MILSTOLPAR I KAMPEN FÖR JÄMSTÄLLDHET

1949 träffade jag Fredrika Bremer. Hon återuppstod i ett tv-program, klädd precis så som hon var när hon slog igenom över hundra år tidigare. Tv hade lockat henne att medverka för att förhöra mig. Som ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund hade jag nämligen ställt jämställdhet som mitt profilkrav.

2009 fick jag möta återuppståndna Sophie Adlersparre, f Leijonhuvud, även hon i sin tids kläder. Inspirerad av Fredrika Bremer hade hon 1859 satt igång med Tidskrift för hemmet som utvecklades till Hertha med namnet taget från Bremers mest kända roman. 1884 hade hon dessutom bildat Fredrika-Bremer-Förbundet.

Den 22 november firade Fredrika-Bremer-Förbundet dessa 125- och 150-årsdagar med ett festligt och mycket tankeväckande seminarium i Svenska Akademiens Börssal. Det inleddes med att Sophie Adlersparre trädde in. Hon äntrade talarstolen och berättade om hur hon trots svåra motigheter och motgångar lyckats få igång och utveckla tidskriften och sedan förbundet.

Vi åhörare fick en gripande bild av de svårigheterna och började tänka på vilka svårigheter kvinnligt företagande kan möta nu. Då började Sophie skala av sig 1800-talsutrustningen – och förvandlades till Amelia Adamo. Hon berättade om sina svårigheter på tidningsmarknaden och hur hon använt dem till att lyckas.

Som åhörare fick jag en känsla av att inget på seminariet kunde bli lika bra som denna öppning med Sophie och Amelia men fortsättningen blev lika intressant, i hög grad byggd på det jubileumsnummer av Hertha som delades ut.

Seminariet var så intressant att jag började bli orolig. Oron blev inte mindre när jag började lösa jubileumsnumret. Har jag efter detta något att tillföra med min bok Kvinnor och män, roller och kön?

Jag har lagt ut manuskriptet kapitel för kapitel på nätet i hopp om att få invändningar och synpunkter som hjälper mig att skärpa texten innan boken går i tryck. Men behövs boken?

Nu har jag avslutat läsningen av jubileumsnumret, och det har stillat min oro. Både seminariet och tidskriften bekräftar att det är angelägna frågor jag tagit upp.

Det står också klart att jag flera gånger kunnat belysa frågor från en annan vinkel och i några fall hunnit tänka något steg vidare. Det gäller inte minst den avgörande samhällsfrågan om hur den nuvarande uppväxten skall kunna reformeras så att den inte frustrerar en så stor del av pojkarna som den nu gör.

Nu kommer jag att lusläsa jubileumsnumret för att se hur det kan hjälpa mig att förbättra mitt manuskript. Samtidigt fortsättar jag att vädja till alla: läs manuskriptet och mejla mig invändningar och synpunkter. Nu är 10 av de 14 kapitlen tillgängliga.

Klicka på manuskriptet här ! Då kommer en presentation upp med en boksymbol. Klicka på den, och manuskriptet öppnas. I övre högra hörnet står kapitelrubrikerna. Varje rubrik är en länk till sin text - men läs helst alla i följd.

Matematiska modeller och frosseri

I mitten min dotterdotter Matilda Tehler som denna dag öppnar presenter efter att just ha förklarat och försvarat sin licensiatavhandling i matematisk modellering av förändringar i stål när det härdas.

Till vänster hennes handledare, Stefan Jonsson, professor i materialvetenskap på KTH. Till höger opponenten, Åsa Gustafson, Scania, fil dr med ansvar för material i motorer.

Ytterligare exempel på kvinnor som tränger in på ett förut manligt område.

Till seminariet hade inte bara infunnit sig personer som är särskilt intresserade av ämnet. Där fanns också licensiatens fästman, föräldrar, syskon, moster, kusin och morföräldrar.

Några deltagare i den offentliga debatten använder ordet kärnfamiljsfrosseri om sådan sammanhållning. Det är ännu svårare att begripa än matematisk modellering.

Ett mycket märkligt tioårsminne

Den här boken är en handledning och ett diskussionsunderlag i samlevnad. Först skildras tonåren som en hjälp till föräldrar och äldre tonåringar att förstå vad som händer i övergången från barn till vuxen och att hantera förändringarna. Boken fortsätter på samma sätt med parbildning, föräldraskapet när barnen är i olika åldrar och samlevnaden som ett livsprojekt.

Folkhälsoinstitutet lät testa boken i några skolor. Resultatet blev så positivt att institutet gav ut boken och erbjöd den 1999 till gymnasierna som underlag för undervisningen. Den började användas i undervisningen och uppfattades då positivt.

Boken blev emellertid snart angripen i massmedia och sedan också av JämO, av det nybildade Nationella sekretariatet för genusforskning och av Skolverket. Enligt den offentligt framförda kritiken påstod boken att könsskillnader var 'biologiska' och inte skapade av könsroller.

Nu, tio år efteråt, har jag under arbetet på min bok Kvinnor och män, roller och kön satt mig in i fallet och läst boken. Jag finner att Marie Eenfeldt visst har pekat på hur individen stimuleras in i olika könsroller. Hon har dessutom gett utförliga litteraturtips om just detta.

Vad väckte vreden? Det kan inte vara något som står i boken. Kan det vara något som inte står?

Tvärs igenom boken beskrivs könsskillnader och ges tips om hur individen eller paret kan lära sig att observera och hantera dem. Just där könsskillnaderna beskrivs sägs i allmänhet ingenting om orsakerna till dem.

Inget sägs alltså om hur samhället och "strukturerna" bör förändras. Ansvaret läggs på individen/paret. Det måste ha varit detta som väckte vreden.

Många av dem som kämpade för jämställdhet vägrade att bland orsakerna till könsolikheter se några andra än inlärning. De ville koncentrera uppmärksamheten och arbetet på "strukturerna" för att därigenom ändra människorna, inte minst männen.

Leva ihop är en hjälp för individer och par att leva konstruktivt med olikheterna. Den attityden gick på tvärs emot vad den grupp feminister ville som fått statsmakternas öra. Då blev kritiken skoningslös. Resultatet blev att Folkhälsoinstitutet byttes mot ett nytt mer snävare befogenheter.

Från det ögonblicket visste alla lydiga i Myndighetssverige att arbete för jämställdhet inte får inriktas på att hjälpa människor att förstå och hantera olikheter.

En märklig detalj är att de flesta kritikerna av boken var kvinnor och att de som drabbades hårdast alla var kvinnor, nämligen generaldirektören som lämnade sin tjänst, Agneta Dreber, den under henne ansvariga för projektet, Annika Strandell, och bokens författare, Marie Eenfeldt.

Samma år utgav Lisa Marklund och Lotta Snickare sin bok Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra med titeln tagen från ett yttrande av Madeleine Albright.

Välkomna till mitt manuskript där det står mer om detta! Det är bara att klicka här och sedan klicka på boksymbolen som kommer upp.

Nu säljer vi ''Från livbåt till flytande palats''!

Just hemkommen från trevlig träff hos ''Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm''. Den ägde rum på Sjöhistoriska Museets utställning om Titanic.

Föreningen är Sjöhistoriska Museets vänförening. Förklaringen till dess namn är att föreningen bildades just för att få till stånd ett museum. När museet 17 år senare kom till stånd, behöll föreningen sitt stolta ursprungsnamn.

Fler jag kom i samspråk med hörde intresserat på när jag berättade om min bok Från livbåt till flytande palats. Första kapitlet utgörs av min fars minnen från sin tid som ung sjöman under första världskriget då han nätt och jämt överlevde två torpederingar och en minsprängning.

Övriga kapitel, som jag har skrivit, handlar om resten av denne mans sjöliv, bl a hans tjänstgöring på Drottningholm när fartyget under Andra världskriget utväxlade sårade, sjuka och vansinniga krigsfångar.

En av de intresserade arbetade till och med på en liknande bok om sin farfar, sjökapten även han. Jag kom då att tänka på att jag aldrig berättat på bloggen om hur boken om min fars unika sjöliv kan köpas. Dags att göra det nu. Boken beställs bäst genom bokorder@brevet.se eller på 08 754 86 17.

Boken är på 439 sidor, inbunden och illustrerad med kartor och foton. Den kostar nu 270 kronor plus frakt 61 kr om sådan måste till. Jag råder emellertid intresserade köpare: vänta lite! Snart blir boken nämligen dyrare, och det av ett mycket gott skäl!

Vi kommer nämligen att förse den med en DVD-skiva som innehåller film- och videoscener, åtskilligt fler illustrationer än i boken och dessutom dokument från brittiska arkiv som visar hur krigsfångeutväxlingarna under andra världskriget med hjälp av Schweiz förhandlades fram mellan de krigförande regeringarna och planerades.

Det skall inte dröja länge innan kompletteringen är klar och det nya priset har satts. Självfallet kan den som är het på gröten köpa boken med detsamma för 270 kr. Skivan erbjuder vi separat till alla som redan köpt boken.

[PS Den 3 november sattes priset för bok med DVD till 320 kr, och det tillämpas sedan dess. ]

[ Välkomnar synpunkter direkt till mig: eget@brevet.se ]

Årets Fredrika, ledsna fakta och leenden åt eländet

Det är onsdag morgon. Jag vandrar upp för trapporna till Bonniers Tidskrifter på Sveavägen i Stockholm. På översta avsatsen står Birgitta Wistrand och hälsar välkommen till frukost, föredrag och frågestund.

Birgitta är ordförande i Fredrika-Bremer-Förbundet. Den som skall tala är "Årets Fredrika": Camilla Wagner på Veckans Affärer. Detta visar sig ha lockat ett trettiotal kvinnor och en fredrik, dvs jag.

Camilla berättade om Veckans Affärers arbete för att göra kompetenta kvinnor synliga för näringslivets höjdare. Länge var det så med nästan alla män på toppen att de ser efter kommande ledare bara bland folk som de själva, och då bli kvinnor osynliga för dem. Ännu gäller detta för majoriteten av toppmännen.

Hennes berättelse avslöjade ingen sammansvärjning mot kvinnor men däremot att ett svårt synfältsbortfall är kombinerat med grov aningslöshet. Camille Wagner själv kombinerar ett envist och grundligt forskande med att hålla fram höjdares grodor, som gjorda för att användas av ståuppkomiker.

Ibland kan även en groda vara klargörande. Camilla hade fått kritik för att hon återgivit vad av en toppmännen sade på tal om kvinnors lägre lön: If you feed peanuts, you get monkeys." Dessutom sagt inför en församling av kvinnor.

Det föraktfulla uttrycket berör emellertid en del av problemet: att kvinnor ofta accepterar en lägre lön och då blir lägre klassade.

Deltagarlistan visade att de många lyssnarna hade mycket olika bakgrund från Riksdagen till 1,6miljonerklubben, från universitet till företag, från moderaten Birgitta Wistrand till socialdemokraten Margareta Winberg.

Mot slutet började jag gripas av vemod. Mycket av det vi fick höra har jag skildrat i min roman "Läget under kontroll". Huvudpersonen är en kvinna som befordras till ledningsgruppen tack vare att en av männen där inte lider av det vanliga synfältsbortfallet.

Hon upptäcker missförhållanden och lyckats få bort företagets vd genom att avslöja redovisningsfusk. Hade romanen kommit ut 2002, skulle den ha väckt uppmärksamhet. Då utnämnde Time tre kvinnor till "Persons of the Year". Romanen kom emellertid ut 1985.

Arbetet för jämställdhet fortsätter emellertid. Mitt eget strå till stacken är manuskriptet jag lägger på nätet, kapitel för kapitel. Klicka på:

Kvinnor och män, roller och kön

och en presentation öppnar sig. Där finns en boksymbol. Klicka på den, och manuskriptet öppnas.

[ Välkomnar synpunkter direkt till mig: eget@brevet.se ]

En dag på Bokmässan

Den 26 september en märklig dag!

kl 11.00 Litterära Sällskapen Scen:
De tre var inte "morske män"

En bok får inte bli hur tjock som helst, särskilt inte om böckernas fackfolk kallar den "smal". En av alla texter som inte fått plats i det stora manuskriptet om min fars unika liv kom nu till nytta.

Bland det som strukits var berättelsen om hur jag som elvaåring i december 1939 upplevde försöket att tysta Segerstedt – men nu berättade jag detta från scenen på uppdrag av Stiftelsen Torgny Segerstedts minne.

Alla satt kvar, och jag fick intressanta frågor efteråt. Vad kan man mer begära?


kl 11.45 Sjöfartsmontern
Från livbåt till flytande palats

Boken om min fars liv äntligen färdig. Min far började 1934 skriva sina minnen från världskriget då han överlevt två gånger i livbåt och en på livflotte. Min son Hasse skannade in minnena 1999. Det satte igång mig med att skriva fortsättningen och honom att finna och skanna illustrationer.

För att pröva mina nerver levererades den färdiga boken inte förrän direkt till mässan. Jag kunde berätta om boken där första kapitlet skrivits 1934-38 och övriga 2000-2009. Folk blev intresserade, köpte och ville ha signering!

Projektet har varit möjligt tack vare Hasse och min Evelyn. Nu går vi vidare med arbetet att sprida intresset för den.


kl 14.15 Sjöfartsmontern
Trampa däck

Bokanjärerna är en sammanslutning av folk som skriver om sjöliv. En av medlemmarna är Reidar Jönsson, och han berättade om sammanslutningens första antologi, Trampa däck. Även den boken väckte stort intresse.

Enligt bokens omslag är berättelserna skrivna "av sjöfolk med lång erfarenhet av livet till havs". Det innebär att jag har blivit adopterad om sjöman! Jag har nämligen bidragit med en novell inspirerad av min fars upplevelser.


Kvinnor och män – roller och kön

Kanske var jag odräglig men inte kunde jag låta bli att berätta om de stora bitarna som jag blivit tvungen att amputera från manuskriptet Från livbåt till flytande palats och hur de blivit till ett nytt manuskript.

Sjömannens samspel med sin familj blev startmaterial för en bok om hur en uppväxt i ett matriarkat kan leda till ett livslångt intresse för jämställdhet.

Jag inbjuder var och en att klicka på
Kvinnor och män - roller och kön.

Då kommer en presentation av mig upp med en boksymbol. Klicka på den, och manuskriptet kommer upp. Lämna sedan gärna förslag till förbättringar, helst till min mejladress!

[ Välkomnar synpunkter direkt till mig: eget@brevet.se ]

14 september, en femtioårsdag för jämställdhet

I morgon, den 14 september, är det exakt 50 år sedan jag fick en riksplattform som gjorde att det märktes när jag talade för jämställdhet.

Jag hade sommaren 1959 valts till ordförande i FPU med jämställdhet som min profilfråga, och det gav en god plattform men bara inom partiet.

Vid samma tid hade emellertid Sveriges tv beslutat en programserie som fick namnet "Politiska pilen". Datum fastställdes för mitt program. Frisinnad Ungdom, FPUs organ vid den tiden, meddelade det genom att på första sidan sätta mig i tv-rutan och skriva:

Se FPU:s nye ordförande Göran C-O Claesson i TV den 14 september

"Politiska pilen" gick till olika stationer i olika tider. Vid varje station fördes jag till en av liberalismens pionjärer som med televisionens hjälp återuppstått från de döda. Varje pionjär ställde kritiska frågor.

En av pionjärerna var Fredrika Bremer – perfekt! Det var ju just frågor om kvinnans situation jag ville ha! Den fråga hon ställde som jag minns bäst gällde om kvinnans frihet verkligen kan främjas genom tvång.

Att 1959 vara huvudperson i ett tv-program gav en plattform för att nå hela folket! Sverige hade ännu bara en tv-kanal. Den som uppträtt där blev efterfrågad.

Jag blev intervjuad i tidningarna och välkomnades som föredragshållare hos Fredrika-Bremer-Förbundet liksom i sammanslutningar för husmödrar likaväl som för yrkeskvinnor.

Allt gav mig tillfällen att föra fram tankeställare. Jag pekade t ex ut att flygvärdinnan, uppfattad som symbol för kvinnans frammarsch. i själva verket innebar ett steg bakåt. Av fem nya befattningar i luften hade hon fått den lägst betalda. Dessutom kunde hon inte, som sin kollega stewarden, befordras till purser.

Jag hävdade att mannen måste få lov välja den dittills kvinnliga "passuppkarriären" medan kvinnan måste välkomnas till den dittills manliga "ansvarskarriären". Dessa tankar togs väl emot då, och det fick mig att fortsätta arbetet för jämställdhet.

Till slut har jag velat samla mina erfarenheter och slutsatser från arbetet i en bok. Ett manuskript med arbetstiteln "Kvinnor och män iakttagna 1933-2009" är färdigt men jag arbetar med att förbättra det. Den kommande bokens titel blir:

"Kvinnor och män – roller och kön"

I morgon, alltså på femtioårsdagen av mitt möte med Fredrika Bremer i svensk tv, berättar jag om och ur den kommande boken för Liberala Seniorer i Stockholm. Då hoppas jag få synpunkter som kan vara till hjälp vid sista översynen av manuskriptet.

Synpunkter behövs emellertid från fler än liberala seniorer i Stockholm. Jag kommer därför att lägga ut manuskriptet på nätet, kapitel för kapitel. När boken trycks, skall texten vara så bra som den överhuvud taget kan bli.

[ Välkomnar synpunkter direkt till mig: eget@brevet.se ]