Isolering / Isolation

In my English nutshell
I withdraw from my usual interests for the rest of September in order to write something I have never tried before.

I min barndom var ett tema självklart i uppfostran:

Hjälp flickor förstå att pojkar inte är som de själva och att de måste bemötas annorlunda.
Hjälp pojkar förstå att flickor inte är som de själva och att de måste bemötas annorlunda.

Så kom den underbara tanken att individen måste få avvika från majoriteten. Härligt för mig som ofta förundrats över att många medmänniskor alltid pejlar in vad flocken känner och gör.

Så småningom uppstod nya självklarheter i uppfostran:

Hjälp flickor förstå att de kan, ja bör pröva, att bli mer lika pojkar.
Hjälp pojkar förstå att de kan, ja bör, pröva att bli mer lika flickor.

Denna nya självklarhet har blivit till en ny norm: de uppväxande måste uppfostras bli normkritiska. I dagens Svenska Dagbladet ges det senaste exemplet. Tidigare har jag behandlat fenomenet utförligt i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken. Här på bloggen har jag tidigare behandlat det ämnet några gånger.

Nu tar jag ledigt från detta intresse ut september! Jag kommer att sitta mol alena och utan it-koppling för att skriva något helt annat än jag någonsin skrivit förut. Har jag tur så kan detta uppfattas som normkritiskt. Ingen idé att kontakta mig förrän 1 oktober.

Kunskapskryssning före 11/9 / Knowledge Cruise before 9-11

In my English nutshell
I intended to give glimpses from a Knowledge Cruise arranged by Forskning och Framsteg (Reserach and Progress), a Swedish monthly. Today I got the opportunity – and today is 9-11. In the Swedish newspapers I find that four men have been arrested in my home quarters in Göteborg, suspected of preparing terror deeds. I also find that memory research has been going on since 9-11. Evidently the brain does not register frightening events exactly and does not keep them unchanged as time goes by. I found that easy to grasp. Two of the lecturerers during the cruise had shown what research has revealed about the forming and working of the brain.

Så fort Forskning och Framsteg anlänt och vi läst inbjudan till Kunskapskryssning anmälde vi oss. Under kryssningen hörde vi att den hade blivit slutsåld på fyra dagar. Föredragshållarna och deras ämnen lockade många.

Alla föredragen gav något som vi inte visste förut. Av Bengt Gustafsson, professor i teoretisk astrofysik vid Uppsala Universitet, lärde vi oss förstå att vår sol inte är typisk i sin sammansättning av grundämnen, den sammansättning som tillåtit liv att utvecklas här.

Susanne Lundin, professor vid Institutionen för kulturvetenskaper i Lund, beskrev vad som händer med personer i fattiga länder som lockas eller luras att donera organ till välsituerade sjuka från länder som vårt.

Anders Persson, radiolog och chef för bildmedicinska centret CMUV vid universitetet och universitetssjukhuset i Linköping, visade hur den teknik som används för t ex iPhone och iPad allt mer används i kombination med avancerade magnetkameror. Ingen av oss lär väl glömma filmen han visade med ett obduktionsbord som var en dataskärm där kroppen som undersöks vänds hur som helst och skiktstuderas – ett underbart hjälpmedel i rättsmedicin, i undervisningen och när diagnoser skall ställas.

Två föredrag lockade mig särskilt eftersom de gav mig hopp om att kasta ljus över en gåta jag stötte på när jag skrev min bok om jämställdhet: Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken (2010). Gåtan:

Varför finns det bland många som vill öka insatserna för jämställdhet en föreställning att könsskillnader i praktiken orsakas bara av att "roller" lärs in?

Kan möjligen hjärnan vara så programmeringsbar att genetiska könsskillnader inte spelar någon roll? Den här skylten inledde föredraget som borde kunna besvara frågan:

Det visade sig att Åsa Nilsonne, mest känd för sitt arbete med mindfulness, genom sin forskning och tack vare allt mer avancerade metoder att avläsa hjärnaktivitet kommit fram till att hjärnan svarar på träning precis som kroppen i övrigt gör. Hon började emellertid med att berätta om de två huvudlinjerna då det gällt att förstå vad som sker i hjärnan och medvetandet: autologi och heterologi.

Autologin bygger på föreställningen att det finns människor med särskilt avancerat tänkande som tack vare det kan göra sig en föreställning om hur hjärnan och medvetandet fungerar. Det är forskare som Sigmund Freud, stora författare som Selma Lagerlöf, schamaner och människor som hänger sig åt meditation.


Heterologin arbetar med att ställa frågor till människor på ett systematiskt och dokumenterbart sätt, att analysera och, inte minst numera, att studera vad som händer i hjärnan. Som exempel nämnde Åsa Nilsonne att munkar, tränade i meditation, klarar en rad tester mycket bättre än mentalt otränade människor.

Detta avläses numera på olika sätt med nya tekniska hjälpmedel, och då framträder stora olikheter mellan individerna både i utgångsläget och som resultat av olika slags mental träning. Detta kan numera visas tydligt i bilder


Innebär detta att inlärning av "roller" kan ändra en människa radikalt? Åsa Nilsonnes framställning gav inte alls stöd för ett Ja på den frågan. Tvärtom påpekade hon i slutet att centret i hjärnan som hämmar impulsstyrning utvecklas flera år tidigare hos flickor än hos pojkar. Helt utvecklad är den hos de unga män inte förrän i 25-årsåldern, något som bra att veta för föräldrar.

Åsa Nilsonne avslutade sitt föredrag med att demonstrera vad den nya tekniken kan. Vi fick se ett dansnummer, filmat på ett sådant sätt att endast skelettet syns.


Det här föredraget gick närmare in på könsblivandet och könsolikheterna:


Jag hade läst om könsblivandet förut, till exempel i Kvinnan: Kropp Individ Samhälle som publicerades 1980 och var en förkortad översättning av ett stor internationell forskningsrapport, redigerad av Evelyne Sullerot. Jag fattade då att alla individers kön först är rent kvinnligt under fostertiden men att sedan hormonella processer sätter in som gör att drygt hälften av individerna får manligt kön.

Något som jag hade haft svårare att fatta, och som Evelyne Sullerot gisslade som vidskepelse, var den slutsats som en del feminister drog av detta, nämligen att kvinnan skulle vara överlägsen eftersom hennes kön var först. Det var ju en spegelvändning av den gamla föreställningen att mannen var överlägsen eftersom Adam kom först.

Nu lyckades Bengt Silverin göra det komplicerade könsblivandet begripligt genom att kommentera en rad utmärkta illustrationer, t ex denna:


Först alltså ett kön, så tillkommer en gen, därmed kön 2. Fostret tar emot könshormoner och utvecklas då till kön 3 med olika egenskaper. Vad som hade gått mig förbi förut var att denna process äger rum medan det som skall bli de slutliga könscellerna först är samlade på ett ställe men sedan vandrar i fostret, så som visas på den här bilden:


Under vandringen specialiseras de till huvudgrupperna rent manliga och rent kvinnliga. Ett exempel:


Bengt Silverin höll vår uppmärksamhet på topp inte minst genom att berätta hur annorlunda det kan gå vid någon liten avvikelse i hormoner eller receptionen av dem. En individ kan till exempel i mycket sällsynta fall födas med kvinnliga yttre könsorgan och kvinnlig kroppsform men sakna äggstockar och övriga inre könsorgan. Den här bilden visar det märkliga resultatet:


Efter att ha gått igenom flera olika slag av avvikelser från majoritetens könsblivande fick vi lära oss från den senare zoologiska forskningen att homosexualitet är vanlig hos alla däggdjur och att tillfredsställelse så att säga på egen hand också är vanlig. Så visade Bengt Silverin den här bilden:


Jag kommer att tänka på föräldrarna som vägrat att ge sitt barn något könsbundet namn eftersom barnet skall känna sig fritt att välja senare om det vill vara flicka eller pojke. Föreställningen om att barn har ett fritt val om de bara behandlas lika verkar inte ha något stöd i forskningen om nyfödda.

Även Bengt Severin gav exempel från den moderna hjärnforskningen. Det går alltså numera, tack vare magnetkameran som blixtsnabbt scannar "skiva efter skiva" av hjärnan, att direkt se till exempel könsskillnader i hjärnan.

Att döma av reaktionerna under föredragen och vid diskussionerna efteråt kände sig de flesta mycket upplyftade av Kunskapskryssningen. Det visade sig också vara utmärkt att inget föredrag fick hålla på längre än 45 minuter och ingen frågestund längre än 15. Vi slapp "debatt" där alla deltagare bara vill omvända andra.

Själv blev jag dessutom stärkt i min misstänksamhet mot den här genvägstanken: om man bara behandlar flickor och pojkar lika så väljer de väg oberoende av kön. Jag slutar nu med att citera vad en övertygade likhetstroende skrivit till mig:

"Män uppfostras till att bli krigare, om inte i realiteten så åtminstone på fotbollsplanen. Medan kvinnor uppfostras till att ta hand om andra människor och vara 'fina flickor' Det börjar så fort barnet kommer ut med rätt färg på kläderna och rätt leksaker och sedan fortsätter det genom hela livet. Kvinnor som ägnar sig åt traditionellt manliga saker kallas pojkflickor eller flator, även om de är bättre än de flesta män på vad de gör och omvänt blir skällsordet 'bögjävel' för män som väljer traditionellt kvinnliga intressen eller yrken. För mig är det alldeles självklart att det är kulturen som format oss till det här och inte natur."

Ja, för många troende blir deras tro självklar. Jag känner mig stärkt av Kunskapskryssningen.

Folkpartiledare: euro! / Leaders of the Liberal Party: The Euro!

In my English nutshell
Most Swedish parties are positive towards EU on economic grounds. Only the Liberal Party advocates the union clearly for political reasons as well. Now Jan Björklund, party leader and vice premier, Birgitta Ohlsson, cabinett member in charge of the EU matters, Carl H Hamilton, MP, the party's economic spokesman in the Parliament, and Olle Schmidt, member of the European Parliament, have published an article where they state the arguments for participating fullheartedly in solving the Europe's dept crisis.

På 50- och 60-talet var jag i flera omgångar aktiv i "Europa-frågan" som saken kallades då. Jag höll föredrag av SNS och Handelsbanken. Jag berättade för Fredrika Bremerförbundet om bestämmelserna om likalön som växte fram inom EEC. Med utgångspunkt från vilja till en fred som varar och till fri konkurrens över gränserna är jag blivit en allt mer övertygad anhängare av EU.

Det har varit ett av skälen till att jag hållit mig till Folkpartiet, det enda partiet som vågar anföra även politiska argument för vårt engagemang i det allt intimare samarbete som till sist fått namnet EU. Nu har Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Carl B Hamilton och Olle Schmidt visat mod genom att på SvD BRÄNNPUNKT slå ett slag för närmare EU-samarbete, t o m på sikt gällande även euron.

Det är djärvt! Skuldkrisen, med just nu Grekland i blickfånget, och de besvärliga åtgärder som blir nödvändiga för att lösa krisen har utlöst angrepp på EU-samarbetet och på alla försök att komma in i euro-sammanslutningen. Artikeln finns i sin helhet att läsa i SvDs nättidning.

Min kommentar är att dessa fyra gjort en strålanda analys av situationen och kommit fram till mycket välmotiverade slutsatser – och att det är väl att de vågar uttrycka dem.

En slutsats är emellertid värd att lägga till just i Sverige. 1992 försökte vi krampaktigt rädda en valuta, vår egen, genom att till slut höja marginalräntan till 500 procent. De som strävar med att lösa skuldkrisen i Europa uppträder nu lika krampaktigt.

Det är bättre att låta sådana länder få lämna båten som släppts ombord av ren välvilja och utan kontroll sedan av att de följt reglerna. "Rädda Europa – rädda Grekland" har jag skrivit tidigare, inspirerad av Adam Swejman, ordförande i Liberala Ungdomsförbundet, en inspiration som bekräftats av "inofficiella" personer i Bryssel menar att Euron och Grekland bäst räddas genom skilsmässa.

Jag hoppas den insikten sprider sig också i Sveriges mest EU-positiva parti.

Köpa ut Grekland / Buying out Greece

In my English nutshell
Of all parties in Sweden the Liberal Party is most positive to EU and the Euro. Now a reporter in Brussels tell us that people there, inofficially, are discussing a buying out of Greece. That is basically the same idea that I presented on my blogg on September 4 in support of Adam Swejman, the Liberal Youth chairman.

Rubrik idag på fyra spalter över första sidan i SvD NÄRINGSLIV:

"I Bryssel stöter man nu på tankar om att 'köpa ut' Grekland ur valutaunionen"

Artikeln som rubriken gäller är skriven av Mats Hallgren, reporter vid SvD NÄRINGSLIV. Artikeln påminner mig om mitt blogginlägg den 5 september med rubriken Rädda Euron och Grekland. Där instämde jag i det som LUFs ordförande, Adam Cwejman, skrivit om det allvarliga problemet. Jag förde sedan in samma inlägg på min blogg men med det här tillägget:

"Sverige bör inte glömma vart det förde när svenska regeringen och riksbanken envisades med att gå på tvärs emot marknadskrafterna. Landet hann komma upp i en styrränta på 500 procent innan man insåg att slaget var förlorat. Nu måste motsvarande insikt infinna sig i fråga om Grekland."

Nu börjar alltså en insikt växa fram i Bryssel om att realekonomiska realiteter inte kan bekämpas hur länge och hur mycket som helst genom att en hårt drabbad valutaunion – som inte är överstatlig och alltså inte har maktmedel – betalar för länder som inte själva klarar att sanera sin ekonomi. Jag citerar nu glimtar ur Mats Hallgrens artikel:

– Högst inofficiellt stöter man nu i Bryssel på tankar om det hittills otänkbara, nämligen att ”köpa ut” hopplöst skuldtyngda länder ur valutaunionen.

– Förenklat kan skuldkrisens ursprung förklaras av ekonomisk-politiska svagheter i konstruktionen; det fanns inte tillräckligt bindande krav på uthållig budgetdisciplin och det fanns inget tillräckligt tvingande regelverk för strukturreformer och modernisering av de svagare ekonomierna, främst i södra Europa.

– För att undvika framtida kriser måste både finanspolitiken och övrig ekonomisk politik bli mer överstatligt bindande. Om detta förefaller de flesta vara överens (i teorin).

– Men när detta ska förverkligas i regeringar och parlament har den politiska viljan hittills inte infunnit sig i tillräcklig grad. Osäkerheten kvarstår och den finansiella marknaden har inte förtroende för politiken – i alla fall inte ännu.

Detta är alltså bakgrunden till att Mats Hallgren nu stöter på tankar i Bryssel om det hittills otänkbara, nämligen att ”köpa ut” hopplöst skuldtyngda länder ur valutaunionen. Vi i Sveriges mest EU-vänliga och europositiva parti bör definitivt våga pröva dessa tankar.

Rädda Euron och Grekland / Save the Euro and Greece

In my English nutshell
One of the reasons why I have kept to the Swedish Liberal Party is that it is consistently pro-Europe. This beeing the case it is understandable that the party has said Yes to costly schemes intending to help Greece sanitate her economy. However, the chairman of the party's youth association has concluded instead that Greece should be allowed to leave the Euro. I agree with him and give my reasons here for this solution.

Jag rekommenderar varmt en artikel av LUFs ordförande, Adam Cwejman. Den infördes den 3 september på Svenska Dagbladets BRÄNNPUNKT. Jag läste den mot bakgrund av det alldeles särskilda intresse och engagemang för Europa som jag har.

På 50- och 60-talen ingick det i mina uppgifter för Handelsbanken och SNS att fara runt i Sverige och hålla föredrag om den kommande Europamarknaden. Stora svenska exportföretag behövde ingen hjälp med att förstå vad som väntade men mindre företag med Sverige som marknad måste få den hjälpen.

Sedan dess har jag följt Europa-samarbetet som utvecklats till Europa-integrering. Den utvecklingen har i allmänhet varit glädjande men i fråga om utvidgning har den kännetecknats av de pådrivande medlemmarnas översvallande välvilja och vilja att visa sig goda, kombinerat med ovilja till ekonomisk realism och kontroll.

Det började när Östtyskland brast och skulle slås samman med Västtyskland. Helmut Kohl drev då igenom att den östtyska marken skulle växlas mot den västtyska med kursen 1/1. Detta underminerade fullständigt den östtyska konkurrenskraften och gjorde landsdelen till en bidragstagare.

Välviljan och viljan att visa sig god liksom oviljan till ekonomisk realism och kontroll firade nya triumfer när EU utvidgades och gjorde en rad länder till bidragstagare. Jag är en varm anhängare av EU – ett av skälen till att jag stannat i FP – och av euron men jag har blivit alltmer bekymrad över att de nya länderna togs in utan ordentlig kontroll av realekonomin och dess hantering i respektive land. Bekymret skärptes när sådana länder även släpptes in i Euro-samarbetet.

Så började galenskapen galoppera. Det var när Frankrike och Tyskland tilläts bryta mot reglerna. Varför skulle då Grekland och andra länder med svag konkurrenskraft hålla på några regler? Utan skarpa krav från EU och utan skarp kontroll av att de följs måste då vissa länder sjunka snabbt. Grekland är nu i den situationen.

För att rädda euron är det vettigt att länder som aldrig skulle ha släppts in i det systemet tillåts att lämna det. Grekland tvingas då genomföra en devalvering och reformer som invånarna inte i sina gatudemonstrationer kan skylla på Bryssel och banker och Tyskland eller Finland.

Sverige bör inte glömma vart det förde när svenska regeringen och riksbanken envisades med att gå på tvärs emot marknadskrafterna. Landet hann komma upp i en styrränta på 500 procent innan man insåg att slaget var förlorat. Nu måste motsvarande insikt infinna sig i fråga om Grekland.

Ett år under den tid jag arbetade med upplysning om den kommande Europa-marknaden, var jag också ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund. Därför gläder det mig att den som nu föreslagit den enda vettiga åtgärden för att rädda euron och Grekland är LUFs ordförande, Adam Cwejman.