1949 träffade jag Fredrika Bremer. Hon återuppstod i ett tv-program, klädd precis så som hon var när hon slog igenom över hundra år tidigare. Tv hade lockat henne att medverka för att förhöra mig. Som ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund hade jag nämligen ställt jämställdhet som mitt profilkrav.
2009 fick jag möta återuppståndna Sophie Adlersparre, f Leijonhuvud, även hon i sin tids kläder. Inspirerad av Fredrika Bremer hade hon 1859 satt igång med Tidskrift för hemmet som utvecklades till Hertha med namnet taget från Bremers mest kända roman. 1884 hade hon dessutom bildat Fredrika-Bremer-Förbundet.
Den 22 november firade Fredrika-Bremer-Förbundet dessa 125- och 150-årsdagar med ett festligt och mycket tankeväckande seminarium i Svenska Akademiens Börssal. Det inleddes med att Sophie Adlersparre trädde in. Hon äntrade talarstolen och berättade om hur hon trots svåra motigheter och motgångar lyckats få igång och utveckla tidskriften och sedan förbundet.
Vi åhörare fick en gripande bild av de svårigheterna och började tänka på vilka svårigheter kvinnligt företagande kan möta nu. Då började Sophie skala av sig 1800-talsutrustningen – och förvandlades till Amelia Adamo. Hon berättade om sina svårigheter på tidningsmarknaden och hur hon använt dem till att lyckas.
Som åhörare fick jag en känsla av att inget på seminariet kunde bli lika bra som denna öppning med Sophie och Amelia men fortsättningen blev lika intressant, i hög grad byggd på det jubileumsnummer av Hertha som delades ut.
Seminariet var så intressant att jag började bli orolig. Oron blev inte mindre när jag började lösa jubileumsnumret. Har jag efter detta något att tillföra med min bok Kvinnor och män, roller och kön?
Jag har lagt ut manuskriptet kapitel för kapitel på nätet i hopp om att få invändningar och synpunkter som hjälper mig att skärpa texten innan boken går i tryck. Men behövs boken?
Nu har jag avslutat läsningen av jubileumsnumret, och det har stillat min oro. Både seminariet och tidskriften bekräftar att det är angelägna frågor jag tagit upp.
Det står också klart att jag flera gånger kunnat belysa frågor från en annan vinkel och i några fall hunnit tänka något steg vidare. Det gäller inte minst den avgörande samhällsfrågan om hur den nuvarande uppväxten skall kunna reformeras så att den inte frustrerar en så stor del av pojkarna som den nu gör.
Nu kommer jag att lusläsa jubileumsnumret för att se hur det kan hjälpa mig att förbättra mitt manuskript. Samtidigt fortsättar jag att vädja till alla: läs manuskriptet och mejla mig invändningar och synpunkter. Nu är 10 av de 14 kapitlen tillgängliga.
Klicka på manuskriptet här ! Då kommer en presentation upp med en boksymbol. Klicka på den, och manuskriptet öppnas. I övre högra hörnet står kapitelrubrikerna. Varje rubrik är en länk till sin text - men läs helst alla i följd.
