Ett upprop om dödshjälp

Jag har alltid undrat över hur ett upprop kommer till, ett upprop med många undertecknare. Nu vet jag det, eftersom jag är en av undertecknarna. Utkastet skrevs av Staffan Bergström, professor emeritus internationell hälsa. Uppropet infördes den 12 mars 2018 i Dagens Samhälle.

Upprop: Frivillig dödshjälp 

är en medborgarfråga!

Statens medicinskt-etiska råd (Smer) har under hösten 2017 producerat en mycket omsorgsfullt dokumenterad rapport om dödshjälp, som blivit föremål för debatt i olika svenska medier. Det mest förtjänstfulla i Smer-rapporten är att man gjort skillnad på “värdeargument” och “faktaargument” och på så sätt bidragit till att hyfsa diskussionen.

Rapporten har avsiktligt fokuserat på det som kallas “Oregon-modellen” och som i likartade lagstiftningar i USA och Kanada nu finns tillgänglig för närmare 90 miljoner människor på den nordamerikanska kontinenten. I Oregon har man noggrant följt upp lagstiftningen under 20 års tid och publicerat detaljerade rapporter varje år sedan 1997. Där framgår bland annat att det är ett mycket litet antal människor som med läkares recept avslutar sina liv. Under 20 års tid var det endast 0,4 procent (fyra av tusen som avlidit) som nyttjat lagen om “Death with Dignity”. Den sista tidens vård klarade man således i mera än 99 procent av alla avlidna utan dödshjälp och något tecken på “det sluttande planet”, risken för att den grupps som anses uppfylla kriterierna för dödshjälp med tiden vidgas, har inte bekräftas.

I Sverige finns det en märklig rädsla och beröringsskräck bland många folkvalda att inte vilja ta till sig fakta: att 70 till 80 procent av tillfrågade svenskar i flera undersökningar är positivt inställda till läkarassisterad frivillig dödshjälp vid terminal sjukdom med outhärdligt lidande.

Smer-rapporten kommer förhoppningsvis att bidra till en höjd kunskapsnivå, mer klarsynthet och att fler politiker vågar driva den väsentliga frågan: att utreda förutsättningarna för införandet av läkarassisterad, frivillig dödshjälp i Sverige.

Det finns en religiöst driven opinion i Sverige som vill misstänkliggöra Smer-rapporten. Den har kommit till uttryck i debattartiklar bland annat i den kristna tidningen Dagen och nyligen i SvD, där det framhålls att Oregonmodellen, med dess anspråk på att vara ett säkert legalt dödshjälpsinstitut, havererar på grund av dess oundvikliga inre dynamik, som innebär att den inte är begränsad till de patienter som den påstås gälla. Man påtalar även en förment risk att suicidala ges dödshjälp med ny modell. Det finns inga data som i årsrapporterna från Oregon stöder en sådan risk. Dessutom är det inte fråga om någon ny modell eftersom Oregon-modellen varit tillämpad under 20 år. 

Genom att torgföra föreställningen att läkarassisterad frivillig dödshjälp är liktydig med självmord visar sig denna opinion - många av dem psykiatriker - okunnig om ställningstagandet inom American Association of Suicidology, där man uttalat att läkarassisterad dödshjälp är skild från (“distinct from”) den företeelse som traditionellt och normalt betecknas som självmord. Flera andra amerikanska läkarorganisationer, till exempel American Academy of Hospice and Palliative Medicine, American College of Legal Medicine och American Public Health Association har på samma sätt uttalat att termen självmord inte skall användas.

Det är märkligt att respekten för våra terminalt sjukas egen integritet och frihet att välja i livets absoluta slutskede skall vara så svår att acceptera. Den frivilliga dödshjälpen måste vara en medborgarfråga och inte en läkarfråga. 

Staffan Bergström, professor emeritus i internationell hälsa
Tuulikki Koivunen Bylund, teologie dr, biskop emeritus.
Carl Reinhold Bråkenhielm, teologie dr, präst, professor i empirisk livsåskådning
Kjell Kallenberg, teologie dr, docent, prost, kyrkomötesledamot
Johan Unger, teologie dr, docent i religionsvetenskap, domprost emeritus
Margareta Appel, diakonissa, leg. sjuksköterska
Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L)
Jens Holm, riksdagsledamot (V)
Johan Hultberg, riksdagsledamot (M)
Rasmus Ling, riksdagsledamot (MP)
Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)
Tina Acketoft, riksdagsledamot (L)
Hillevi Larsson, riksdagsledamot (S)
Anette Åkesson, riksdagsledamot (M)
Per Ramhorn, riksdagsledamot (SD)
Christina Örnebjär, riksdagsledamot (L)
Kjell-Olof Feldt, fil lic, f d finansminister
Tone Tingsgård, f d riksdagsledamot
Niels Lynøe, professor emer. i medicinsk etik
Göran Hermerén, professor emer. i medicinsk etik
Kerstin Hagenfeldt, professor emer. i obstetrik och gynekologi
Gösta Gahrton, professor emer. i medicin
Jan Huldt, f.d. chefsrådman
Dan Larhammar, professor i neurovetenskap
Göran Hasselmark, ambassadör
Björn Ulvaeus, musiker, textförfattare
Birgitta Wingsjö, leg sjuksköterska
Berit Hasselmark, leg barnmorska
Gunilla Nilsson, sekr.
Irene Nordgren, leg. psykoterapeut
Birgitta von Otter, författare
Inga-Lisa Sangregorio, författare
Göran C-O Claesson, författare
Gunnar Hagberg, fd överläkare
Jonas Syrén, styrelseledamot RTVD
Stellan Welin, professor emer. i bioteknik, kultur, samhälle
Emma Wikberg, fil dr, universitetslärare i fysik
Rolf Ahlzén, läkare och docent i medicinsk humaniora
Bengt Barkman, f d rektor
Anna Bergström, med dr
Margareta Sanner, docent i samhällsmedicin
Ellis Wohlner, aktuarie

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA