Olika intressen / Different interests

In my English nutshell
This 14 cm model proved irresistible when it stirred up all my memories of M/S Gripsholm.

“Auktioner på fartygsmodeller i skalan 1:1250 lockar män, mönster, stickningskurser och garnaffärer lockar kvinnor.”

Det skrev jag 2010 i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken som ett exempel på att kvinnor och män kan ha mycket olika intressen. När jag skrev detta, kände jag mig helt främmande för att själv delta i den manliga hobbyn att samla små vattenlinjemodeller. Dessutom är jag över huvud taget inte någon samlare.

I och med att jag nämnde dessa modeller i boken väckte jag emellertid minnet av hur mycket jag lekt med sådana modeller. Så roligt det var när min lillebror, våra kamrater och jag lekte sjöfart och hamnar. Bremen och Normandie var en dröm för mig, men de hade jag aldrig råd att köpa. De var så stora, och de stora båtarna kostade mycket.

Detta minne fick mig att gå till Eskader i Stockholm, nära T-station Karlaplan, och anteckna mig för gamla Gripsholm och Drottningholm om någon av de modellerna skulle komma in. Det var ett barnsligt infall, och jag glömde det snart. Men Eskader kom ihåg! Den 23 mars kom ett mejl från Eskaders Peter Langhorst med beskedet att modeller väntade, och dagen efter var jag i butiken.

Det blev en minnesvärd stund. In hade kommit gamla Drottningholm och Gripsholm liksom Stockholm och Andrea Doria som gått ned efter kollisionen med Stockholm. Det var gripande att se hur liten Stockholm var jämfört med Andrea Doria. Allt fanns att köpa men till priser som gjorde det till ren galenskap för mig att göra det. Jag är ju ingen samlare.

Men Gripsholm väckte minnen. Mamma hade fått följa med när Pappa tjänstgjorde under den första medelhavskryssningen. Det var 1927 och deras bröllopsresa. Nio månader senare föddes jag. Jag fortsatte se på modellen, alla dess 140 milimetrar.

Jag ser Pappa dirigera vid en av lastluckorna när han är “laststyrman”. Jag ser honom på backen när han dirigerar bogserbåtar. Jag ser honom på kommandobryggan när han skojar med passagerare. Jag tänker på befälets kontor intill. På den stora skrivmaskinen där blev han 1938 färdig med att skriva rent sina minnen från första världskriget. De är nu första tredjedelen av boken Från livbåt till flytande palats, tyvärr slutsåld.

På den maskinen gjorde jag samma år den märkliga upptäckten att bokstäver hamnade på papperet i rimligt rätt ordning när jag slog dem på tangenterna. Det gjorde de aldrig när jag skrev för hand. Jag trädde därmed maskinskrivande ut i livet – och upptäckte att det var kvinnogöra hos landkrabborna. Detta blev en av inspirationskällorna för min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken.

Jag ser det smala däcket omedelbart under kommandobryggan. När jag med hustru och snart treårig son for till New York på Gripsholm 1953, fick vi uppleva orkan. Jag går ut där under kommandobryggan och fotograferar brottsjöarna när de täcker hela förskeppet. När jag kommer in, är min gabardinrock sönderfransad.

Jag tänker på hissarna med gallerdörrar och på vår lille Hans när han kommit på en spännande lek. När han såg att hissen var nedanför och på väg upp, stack han in armen mellan spjälorna för att se hur sent det går att rycka tillbaka den innan hissen kommer.

Jag ser millimeter för millimeter och minns. Plötsligt hör jag mig köpa modellen. Jag blir totalt överraskad och försöker pruta. Jag framför det humanitära skälet att hustru och döttrar kommer att tro att jag är galen. De tre bakom disken gapskrattar:

Alla våra modellköpare har samma problem! Det händer att köpare ber att få köpbeloppet uppdelat på två olika kvitton för att hemma kunna påstå att de betalat mindre än vad de gjort.

Jag stärks i anden av den upplysningen. Den bekräftar ju min tes att kvinnor och män kan odla mycket olika intressen. Upplysningen väcker också minnet av något som mina nyfikna barnaöron snappade upp i andra hem än mitt eget. Det var prat kvinnor emellan om ”hushållspengar” och hur de kunde smusslas undan till annat än hushållet.

Tydligen finns det bland både kvinnor och män individer som hellre smyger och luras än att öppet stå för vad de gör. Jag morskar upp mig och går hem och berättar att jag köpt Gripsholm för 1 950 kronor.

Kultur och natur idag / Culture and Nature today

In my English nutshell
An excursion to Överby where artisans have their studios and arrange exhibitions in an old farmhouse. We met Johan Bloom and saw paintings he exhibited, inspired by different symbols from south, west, east or north, among them Our blue planet. Walking home we saw wild flowers for the first time this year.

Sol, flera plusgrader, lockande utställning på Överby gård vid Stäketleden. Det som lockat oss var att konstnären, Johan Bloom, vuxit upp i mina hemtrakter, fått världen som verksamhetsområde men som bas använder Skärhamn, denna märkliga plats som blivit ett centrum både för sjöfart och för kultur av olika slag.

På utställningar är det sällan att vi ser en tavla som vi skulle kunna tänka oss att hänga upp hemma om vi hade haft väggutrymme kvar att hänga något på. På Blooms utställning såg vi flera. Något som särskilt tilltalade mig var att element i tavlorna verkar inspirerade av urgamla symboler som jag själv fäst mig vid. Den här tavlan, Our blue planet, ger goda exempel på det. Tyvärr kan inte mitt foto ge rättvisa åt tavlans inspirerande blåa färg.

Åtskilligt stimulerade vandrade Evelyn och jag hem. Ännu svår halka på många sträckor. På en vägren mot söder ser vi emellertid blyga gula blommor, mycket mindre än tussilago och till form och storlek liknande blåsippor. Det är de första vilda blomster vi sett i år. Vi njuter trots att vi inte vet vad de heter. En utflykt med både kultur och natur!

Internationella Kvinnodagen / Women's International Day

In my English nutshell
Women's International Day is celebrated in many ways in Sweden. Evelyn and I will go to The National Historical Museum. The program there is devoted to eastern Kongo where raping women is a means of warfare. Among the lecturers are two government members from the Liberal Party: the European Union minister Birgitta Ohlsson and the equality minister Nyamko Sabuni.

Internationella Kvinnodagen ger oss tillfälle att välja många olika slag av program. Evelyn och jag kommer att gå till Historiska Museet där programmet gäller världens värst utsatta kvinnor.

Två regeringsmedlemmar medverkar. Det råkar vara så att jag nämnt dem i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken. De står där därför att de båda arbetar intensivt för jämställdhet men har helt olika inställning till beteckningen feminist. Det är Birgitta Ohlsson och Nyamko Sabuni.

Vi har valt programmet på Historiska Museet eftersom det är ägnat de under senare år värst behandlade kvinnorna i världen: kvinnorna i östra Kongo där krigförande parter systematiskt använder våldtäkt som ett vapen i krigföringen. Detta ger många av kvinnorna fruktansvärda skador. Till det kommer den vidriga påföljden att en våldtagen kvinna stöts ut från sin familj enligt traktens sedvänjor.

Internationella Kvinnodagen påminner mig om att jag har hunnit göra iakttagelser i 78 år av brist på jämställdhet, arbete för jämställdhet, motståndet och avarter som tillkommit i arbetet. Det långa tidsperspektivet leder nu mina tankar till inspirationskällor för långsiktigt tänkande.

Aldous Huxley publicerade 1932 Brave New World och pekade där på de orimligheter som uppstår när människan berusas av moderniteten och gör allt som går att göra. Västvärlden och en stor del av den övriga världen, nu senast Kina, har inte avskräckts från att gå den vägen.

Ett ödesdigert exempel är hur det blivit en självklarhet att hela årskullen skall gå i skola under hela uppväxten – alltså bara tillsammans med jämnåriga – och då samundervisas i alla stadier. Den reformen är grundad varken på beprövad erfarenhet eller på utvärderade forskningsrön. Resultatet av den är att allt fler pojkar misslyckas och att allt fler skolor brinner.

Resultatet är också att kvinnor nu dominerar på alla universitetslinjer utom de rent tekniska och att gruppen utslagna män växer. Men nya reformkrav fortsätter med de gamlas syften som om dessa väldiga förändringar överhuvud taget inte sker.

1949 kom George Orwells framtidsroman Nineteen Eighty-Four, snart mera känd som 1984. Den skildrar en stat där de styrande påtvingar alla ett språk som styr deras tankebanor och känslor. I min bok har jag berättat om hur långt DDR kom på den vägen. Tyvärr tillämpar en del som arbetar för jämställdhet nyspråk för att förleda tanken. De kan till exempel använda ordet individualisering när de vill inskränka föräldrars frihet att fördela föräldraledigheten.

Mina studier i statistik och Darrell Huff's bok 1954 How to Lie with Statistics har fått mig att alltid spana efter missbruk av statistik. Att enbart peka på att kvinnan i genomsnitt har lägre lön än mannen innebär ett sådant missbruk. Det ensidiga utpekandet leder nämligen tanken att diskriminering är orsaken. Till allra största delen förklaras emellertid genomsnittsskillnaden av att fler kvinnor än män väljer anställning där lönerna är låga.

Många har övergivit den gamla definitionen av jämställdhet, alltså lika villkor och möjligheter. De har ersatt den med procent och sådana kräver kvotering. Den definitionen och den åtgärden kräver nästan ingen tankeverksamhet och ger lättbegripliga signaler. Ingen som kämpar för kvotering tycks tänka tanken ut: om vi lyckas kommer människor inte att tillåtas odla olika intressen och söka sig till olika yrken. De måste ju vara jämnt fördelade.

Faran i detta tycks inte ombudsmännen för kvotering vara medvetna om. Karin Boye insåg emellertid faran. I sin bok Kallocain, publicerad 1940, skrev hon följande:

" ... En av ungdomslägrets samlingslokaler stod prydd med långa dukar i de färger som är Statens, man uppförde sketcher, höll tal, marscherade genom salen till trumma och åt tillsammans. Anledningen var den, att en trupp flickor i ungdomslägret fått order om förflyttning, man visste inte riktigt vart, det gick vissa rykten om en annan av Kemistäderna, andra om en av Skostäderna, i varje fall någon plats, där man råkat på obalans både i fråga om arbetskraft och i fråga om procentförhållandet mellan könen. Från vår stad, och förmodligen från en del andra städer också, samlades alltså unga kvinnor ihop och skickades dit bort, för att de en gång fastställda siffrorna skulle kunna vidmakthållas. ..."

I vårt samhälle görs sedan länge stora insatser för att få flickor att välja teknikyrken och föreslås motsvarande insatser för att få pojkar välja vårdyrken. Det uppfattas alltså som ett misslyckade om kvinnor och män söker sig till olika yrken.

Ett område har dock hittills varit befriat från kravet på rätt procent. Ännu har ingen föreslagit en spärr så att mindre kvalificerade män går förbi mer kvalificerade kvinnor bland alla som söker sig till genusforskningen och genusinstitutionerna.

Låt oss hoppas att programmen på Internationella Kvinnodagen 2011 leder till större frihet i tänkandet, inte hämmar den ytterligare.

Människor eller roller? / Human beings or roles?

In my English nutshell
The discussion arranged today by The Fredrika-Bremer-Association and Men for Equality on Dads, boys and the man's role attracted 140 participants. At first they heard four men giving short speaches. As girls succeed better than boys at school and then enter previous male fields three of the four men advocated changes in the tuition making the boys study better and feel free to enter female fields. The fourth man, I myself, advocated a radical change of the school. Keeping all boys and girls at school every year of their childhood and youth with co-education during all stages frustates more boys than girls. Their frustration results in bad marks and bad behavior. Changing the situation works better than preaching.

Diskussionen som Fredrika-Bremer-Förbundet och Män för Jämställdhet anordnade idag på Historiska Museet blev vad mat, organisation och ledning en fullträff. Mötesledaren, Mats Dafgård, hade gjort ett "körschema" och lyckades få de medverkande hålla det så väl att anförandena blev klara helt enligt programmet.

Förutom av mötesledaren drogs diskussionen drogs igång av fyra män, bland dem jag själv. Var och en presenterade sin bakgrund, sitt perspektiv på ämnet Pappor, pojkar och mansrollen och sina förslag. De tre övriga talade dagens genusspråk och använde uttryck som "den manliga normens primat" och att pojkarna borde "problematiseras" så som länge skett med flickorna och sedan de kvinnliga lärarna.

Jag såg inte från talarstolen att en tecknare i publiken arbetade. När mötet var slut, dök emellertid en man upp med en karikatyr som jag tyckte visade både mig och fem av mina yttranden. Alltså köpte jag karikatyren av honom, och här ovan syns den. Han själv finns på hemsidan Tecknarservice.

Jag hade i programmet presenterats som nestor på jämställdhetsområdet, aktiv bloggare, tidigare utredare och vd i organisationer inom näringslivet. Det blev därmed naturligt att först berätta vad detta innebar och vilken betydelse det haft för mitt engagemang.

Berättade att jag som ung utredare gått igenom ett stort antal stora utredningar och funnit att de alla i någon utsträckning grundat sina slutsatser på aldrig angivet antagande. I efterhand kan man se att det antagandet gjorts och blivit tilll en självklarhet därför att det gav hopp om att en viss slutsats skulle lösa problemen.

Framhöll att man lär mycket för varje illusion som brister och att de senaste brast för mig under arbetet på min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken och i samband med att den lades fram.

Pekade på att moderörelser är viktiga även i fråga om modeller för att tolka, tänka, konstruera reformer – och att reformer därför ibland grundas bara på signalord i stället för gedigna begrepp.

Pekade också på detta: ju högre syften, desto större risk för önsketänkande. Den moderna skolan är ett exempel. Att låta hela årskullen oavbrutet tillbringa hela uppväxten i skolan med samundervisning i alla stadier kom till stånd genom beslut som varken var grundade på beprövad erfarenhet eller på utvärderad forskning.

Så fick vi en skola som frustrerar fler pojkar än flickor så att de får sämre resultat och uppför sig sämre. En skola blir inte jämställd bara därför att pojkar och flickor möter exakt samma villkor.

Framhöll att ändrad situationen eller ändrade villkor styr människors handlande mycket effektivare och humanare än att ändra på människorna själva. Nämnde som exempel alla barnvagnar för två barn i olika ålder.

Sådana vagnar har inte köpts på grund av att människor undervisats till att sätta barn till världen tätare eller på grund av att barnvagnsfabrikanter som mer reklam för sådana vagnar än för andra. De har köpts därför att bestämmelserna om bidrag har ändrats så att det lönar sig för föräldrar att få barn tätare.

Märkte inga invändningar mot det jag sade från talarstolen eller podiet men det stod klart att flera i publiken satt fast i föreställningarna att könsskillnader i allt väsentligt är inlärda. Forskning som visar att pojkar och flickor utvecklas i mycket olika takt avfärdades till exempel som ”tro".

Det var då intressant att märka att mina medpodianer inte reagerade mot detta utan svarare verkade att hålla med. Hoppet om att själva människan kan ändras och viljan att göra det blommar ännu. För människor som bär det hoppet och har den viljan är det inte underligt att de vill förklara könsskillnader bara med inlärda roller.

Pappor, pojkar och mansrollen / Dads, boys and man's role

In my English nutshell
On Februari 24 The Fredrika-Bremer-Association and Men for Equality will arrange a discussion on Dads, boys and the man's role. I am one of six men who will get the discussion going. More than a hundred people have already announced that they will participate.

Fredrika-Bremer-Förbundet har alltid haft både kvinnor och män som medlemmar. Männen kallas då Fredrikar. Jag är en av dem. Tillsammans med Män för Jämställdhet anordnar förbundet en diskussion i mogon den 24 februari kl 17-19.30 på Historiska Museet .

Diskussionen dras igång av fem män, bland dem jag själv. Vi har mycket olika bakgrund. I programmet presenteras jag som nestor på jämställdhetsområdet, aktiv bloggare, tidigare utredare och vd i organisationer inom näringslivet.

Mötet skall diskutera mansrollen med "styrka och svagheter" och frågorna varför män vill ha makt, hur en pojke fostras "av sin mamma", vilka pappor som tar lång föräldraledighet, vem tar ansvar för pojkarnas "antigpluggkultur" och hur vi skall förstå fördelarna med den självklara jämställdheten.

Vi fem får fem minuter var för att dra igång diskussionen. Därefter svarar vi på frågor och deltar i diskussionen. Med över hundra deltagare vill det till att mötesledaren verkligen kan auktoritär befälsföring. Alltå har Mats Dafnäs utsetts för uppgiften. Han är inte bara med i Fredrikornas styrelse utan också ledare på Friskis&Svettis.

Vad är det då jag kan ha att bidra med i en diskussion om mansrollen och jämställdhet? Jag kommer att utgå från presentationen av mig i programmet.

Nestor Ja, när jag började spionera på de vuxna 1933, upptäckte jag att inte alla hem var som mitt där Mamma var husets herre. Sedan har mitt intresse för jämställdhet fortsatt, och jag ger glimtar från hur det yttrat sig, t ex genom att jag 1963 fick bort tidningarnas könssegregerande rubriker över platsannonserna:

Manliga lediga platser Kvinnliga lediga platser.

Manliga platssökande Kvinnliga platssökande

Bloggare Vinjetten på min blogg röjer vad jag kämpar för i alla frågor. Vad just jämställdhet beträffar betyder det att jag märker att en del pådrivare i sin entusiasm använder nyspråk, t ex genom att kalla en inskränkning av föräldrars frihet för individualisering.

Utredare Det var som en sådan jag upptäckte för fem årtionden sedan att utredningar gällande reformer ofta grundas på ett omedvetet antagande som blir till ett självklart faktum eftersom det passar en redan påtänkt slutsats.

Ett sorgligt exempel är dagens skola, uppbyggd i höga syften. Där måste till slut hela årskullen gå hela sin uppväxt och då samundervisad i alla stadier. Besluten om denna märkliga uppväxt fattades utan grund i beprövad verksamhet eller väl utvärderad forskning. Forskningen har sedan fortsatt och allt tydligare visat att flickor och pojkar i genomsnitt utvecklas i radikalt olika takt.

Den uppgift jag tagit på mig inför mötet är att slå larm om skolans konstruktion. Det är den som gör att allt fler pojkar misslyckas och skapar sig en "antipluggkultur". Det räcker inte på långt när att bekämpa detta genom att effektivare undervisa mot "traditionella könsroller". Pojkarna lyckas allt sämre och stör flickorna alltmer. 500 skolor om året brinner. I de fall man vet vilka som tänt på, vet man att det är elever eller före detta elever av manligt kön.

Det blir intressant att se om jag får tillfälle att peka på detta och om det då gör något intryck på Historiska Museet.

Kosmiska dimensioner / Cosmic dimensions

In my English nutshell
Edsvik Konsthall (Edsvik Art Hall) in Sollentuna is showing a marvellous colletion of computer art sending the visitors into cosmos and making them experience trompe d'æil.

EDSVIK KONSTHALL – Evelyn och jag lockas ofta dit. Vi kan då lyftas men ibland också sänkas. Vi sänks till exempel av verk som man kan förstå bara genom att noga läsa bruksanvisningen vid varje tavla. Sällan ser vi något som ger oss lust att hänga på väggen hemma om vi hade haft någon väggyta kvar. Ofta infinner sig känslan av att vi skulle ha kunnat göra något bättre själva.

Så går vi idag på öppnandet av utställningen From Particles to Space, lockade av en inbjudan varifrån vi klippt ovanstående bild. Vi lyfts och vi får absolut inte känslan att vi kan göra något sådant själva.

Utställningen visar tavlor gjorda genom "computer art", alltså på dator. Konstnären är Margareta Ternström. Enligt programmet är hon utbildad i Stockholm, London och New York och har haft utställninger i Hong Kong, London, Paris, Tunis, Monte Carlo, New York och flera platser i Sverige.

Sådant brukar inte imponera på oss. Det är hur vi upplever tavlorna som är det viktiga. Något stimuleras emellertid intresset av att Margareta Ternström är född 1933 och ändå utvecklar computer art. Underbart att se exempel på att en gammal människa kan ta åldrandet som en utmaning att utvecklas!

Vi går runt och upplever tavlorna. Åtskilliga av dem ger en känsla av inblick i kosmos. Det passar bra här i Sollentuna där vi vårdar Harry Martinsons minne och till och med håller oss med ett torg som heter Aniaraplatsen. Det märkliga är att flera tavlor också leder tankarna till Lennart Nilssons bilder av foster under utveckling.

Andra tavlor är ett bevis på att det även på dator går att åstadkomma en perfekt trompe d'æil som lurar ögat. Se till exempel den här tavlan:

De finns flera sådana tavlor, och det dröjde en bara stund innan vi insåg att ramen inte satts på tavlan utan är en del av den. Utställningen pågår till och med 6 mars, och vi kommer nog att se om den. Som en bonus kan besökarna ta ett exemplar av en ordlista med förklaring av olika begrepp som inspirerat konstnären.

Bulb betyder till exempel utbuktning av kosmos, Higgs' boson en partikel som ännu inte påträffats men som frenetiskt jagas i partikelacceleratorn LHC, Large Hadron Collider. Och varför nöja sig med ett universum när det finns skäl tro att det finns flera? De har till och med fått ett namn: multiversum om vi använder den svenska formen av det latinska ordet.

Edsvik Konsthall har sannerligen utvecklats under de år vi bott i Sollentuna. Nu rymmer godsets gamla ekonomibyggnader målarskola, utställningshallar i västra och östra husen och har dessutom sällskap med MC Collection, en förnämlig samling motorcyklar, alltid presenterade med ett tema. Dessutom är restaurerade Duvslaget med Stallbackens Vänner närmaste granne. Vi lämnar området upplyfta.

Back to basic – vilken? / Back to basic – which one?

In my English nutshell
The Sollentuna association of the Swedish Liberal Party i running a blog. Today one of the members is advocating extended use of advanced IT technology in order to improve the school. I agree but point at the necessity of stimulating physical excercise.

I dag har jag på den blogg som Sollentuna folkpartister håller läst ett särskilt intressant inlägg där framtidens skola diskuteras i tekniskt perspektiv. Inlägget har rubriken:

Back to basic i 2010-talet

Inlägget har fått mig att skriva en längre kommentar. Jag ställer teknikmöjligheterna mot tydliga och växande hälsoproblem som orsakas av stillasittande och som bland annat yttrar sig i en växande klasskillnad.

Välkomna till Folkpartiet i Sollentuna, närmare bestämt vår blogg!