreställningen om att barn har ett fritt val om de bara behandlas lika verkar inte ha något stöd i forskningen om nyfödda.

Även Bengt Severin gav exempel från den moderna hjärnforskningen. Det går alltså numera, tack vare magnetkameran som blixtsnabbt scannar "skiva efter skiva" av hjärnan, att direkt se till exempel könsskillnader i hjärnan.

Att döma av reaktionerna under föredragen och vid diskussionerna efteråt kände sig de flesta mycket upplyftade av Kunskapskryssningen. Det visade sig också vara utmärkt att inget föredrag fick hålla på längre än 45 minuter och ingen frågestund längre än 15. Vi slapp "debatt" där alla deltagare bara vill omvända andra.

Själv blev jag dessutom stärkt i min misstänksamhet mot den här genvägstanken: om man bara behandlar flickor och pojkar lika så väljer de väg oberoende av kön. Jag slutar nu med att citera vad en övertygade likhetstroende skrivit till mig:

"Män uppfostras till att bli krigare, om inte i realiteten så åtminstone på fotbollsplanen. Medan kvinnor uppfostras till att ta hand om andra människor och vara 'fina flickor' Det börjar så fort barnet kommer ut med rätt färg på kläderna och rätt leksaker och sedan fortsätter det genom hela livet. Kvinnor som ägnar sig åt traditionellt manliga saker kallas pojkflickor eller flator, även om de är bättre än de flesta män på vad de gör och omvänt blir skällsordet 'bögjävel' för män som väljer traditionellt kvinnliga intressen eller yrken. För mig är det alldeles självklart att det är kulturen som format oss till det här och inte natur."

Ja, för många troende blir deras tro självklar. Jag känner mig stärkt av Kunskapskryssningen.

Folkpartiledare: euro! / Leaders of the Liberal Party: The Euro!

In my English nutshell
Most Swedish parties are positive towards EU on economic grounds. Only the Liberal Party advocates the union clearly for political reasons as well. Now Jan Björklund, party leader and vice premier, Birgitta Ohlsson, cabinett member in charge of the EU matters, Carl H Hamilton, MP, the party's economic spokesman in the Parliament, and Olle Schmidt, member of the European Parliament, have published an article where they state the arguments for participating fullheartedly in solving the Europe's dept crisis.

På 50- och 60-talet var jag i flera omgångar aktiv i "Europa-frågan" som saken kallades då. Jag höll föredrag av SNS och Handelsbanken. Jag berättade för Fredrika Bremerförbundet om bestämmelserna om likalön som växte fram inom EEC. Med utgångspunkt från vilja till en fred som varar och till fri konkurrens över gränserna är jag blivit en allt mer övertygad anhängare av EU.

Det har varit ett av skälen till att jag hållit mig till Folkpartiet, det enda partiet som vågar anföra även politiska argument för vårt engagemang i det allt intimare samarbete som till sist fått namnet EU. Nu har Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Carl B Hamilton och Olle Schmidt visat mod genom att på SvD BRÄNNPUNKT slå ett slag för närmare EU-samarbete, t o m på sikt gällande även euron.

Det är djärvt! Skuldkrisen, med just nu Grekland i blickfånget, och de besvärliga åtgärder som blir nödvändiga för att lösa krisen har utlöst angrepp på EU-samarbetet och på alla försök att komma in i euro-sammanslutningen. Artikeln finns i sin helhet att läsa i SvDs nättidning.

Min kommentar är att dessa fyra gjort en strålanda analys av situationen och kommit fram till mycket välmotiverade slutsatser – och att det är väl att de vågar uttrycka dem.

En slutsats är emellertid värd att lägga till just i Sverige. 1992 försökte vi krampaktigt rädda en valuta, vår egen, genom att till slut höja marginalräntan till 500 procent. De som strävar med att lösa skuldkrisen i Europa uppträder nu lika krampaktigt.

Det är bättre att låta sådana länder få lämna båten som släppts ombord av ren välvilja och utan kontroll sedan av att de följt reglerna. "Rädda Europa – rädda Grekland" har jag skrivit tidigare, inspirerad av Adam Swejman, ordförande i Liberala Ungdomsförbundet, en inspiration som bekräftats av "inofficiella" personer i Bryssel menar att Euron och Grekland bäst räddas genom skilsmässa.

Jag hoppas den insikten sprider sig också i Sveriges mest EU-positiva parti.