onsdag 21 november 2018

Jag lever – en pollett går ned efter 44 år




Molnen där långt borta påminner mig om en gåta som slog mig för 44 år sedan ännu längre bort. En liten fågel, mindre än en sparv, landade på plattformen Alpha där jag arbetade. Landade och stannade. 

Inte ovanligt på vår och höst, berättade mina kamrater. Någon enstaka fågel landar och flyger sedan aldrig vidare. Underligt! Varför flyger flyttfåglar mellan Norge och England tvärs över Nordsjön just där den är som bredast? I stället för att flyga längs kusten från Danmark till Dover!

Den gåtan kunde jag inte besvara då, och jag har inte tid att försöka besvara den nu. Jag måste iväg med Färdtjänst till Joel Wiggh, läkare på Hematologiskt Centrum, Karolinska i Huddinge. 

Har med mig en lista på de 11 mediciner jag tar och stolpar om mina symtom. Vill berätta om ökande smärtor i höger ben och på olika ställen i ryggen, om tilltagande sömnighet och om allt sämre rörlighet och balans. Evelyn är med mig för att vara mitt extra minne. 

Joel Wiggh lyssnar på hjärta, på lungor och på mig. Berättar sina slutsatser av det och av av månadens stora blodprov. M-komponenten bara obetydligt sämre. Min Myelom utvecklas mycket långsamt. 

Att sömnighet och sömn trots det ökat beror troligen på det smärthämmande depåplåstret Buprenorphine Teva. Det sitter på mig sedan en dryg vecka. Min läkare på Vårdcentralen hade ordinerat det. Jag fick rådet att låta den läkaren ansvara helt för smärtlindringen. 

En timme i taxi hem med Färdtjänst gav tid att samla intrycken. Nu vet vi det som går att veta om hur min Myelom utvecklas. Nu gäller det att med husläkarens hjälp få lika gott grepp på de andra sjukdomarna. 

Vi kommer till Rotsundagårdsvägen och rullar fram till vår ingång: nr 16. Skrämmer där upp några fåglar. Då inser jag svaret på gåtan för 44 år sedan. Underligt att polletten inte gick ned redan då. Vi på Alpha visste ju att den botten som plattformen stod på varit land!  

Under en stor del av istidens 120 000 år var det mera land än vatten mellan Sydengland och Norge. Det var Doggerland. Flyttfåglarna flög då över skogar, människor och mammutar. 

Efter istidens slut försvann det landet bit för bit. Fåglarna fortsatte flyga där de alltid flugit. Det blev mitt svar på gåtan! Rätt svar? Den frågan får en historisk ornitolog besvara.


KOMMENTERA