lördag 3 mars 2018

#metoo-uppropen ger nya tankar



#metoo-uppropens alla vittnesmål bör få många att tänka i nya banor – inte minst genusinstitutioner och genusforskare. De har uppträtt som om alla könsskillnader är inlärda, alla utom reproduktionsorganen. Den föreställningen har också kommit att dominera bland feminister som drivit på förändringar.
Tydligen tar de inte åt sig att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar i övre tonåren och unga män. Eller tror det att även den könsskillnaden bara är inlärd? Liksom utnyttjandet av kvinnliga medarbetare eller jobbsökande?
Min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken är ett vittnesmål om hur jag ända sedan skoltiden arbetat för jämställdhet. Arbetet på boken gav några skrämmande upplevelser. Likhetsfeminister har förföljt och ofta lyckats tysta medsystrar som de stämplat ”biologister”.
1962 lade SNS fram den stora utredningen Kvinnors liv och arbete/Kvinner liv og arbeid. Där finns begreppet könsroller. Det borde, tänkte jag, vara en hjälp i kampen mot den vanliga föreställningen då att det finns många uppgifter som kvinnor inte kan klara eftersom de är så annorlunda än männen.  Men den gamla föreställningen avlöstes av en annan. Allt fler vill tro att könsolikheter orsakas bara av inlärning och egentligen inte finns.
Påmindes om detta när jag får en inbjudan från Svensk-Norska Föreningen till årsmöte 8 mars, följt av att Björn Lindahl, Norge-korrespondent för Svenska Dagbladet, kåserar över:

Feminine män och maskuline kvinnor ? Har framstegen i jämställdheten i Sverige och Norge uppnåtts på olika sätt?

Satt på spetsen: Har det i Sverige skett genom att männen blivit mer feminina och i Norge genom att kvinnorna blivit mer maskulina? 
Jag ler, ty jag minns hur det gick till när Norge ändrade sin politik. Det var genom en teveserie Hjernevask, (Hjärntvätt). Harald Eie, en känd komiker, uppsökte en rad olika nyckelpersoner inom kjønnsforskning, den norska motsvarigheten till Genus. Han ställde vad man skulle kunna kalla barnsliga frågor. 

På detta sätt blev var och en som kallade sig forskare avslöjad som en troende: någon som utan vetenskaplig grund är övertygad om att könsskillnader uteslutande är resultatet av påverkan från omgivningen. I november 2011 strök Norsk Forskningsråd anslagen till de särskilda programmen inom kjønnsforskning. De var då uppe i 56 miljoner kronor.

Ett genvägstänkande förlorade alltså sin finansiering. Men det innebär inte att Norge ligger efter i genvägstänkande. Landet beslöt ju att alla bolag över en viss storlek måste ha minst en kvinna i styrelsen.


Det blir verkligen intressant att den 8 mars höra om feminina svenska män och maskulina norska kvinnor! Kan det stämma med de två senaste inläggen här? Om min hustrus 90-årsdag och min.  


Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.



KOMMENTERA