Bildningsresa till Stavanger / Educational journey to Stavanger

In my English nutshell

We believed that the book Bildningsresan (The Educational Journey) would be good reading on the flight to Stavanger and back. The authors are twelve Swedes, several of them immigrants or with immigrant parents. With very different experiences they give their comments on education and culture. Indeed, the book proved to be a tree of knowledge.

Once again, however, Stavanger herself became a source of education. A street art festival, Nuart,  was going on and gave spectacular impressions. Further, we got to see what we hade read, that there are several times more electrical cars i Norway than in Sweden. As usual the supply ships for the oil rigs have grown in height, old buildings are still allowed among the new giants and pigeons keep waiting for old people and small children.

Vi fick lust att fira november genom att fara till Stavanger. En del av den moderna tidens dårskap består i att flyg kan vara mycket billigt om man flyger på rätta tider. Vi förberedde oss för restid och väntetid bland annat genom att ta med den färska Bildningsresan, red Gabriel Ehrling och Karin Rebas. 

Där skriver, ur mycket olika synvinklar och med mycket olika temperament, tolv apostlar för bildning:

Pa Modou Badjie  Rötter i Gambia och Jordbro. Studieförbundet Vuxenskolan och hiphopgruppen Panetoz 

Ebba Witt-Brattström är professor i litteraturvetenskap, numera vid Helsingforsuniversitetet.

Nicklas Lundblad  Googles huvudkontor i Kalifornien. Ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin.

Jasenko Selimović  Statssekreterare, arbetsmarknadsdepartementet. Tidigare Göteborgs Stadsteater och chef för SR Radioteatern.

Dilsa Demirbag-Sten  Författare, frilansjournalist, verksamhetsansvarig för Berättarministeriet.

Erik Amnå Ordförande i Studieförbundet Bilda och professor i statsvetenskap vid Örebro Universitet. 

Fredrik Högberg Tonsättare och musikproducent. Skapar med  iOpera världens första interaktiva digitala operaföreställningar.

Madeleine Opira Jurist, författare och sångerska. Har efter studier i Leicester och Strasbourg återvänt till Husby.

Mats Svegfors Avgående vd för Sveriges Radio, tidigare varit landshövding i Västmanland och chefredaktör för Svenska Dagbladet.

Sofia Nerbrand Ordförande för Bertil Ohlininstitutet och chefsstrateg i regionledningen i Region Skåne. Grundare av samhällsmagasinet Neo. 

Ola Nordebo Politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren. Historiker och har forskat inom teatervetenskap.

Johanna Koljonen Författare och journalist. Uppväxt i Helsingfors, examen i i Oxford, belönades 2011 med Stora Journalistpriset.

Deras budskap visade sig vara så intressanta att jag får återkomma till dem en annan gång. Även själva Stavanger bjöd på bildning. Evelyn växte upp där och jag besökte staden första gången för 65 år sedan. Sedan dess återkommer vi ofta. Skriv till exempel FÖRFÖRD i sökrutan överst till vänster, och fram kommer ännu ett exempel. 

 Jag har fått lära mig att det alltid finns något överraskande i Stavanger. Den här gången fick vi se gatukonst som kunde vara uppslagen fyra våningar i höjd:

Det pågick en stor festival för gatukonst, kallad Nuart. De ansvariga avtalar med fastighetsägare om tillstånd att måla på ytor eller täcka dem med målningar. Denna konst tas sedan bort när den avtalade tiden gått ut. 

I trafiken fick vi en bekräftelse på vad som stått i svenska tidningar: Norge har många gånger fler elbilar än Sverige. Jag fäste mig särskilt vid en liten bil. Den påminde nämligen starkt om den ”mock up” som designern Carl Arne Breger  gjort när jag 1968 arbetade fram ett tv-program om den elektriska bilen. Programmet sändes av SVT åtta gånger men inte slog elbilen igenom för det! Så här ser den norska bilen ut:

Den lilla bilen är inte bara eldriven utan är även kort tack vare att den saknar baksäte. Bilen heter Buddy men är inte fullt så liten som den ser ut. Den har nämligen plats för tre på framsätet. Det framhålls givetvis i reklamen:

En sådan bil har några entusiaster lyckats köra österut ända till Stilla havet där den fraktades till Japan. Efter körning där togs den på båt till USA. Där kördes den över till östkusten och togs per båt hem. Det täta laddandet klarades tack vare att människor var snälla och hjälpsamma och att det fanns en mycket lång förlängningskabel i bagageutrymmet. 

Därmed över till den stående överraskningen i Stavanger: fartygen. Att de ligger rätt inne i centrum är ingen överraskning. Överaskningen är att supplyfartygen som betjänar oljeplattformarna alltid blir högre och högre. Nu är överbyggnaden dubbelt så hög som när jag arbetade på Alpha i Ekofisk 1974. 

Det finns också en beständig del i Stavangers charm: blandningen av gammalt och nytt. Det är inte bara så att hela områden med gamla hus sparats, det är också så att enstaka gamla hus ligger kvar bland nya giganter. Här syns tre gamla enfamiljsvillor och en liten kyrka. 

Vi var alltså i farten hela tiden. Duvorna fick vänta förgäves på att vi skulle mata dem.

AIDS: Först kamp mot attityder / At first fight against attitudes

In my English nutshell 

In 1985 the Swedish Carnegie Institute published this book, the title meaning "Aids – our future?". It was the first large scientific treatment on ADIS in Swedish and published at a time when confusion still ruled. This period is now an importand topic in mass media.

The reason is that Jonas Gardell, a popular actor and author, has began to publish his memoirs. The first book, ”Torka aldrig tårar utan handskar” (”Wipe never tears without gloves”), has released a lot of comments on the hysterical reactions when AIDS arrived in Sweden. 

I participated in a projekt that helped to change attitudes. It was started by the Swedish Red Cross and led to the the establishing of Noaks Ark,  an organization against the spreading of HIV while helping the disease carriers. 

One of my contributions consisted of writing Aids i verkligheten (Aids in reality) together with Anders Wijkman,  the Secretary General at that time. The theme: do not victimize the HIV carriers, enroll them in the force against the spreading of the disease! 

Denna höst har jag gång på gång kommit att tänka på den första stora vetenskapliga rapporten i Sverige om aidspandemin. Den skrevs av Michael G. K och hette AIDS – vår framtid? (Carnegie Dokumentationsserie nr 7-9 1985, 519 s). En orsak till att jag kommit att tänka på den boken är Jonas Gardells bok ”Torka aldrig tårar utan handskar”, den första i hans memoarserie, tv-serien som grundats på boken och all publicitet som följt. 

Först 1982 skrev någon svensk journalist om aids. Det var Svenska Dagbladets  Inger Atterstam, och hon har nu under rubriken Skam, likgiltighet, tystnad skrivit om den första tiden. I den artikeln kan man efter orden LÄS MER klicka på Första artikeln om aids i svensk dagspress och får de ett foto av den som en pdf-fil. Några år senare bildades föreningen Noaks Ark och Läkare mot AIDS.

Det fanns emellertid fler tidiga hjältar. Vid samma tid var Michael G. Koch igång med sin bok. Aids hade börjat slå hårt. Många hade gripits av panik. Men Svenska Carnegie Institutet,  förlitande sig på sin vetenskaplige rådgivare Nils Bejerot, vågade publicera den stora boken därför att Koch just då var den svensk som kunde dokumentera mest vetande om aids. 

Att Koch kunde veta mest berodde på han var med i en grupp forskare i olika världsdelar. De utbytte iakttagelser och kunskaper genom att använde en teknik som föregick www. Dessa läkare undgick fallgropen att uppfatta sjukdomen som enbart drabbande homosexuella män. Det var djärvt av Carnegie institutet att publicera boken. Koch var distriktsläkare, inte professor. Han kom dessutom från Tyskland och kunde alltså beskyllas för att vara nazist.  

Därmed över till en annan viktig person: Anders Wijkman.  Han var då generalsekreterare i Svenska Röda korset, en massrörelse. En sådan rörelse fungerar bara om medlemmarna är positiva. Majoriteten i ledningsgruppen blir blir då lätt en ombudsman för medlemmar som misstänks inte vara positiva. Aids kom emellertid plötsligt och blev därmed ett exempel på att ledningen för en folkrörelse inte alltid kan invänta medlemmarnas åsikter. 

Vad medlemmarna läst i tidningarna var att en mystisk sjukdom drabbade raska unga män i New York och San Francisco och snabbt tog livet av dem på ett grymt sätt. Hade det över huvud taget något med Sverige att göra? Och har Röda korset något med homosexuella att göra? Skulle medlemmarna bli tillräckligt positiva för att samla in pengar? Inget kan ju uträttas utan pengar. Ännu på sommaren 1986 dröjde ledningen i Svenska Röda Korset kvar vid uppfattningen att regering och myndigheter vidtog alla nödvändiga åtgärder. 

Men oro för aids började märkas allt tydligare i Röda Korsets telefonjour och förstahjälpen-kurser. Samtidigt kom allt fler skrämmande nyheter in från biståndsprojekt i Afrika. I början av 1987 fick Wijkman ledningsgruppen med sig för att göra aids till en prioriterad angelägenhet. Då hade också ett gott kunskapsunderlag för åtgärder börjat växa fram. 

Svenska Röda Korset drog igång med full kraft. Därmed vidtog ett hektiskt arbete på flera fronter. Då svarade jag för en och deltog i en annan. Fronten jag svarade för var att tillsammans med Anders Wijkman skriva en bok om viruset, sjukdomen, smittvägarna, pandemin och motåtgärderna. Boken skulle vara grundad på belagda fakta men ändå begriplig för allmänheten. Vi diskuterade, jag forskade och skrev, han gav synpunkter på texten, vi enades, och Aids i verkligheten gavs ut 1987 (BraBöcker/Röda Korset, 152 s).

Under arbetet med att lära mig om aids och smittspridning upptäckte jag något spökligt,  ett exempel på hur fel rättighetstänkandet kan slå när det tillåts att tjänstgöra som autopilot. Spridningen av aids hade haft ett tydligt förebud! I takt med att homosexuella vågat vara mer öppna och visa sig allt mer synligt hade också könssjukdomarna bland dem ökat. 

I min barndoms skyldighetssamhälle skulle en så påtaglig ökning av könssjukdomar ha föranlett effektiva åtgärder för att hejda smittspridningen. Ännu levde ju minnet av de drastiska åtgärder som hade satts in mot tuberkulosepidemin. 

I min medelålders rättighetssamhälle styrde emellertid rättvisa och rättigheter tänkandet. När könssjukdomar bland män börjat öka, hade tanken gått till vård som tidigare byggts upp för att ta hand om underlivssjukdomar hos kvinnor. Ökningen av könssjukdomar bland män hade uppfattats som en fråga om rättvisa. 

När fler män drabbats av könssjukdomar hade alltså vården byggts ut. Den bidrog till att ingen varningssirén om det ökande antalet fall tjöt innan aidsepidemin slog till. Ökningen hade inte utlöst ett skarpt program mot smittspridningen. Nu måste ett sådant byggas upp.

Flera hinder visade sig i det arbetet. Ett framgår av boksidestexten på vår bok:

______________________________________

Tre bärande begrepp:

Öppenhet   Ansvar   Omtanke

Ett utbrett hemlighållande av smittan motverkar både smittbekämpningen och möjligheterna att möta de sjuka och smittade med värme och omtanke. Om de hivsmittade gömmer sig kommer allmänheten att uppfatta aids som en skamlig sjukdom och hiv som ett pariasmärke.

Enligt en syn på den hivsmittade skall vi andra börja ”ta hand om” honom, hjälpa honom att inte märkas, fråga hur han känner sig i sin svåra situation, fråga vad vi kan göra för honom. Enligt vår syn på smittbäraren skall vi göra honom medveten om den makt han har att stoppa smittspridningen, vädja till honom att utnyttja den makten, att ta ansvar själv, värva honom till kampen mot epidemin och för dess offer, erbjuda utbildning, fråga vad han behöver för hjälp i arbetet.

Det är främst av hänsyn till de svagare grupperna som samhället måste utveckla ett effektivt program mot aidsepidemin. Livsstilen är redan en starkt klassuppdelande faktor i vårt samhälle. Med aids blir den en vattendelare mellan liv och död. 

______________________________

Den svenska attityden ”Vi ska ta hand om våra …” skapade alltså problem. Det märktes  i hög grad när Anders Wijkman med föreningen Noaks Ark förhandlade fram ett sammanhållande och drivande kompetenscenter i kombination med kafé, jourtjänst och vilohem, ett arbete som så småningom ledde till det som i dag är Stiftelsen Noaks Ark. 

Samtidigt utarbetade jag tillsammans med en av de aidssjuka unga männen, Lennart Fender, förslag till rumsplaneringen av stiftelsens hus. Därmed var arbetet mot aids i full gång för min del. Jag kunde börja göra iakttagelser om kvinnor och män i deras samspel med hivsmittade som fruktade att bli utstötta och aidssjuka som vid den tiden inte hade grund för något framtidshopp. 

Lennart Fender var en av de stora hjältarna vid denna tid, en av dem som trädde fram öppet och vädjade till andra homosexuella att ta sitt ansvar för att hindra smittspridning, dvs att främja få partners och ovillkorlig kondomanvändning när fler partner än en kom i fråga. Hans föräldrar var också bland hjältarna. Det visade sig inte minst på Lennarts begravning. De varken övergav honom eller höll hans läggning hemlig! Det gjorde inte heller begravningens präst.

Jag gjorde många iakttagelser vid den tiden av olika slag men får skriva om dem en annan gång. Avslutar med att visa hemsidan för den stiftelse som blivit till en stabil hjälp för hivsmittade och för att minska smittspridning:

Dåd upprepat efter 2600 år / Deed repeated after 2600 years

En replika av ett 2600 år gammalt skepp i St Katharine Docks nära Towern en av de sista dagarna i september. Vi hade alltför sent blivit tipsade om The Phoenician Ship Expedition som seglade detta skepp runt Afrika.

A replica of a 2600 year old ship in St Katharine Docks near The Tower one of the last days of September. We had all too late been tipped about the The Phoenician Ship Expedition  who sailed this ship around Afrika. 

Replikan hade givits namnet The Phoenician och ställdes ut i dockan maj-september. Vi fick bråttom. Ombord fick vi utmärkt information om expeditionen för 2600 år sedan och om den som genomförts i vår tid. 

The replica had been named The Phoenician and was exhibited in the dock May-September.  We got in a hurry. On board we got excellent information on the expedition 2600 years ago and on the one carried out in our time. 

Infomationen var pedagogisk. Här ett exempel: ritningen för en bordfog och ett foto på en sådan fog gjord i skala 1:1. 

The information was pedagogical. Here an exemple: the drawing for a board joint and a photo of such a joint made on the scale 1:1.   

The Phoenicians – The Greatest Ancient Sailors Exhibition är en liten bok i tidskriftsformat.  Där kan man läsa om fenicierna, deras skeppsbyggnadsteknik och sjöfart, expeditionen för 2600 år sedan och seglingen runt Afrika 2008-210. 

The Phoenicians – The Greatest Ancient Sailors Exhibition is a booklet in magazine size. There you can read about the Phoenicians, their shipbuilding technique and navigation, the expedition 2600 years ago and the sailing around Africa in 2008-2010. 

Herodotos citeras. Kung Necho av Egypten hade uppdragit åt fenicier att segla runt Afrika med start i Röda Havet. De kom tillbaka västerifrån genom Herakles stoder och berättade att de haft solen i norr när de var längst söderut. Herodotos tillade att han inte trodde på den saken, fast kanske andra gör det. 

Herodotus is quoted. King Necho of Egypt had ordered Phoenicians to sail around Africa, starting in the Red Sea. They came back from the west through the Pillars of Herakles and told that they had the sun to northward when they were futhermost south. Herodotus added that he did not believe that, though others may.

Att de sett solen i norr stämde inte med kunskapen bland de mest bildade vid den tiden. De visste att solen aldrig kan ses i norr! För oss är just den observation av fenicierna ett bevis på att de var så långt söderut. Dagens kunskap kan stå i vägen för tro på oväntade iakttagelser.

That they hade seen the sun to northward did not agree with the knowledge among most educated at that time. They knew that the sun kan never bee seen to the northward! To us that observation by the Phoenicians is a proof of their sailing that far southward. Today’s knowledge may stand in the way to believing in unexpected observations.

Expeditionen tänktes ut och leddes av Philip Beale. Han har tidigare genomfört en liknande expedition från Indonesien till Ghana.   Han driver Pioneer Expeditions.  Besättningen på The Phoenician varierade mellan 6 och 13. Kärnbesättning: 17 personer från 8 länder, bland dem Sverige. Ytterligare medlemmar av besättningen: 33 personer vilket gjorde att ytterligare 10 länder representerades. 

The expedition was conceived and led by Philip Beale. He has earlier accomplished a similar expedition from Indonesia to Ghana. He runs Pioneer Expeditions.  The crew on The Phoenician varied between 6 and 15. The cern crew: 17 persons from 6 countries. Additional crew: 33 persons making 10 more countries represented. 

En medlem av kärnbesättningen är konstnär och målade under seglingen. Hennes namn är Danielle Eubank. Här en bild från hennes hemsida: 

One member of the cern crew is an artist and painted during the sailing. Her name is Danielle Eubank. Here a picture from her home page: 

Vi önskar nu att The Phoenician får ett lika gott liv som Kon-Tiki eller Götheborg har fått. 

We wish now that The Phoenician will get as good a life as Kon-Tiki or Götheborg. 

Den som vill veta mer om fenicierna rekommenderar jag:

Those who want to know more about the Phoenicians i recommend: 

Fenicier – De lärde oss segla – Medelhavet var deras

Av Lars Westman

Mer om den boken på förlagets hemsida.

More about that book on the home page of the publishing house.

Svenska Carnegie Institutet 30 år/ The Swedish Carnegie Institute 30 years

In my English nutshell

I grew up near the huge Carnegie sugarmill and brewery in Göteborg. They were a continuation of D. Carnegie & Co, founded in 1803 by the Scot David Carnegie. The houses built for their workers were an exemple to Swedish industry and the small flats there are much sought-after today. 

As the economy changed, the Carnegie name became carried by other types of companies. 

In 1982 a Carnegie leader, Carl Langenskiöld, concluded that there were severe problems concerning drugs, criminality and justice which were not tackled in realistic ways. So, he founded and funded The Swedish Carnegie Institute in order to support research, spreading of information and awarding scholarships to journalists and policemen. 

Having written one of the early Carnegie reports I participated in the 30 years' celebration on September the 22nd. Here I give a few glimses from the programme.

Jag växte upp nära Carnegies väldiga industrianläggning i Göteborg och fäste mig vid att det var gedigna hus som företaget under 1800-talet byggt för sina arbetare. Lägenheterna där är för övrigt mycket eftersökta idag. 

Det var en skotte, David Carnegie, som 1803 grundat D. Carnegie & Co. Med den pionjärionsatsen i minne blev jag inte förvånad när jag 1982 hörde att ett institut som bildats för att främja forskning och utbildning om droger, kriminalitet och andra samhällsproblem givits det stolta namnet Svenska Carnegie Institutet. Det var en nyckelperson i Carnegie, Carl Langenskiöld, som grundade och finansierade institutet.

Som en av institutets tidiga rapportförfattare blev jag inbjuden att delta i i 30-årsfirandet. Det, som många andra av institutets möten, ägde rum i Svenska Läkaresällskapets jugendhus nära Klara kyrka i Stockholm. Det stod snart klart för mig att institutet är minst lika aktivt och kreativt som förut. Här finns plats bara för några glimtar.

Margareta Ross Bergsten berättade ur sin undersökning och klarade på kort tid att lyfta fram en hel del intressant om vad skola, socialtjänst och polis uträttar. Jag fäste mig vid följande eftersom det är vemodigt på två sätt:

•   Skolan ser tidigt tecken på att vissa barn felutvecklas, meddelar detta ofta till socialtjänsten men åtgärder sätts inte in tidigt. Det är polisen som upptäcker drogmissbruket.

•   Drogmissbrukarna  anser sig vara bäst bemötta av polisen, inte av socialtjänsten eller ens skolan.

Här finns plats bara för en ytterligare glimt ur rapporten. Jag har valt den som en tankeställare för alla dem som är övertygade om att könet bara är en social konstruktion och könsskillnader bara orsakade av inlärning.

Det fordrar verkligen en intensiv tankeanstränging eller en fundamentalistisk tro för att uppfatta en så tydlig könsskillnad som bara orsakad av att pojkar och flickor lär sig spela olika roller.

Margareta Ross Bergsten nämnde att intervjuerna för undersökningen gjorts av Monica Skrinjar.  När Peder Langenskiöld berättade om jubileumsboken  "I huvudet på en stipendiat" som lades fram vid mötet, nämnde han att journalisterna Pernilla Rönnlid och Katarina Johnsson gjort intervjuerna för den. De var närvarande och fick resa sig så att alla deltagare kunde se dem. Detta  värmde mitt hjärta. 

Vi fick höra f d EU-parlamentariken MaLou Lindholm (MP)  berätta hur hon – alltid stödd av Carnegieinstitutet – hade lyckats ta sig in på drogliberala möten och där ”på ett civiliserat sätt” ställt frågor.  Efter att hon blivit portad, slank hon in med sitt förnamn Marie, sedan med sitt förnamn Louise. 

När hon still slut stoppades även då, gick Peder Langenskiöld, institutets verksamhetschef, med på att anmäla sig – och varpå han sedan anmälde förhinder på grund av sjukdom och sände MaLou i stället. På detta sätt hade hon steg för steg kunnat bidra till att kartlägga helt förkastliga metoder hos nyckelpersoner i den drogliberala rörelsen. 

Jag sitter i bänken och gläder mig över att institutet visar samma dådkraft som förr. Jag kommer att tänka på hur institutet 1985 gav ut den här boken:

Aids hade börjat slå hårt. Många hade gripits av panik. Men institutet, förlitande sig på sin vetenskaplige rådgivare Nils Bejerot, vågade publicera en stor bok (518 sidor) av den i Sverige som visste mest om hur pandemin slog: Michael Koch. 

Hur kunde Koch veta mest?  Jo, tack vare bland forskare använd föregångare till www samarbetade han med läkare i olika världsdelar. De bytte observationer och kunskap. Därmed undgick de fallgropen att uppfatta sjukdomen som enbart drabbande homosexuella män

Varför var det djärvt av Carnegieinstitutet att publicera boken? Jo, Koch var inte professor, bara distriktsläkare. Han kom dessutom från Tyskland och kunde alltså misstänkas för att vara nazist. 

Programmets sista punkt var att Jonas Hartelius, som varit med från början och skrivit oräkneliga rapporter och artiklar, hedrades med en stor utmärkelse. I det ”mingel” som välkomnade oss efteråt gratulerades han av andra veteraner. 

Själv kom jag särskilt att tala med några som gav hopp om framtiden. Institutet hade riktat en inbjudan till många olika grupper, och några unga som hade lockats att delta representerade sociala insatsgruppen Södertälje: Camilla Jonsson, Johan Nikula och Fatema Vanat. Institutet sprider på detta sätt aptit på realistisk kunskap i dessa svåra frågor.  

Sedan länge utdelar Carnegieinstitutet årligen två stipendier. Det ena går till en journalist som gjort särskilt förtjänstfulla insatser för dokumentärreportage eller forskningsinformation i fråga om droger, kriminalitet eller andra betydande nutida samhällsproblem. Det andra utdelas till en förtjänt polisman för att bereda honom eller henne möjligheter till studier och forskning i frågor som rör narkotikaproblem.

En slutsats av Margareta Ross Bergstens undersökning kan vara: det behövs sådana stimulerande stipendier även till lärare och till personer inom socialtjänsten. De bör gå till individer som ser och ingriper tidigt och som utvecklar och sprider goda metoder.

Kunskapskryssning / Knowledge Cruise 2012

The lecturers: a midwife and senior university lecturer on fertility and professors of history, political science, astro physics and evolution zoology. 

Warmly welcome to a cruise over the Åland Sea September 6-7. 

Tidskriften Forskning och Framsteg anordnar varje år en kunskapskryssning. Föreläsarna i år berättade exempel som visar  hur kunskap förändras när forskningen fortsätter.

Every year the magazine Forskning och Framsteg (Research and Progress) arranges a knowledge cruise. The lecturers this year told examples showing how knowledge changes when research continues.

Historikern Dick Harrison, som 2000 gav ut Stora döden: den värsta katastrof som drabbat Europa,  berättade att historiker länge misstrodde gamla påståenden om att hela landsdelar övergavs. Bara några procent av befolkningen kunde ha dött. Sedan dess har den fortsatta forskningen steg för steg fört upp dödstalet. Hans egen bok är ett exempel på det; den är redan förlegad på denna punkt. Det mest sannolika idag är att något sådant som två tredjedelar av Europas befolkning dog.

The historian Dick Harrison, who in 2000 published The Black Death: the Worst Disaster to Strike Europe, told that historians for a long time doubted old assertions that entire parts of countries were deserted., Only a few percent could have died. Since then the continued research has taken up the deathrate step by step. His own book serves as an example; it is already obsolete on this point. The most probable today is that something like two thirds of Europe’s population died.

Sören Holmberg, specialist på valanalys, talade om presidentvalet i USA och jämförde med svenska val i olika hänseenden. En skillnad är att fler faktorer mäts i USA än i Sverige, t ex även religion, etnisk tillhörighet och homosexuell läggning. 

Sören Holmberg, specialist in election analysis, talked about the president election in USA and compared it to Swedish elections in different respects. One difference is that more factors are measured in USA than in Sweden, e.g. religion, ethnic group and being gay or lesbian.

Något som överraskade oss är att fler amerikaner än svenskar röstar efter sina grundläggande partisympatier och sin ideologi. Kandidaterna är inte så viktiga som kampanjerna får oss att tro. 

Something that surprised us is that more Americans than Swedes vote according to their identification with a party or an ideology. The candidates are not as important as the campaigns make us believe. 

Agneta Skoog Svanberg, specialist på infertilitet och fertilitetsbehandling, gav oss exempel på de etiska problem som uppstår när forskning och behandling går framåt. Bör svenska medborgare få anlita surrogatmödrar i Indien? 

Agneta Skoog Svanberg, specialist in infertility and fertility treatment, gave us examples of the ethical problems arising when research and treatment advance. Should Swedish citizens be allowed to make use of surrogate mothers in India?

Nya upptäckter visar att inte bara moderns ålder är har betydelse för fertiliteten och barnets hälsa utan även faderns, låt vara att verkningarna av hög ålder inte är desamma.

New discoveries show that not only the age of the mother has importance to the fertility and the health of the child but also the age of the father, albeit that the effects of of high age are not the same. 

Ariel Goobar berättade om hur två konkurrerande forskargrupper steg för steg åstadkommit övertygande bevis för att universums expansion accelererar. De bevisen gjorde tre forskare till nobelpristagare 2011. 

Ariel Goo told us how two competing groups of scientists step by step have brought about conclusive proof for the fact that the expansion of the universe is accelerating. Those proofs made three scientists Nobel Prices winners in 2011. 

Goobar projicerade foton på de båda grupperna och betonade att sådan forskning kräver att många medverkar. Han pekade stolt på sig själv i en av grupperna.  

Goobar projected photos of the two groups and emphasized that such research calls for many taking part. He pointed proudly at himself in one of the groups.

Föreställningar och kunskap ändras när forskning fortsätter. Ariel Goobas föredrag blev ett exempel på det. Han pekade på att Albert Einstein 1917, bara ett år efter att han lagt fram sin grundläggande ekvation, sköt in en kosmologisk konstant. Den blev ett tvisteämne som förde vetenskap framåt till beviset för att universums expansion accelererar.  

Notions and knowledge change when research continues. Ariel Goobar’s lecture became an example. He pointed at the famous example that Albert Einstein in 1917, only a year after he had presented his basic equation, inserted a cosmological constant. It became a subject of contention that brought science forward to the proof for the acceleration of the expansion of the universe.

In the end

•  Observational cosmology is hotter than ever.

•  The discovery of the universe’s acceleration awaken us to lots of new questions: We do not understand the mechanism behind!

•  Anyone who cracks this nut is guaranteed to fetch a Nobel price!

Staffan Ulfstrand väckte ett minne: en av plattorna Visionärernas stig i Berlin. Varje platta bar ett citat från något av EUs medlemmar. Britterna hade valt ett från Isaac Newton. Jag citerar det ur minnet: 

Staffan Ulfstrand awoke a memory: one of the plates on the Path of visionaries in Berlin. Each plate carried a quotation from one of EU’s members. The Britons had chosen one from Isaac Newton. I quote it from my memory:

If I have seen longer than most men, it is because I stand on the shoulders of giants.

Mitt minne av det väcktes av upplysningen att redan Linné placerat människan bland primaterna. Nu berättade Staffan Ulfstrand vad forskarna vet om denna primat. Det är mycket, och kunskapen växer. Trots det menar han att Darwins idé är den bästa någon lagt fram.

My memory on this was awoken by the information that already Linnæus placed man among the primates. Now Staffan Ulfstrand told what the scientists know about this primate. It is a lot, and the knowledge is growing. In spite of that he holds that Darwin’s idea was the best anyone had forwarded.

Staffan Ulfstrand berättade om vår och våra förfäders långa prägling plus vad vi är nu. Jag lyssnade efter tecken på social konstruktion som enda orsak till könsskillnader men fann inget.

Staffan Ulfstrand told about our and our ancestors’ long imprinting plus what we are now. I listened for signs of social konstruction as the only cause of gender differences but found no one. 

Förut hade jag förstått att homo sapiens är enda däggdjuret där individerna stimuleras av rytm och av att hålla samma rytm. Föredragen under Kunskapskryssningen visade att det dessutom finns individer hos denna primat som kan använda humor och få gensvar. Alla föredragshållarna bevisade det. Vi fick både kunskap och motion medan vi satt stilla och lyssnade.

Previously I had understood that homo sapiens is the only mammal where the individuals are stimulated by rhythm and by keeping the same rythm. The lectures during the Knowledge Cruise showed that there are individuals of this primate who can use humour and get response. All the lecturers proved that. We got both knowledge and exercise while sitting still and listening. 

Två nya konstmuseer / Two new art museums: Artipelag, Sven-Harrys

Det finns nu en stor anläggning i Stockholms skärgård för konstutställningar, och den anläggningen samspelar intimt med naturen. I huvudrestaurangen har golvet byggts runt ett av första skären när landet höjde sig efter inlandsisen. Anläggningen heter Artipelag. 

There is now a large establishment in the Stockholm archipelago for art exhibitions, and that establishment is intimately interplaying with nature. In the main restaurant the floor has been built around one of the first skerries when the land rose after the inland ice. The name of the establishment is Artipelag. 

Inte underligt att museet öppnade med en utställning Genius loci som på svenska fick heta Platsens själ. 

No wonder that the museum opened with an exhibition Genius loci.

Artipelag nås med bil eller buss eller MS Gurli, byggd 1871, ångfartyg till 1954. 

Artipelag is reached by car, bus or MS Gurli, built in 1871, steamship until 1954.

Artipelag har byggts av Björn Jakobson som blev miljardär tack vare att så många bebis i så många länder blivit burna vid bröstet i en BabyBjörn.

. 

Artipelag has been built by Björn Jakobson who became a billionaire thanks to the fact that so many babies in so many countries have been carried at the breast in a BabyBjörn.

Ekholmsnäs öster om Stockholm var under många år hemvisten för en hängiven konstsamlare, Sven Harry Karlsson. Han var son till en byggmästare, utbildade sig till muraremästare och utvecklade sedan företaget så att han byggde upp en förmögenhet

Ekholmsnäs east of Stockholm was for many years the residence of a dedicated art collector, Sven-Harry Karlsson. He was the son of building contractor, became a licensed mason and developed the company in such a way that he could build a fortune.

När han närmade sig 80, beslöt han att flytta till centrala Stockholm. Vid Vasaparken byggde han ett stort hus. Det innehåller lägenheter, och han flyttade till en av dem. Han gjorde också plats för en konsthall, Sven-Harrys Konstmuseum, och en restaurang mot parken.  

When he drew near 80, he decided to move to central Stockholm. By Vasaparken (the Vasa Park) he built a large house. It contains apartments, and he moved to one of them. He also made room for an art hall, Sven-Harrys Konstmuseum,  and a restaurant facing the park.

På taket av det nya huset placerade han en replik av bottenvåningen på Ekholmsnäs och gjorde den till ett nytt hem för konsten han njutit av där. 

On the roof of the new house he placed a replica of the ground-floor of Ekholmsnäs and made it a new home for the art he had enjoyed there. 

Jag tog ett foto av en stor platt sten som stod i entrén:

I snappad a photo of a large flat stone in the entrance hall: 

Olyckligtvis minns jag inte konstnärens namn men hans inspiration var Matteus 18:6:  

Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.

Unofrtunately I don’t remember the name of the artist but his inspiration was Matthew 18:6:  

But whoso shall offend one of these little ones which believe in me, it were better for him that a millstone were hanged around his neck, and that he were drowned in the depth of the sea.

En rik man med eget hus vid Vasaparken och restaurang behöver inte begränsa sig till konst:

A rich man with a house of his own by Vasaparken does not have to limit himself to art:

Soup kitchen on trial at Vasaparken.

Since Tuesday there is a soup kitchen on trial at Vasaparken. 

It is the building contractor Sven-Harry Karlsson who is behind this contribution to the homeless.