På Skärtorsdagen läste jag här flera Glad Påsk! Det väckte minne om något helt annat: sorg och suckar på Långfredagen. Mormor talade om vår frälsare som dog på korset för våra synders skull. Ingen sade emot henne.
Dog för våra synders skull – det begrep jag inte, och jag blev nyfiken. Mormor var tydligen inte helt ensam om sorgen. Butiker och bio var stängda. Så jag läste Nya Testamentet. Där var det olika berättelser om Jesus död. De stämde inte med varandra.
Jag blev äldre och hade turen att få en skicklig lärare i latin som sedan blev professor. Fick inblick i hur romarna fungerade när de härskade över andra folk. Fick klart för mig att romarna, liksom grekerna, var dokumenterande folk.
Läste igen om korsfästelsen, förstod ännu mindre. Varför i all världen blev Jesus i början behandlad så märkligt tveksamt av Pontus Pilatus och lydkungen Herodes? Och varför stämplades Judas som förrädare när Jesus gett honom uppdraget att förråda? Och hur kom det sig att varken romare eller greker berättade om dessa märkliga händelser?
Gick ut i vuxenlivet. Förstod hur hatet mot judar grundlades. När människor som inspirerats av Jesus ville sprida hans lära i romarnas rike, måste de visa att de inte var judar, alltså inte av folket som gjort uppror, upproret som kostat romarna så mycket att slå ned.
Upptäckte också att fler än jag inte begrep behandlingen av Jesus, att det skrevs böcker om det som inte stämde. Kom så att läsa en bok vars författare fäst sig vid den här tanken: Osannolikt att varken romare eller grek skrivit om händelser som berörde så stora skaror människor.
Författaren, Lena Einhorn, kom på idén att leta efter sådana händelser under en annan tid än den som anges i evangelierna. Hon finner sådana händelser kritiskt nära det judiska upproret och hon finner där en person som kan stämma. Han är både jude, alltså född av judisk mor, och romersk medborgare.
Kommentera gärna inlägget! Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.
KOMMENTERA
