Från Mors Dag 1935 till Internationella Kvinnodagen 2010

1935 På bänken i Småskolan.

Jag lyckas med darrande nybörjarstil skriva en sådan hyllning som alla barn i Småskolan förväntades skriva inför Mors Dag i maj. Det året skrev jag detta:

Lilla mor så söt och rar, snäll mot mig och snäll mot far,
hylla vi med högt hurra, ty det är din dag idag

Jag har svårt att tro att jag hittade på det själv. Kanske fick vi förlagor att välja mellan. Det troligaste var nog att Fröken dikterade. Det var hon duktig på. Ännu hade ingen varnat för kärnfamiljsfrosseri.


2010 Vid skrivbordet framför datorn.

Inför och under den 8 mars har massmedia ägnat stort utrymme åt Internationella Kvinnodagen som fyller 100. Det kommer att blir intressant att studera för mig.

Själv firade jag dagen på ett annat sätt. Det var genom att avsluta slutgranskningen av manuskriptet till min bok:
Kvinnan, mannen , tidsandan och den fria tanken

De sista orden i förordet:
Sollentuna den 8 mars 2010
Göran C-O Claesson

De första orden efter titelsidan:
Hommage à Evelyne Sullerot
Hon, om någon, har varit värd att fira på Internationella Kvinnodagen.

Förlaget blir Sevéus, och nu är arbetet gång med att få fram och ut boken och att väcka intresse för den!

Glädje – och elände

Glädje! Manuskriptet som jag med Evelyns hjälp arbetat på i tre år blir till en bok. Vi har just kommit överens med en förläggare. Boken kommer ut som berättar om mina iakttagelser om kvinnor och män sedan 1930-talet, till exempel 1959 då jag som ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund utsåg jämställdhet till mitt profilkrav.

Glädje – och mer arbete. Förläggaren är inte nöjd med titeln Kvinnor och män, roller och dogmer. Vi tvingas fundera på en ny som samspelar med en lockande och upplysande baksidestext. Kom gärna med idéer!

Elände! Två av våra jämnåriga vänner har fått återfall i cancer och är inne i en mycket svår tid. För deras del kan vi inte göra mer än att hålla daglig kontakt. För vår del blir det som hänt en signal. Boken måste bli färdig snart! Vi vet inte hur länge vi är kvar bland dem som har privilegiet att kunna arbeta.

”Könsmaktordningen” – signal, inte begrepp

Ibland kan något som inte står i en artikel vara särskilt intressant. Ett exempel lämnades på Svenska Dagbladets Brännpunkt den 29 januari i en artikel med rubriken ”Jämställdhet är en fråga om frihet”. Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann och partiets jämställdhetspolitiska talesperson Hillevi Engström presenterade reformer som partiet vill driva i valrörelsen.

Det som inte står är vad Schlingman tidigare sagt när han intervjuats i Veckans Affärer och vad Engström sagt när hon intervjuats i Svenska Dagbladet: reformerna har ”könsmaktordningen” och ”feministisk analys” till utgångspunkt.

Det är samma utgångspunkt som S-regeringen hade för sin jämställdhetspolitik och som ännu gäller för det partiet. Alliansregeringens utgångspunkt är i stället att varje individ, kvinna som man, ska ha möjlighet att utveckla sin begåvning inom just de områden där de bästa förutsättningarna finns oavsett kön.

Vad kan ha hindrat Schlingmann och Engström att utelämna ”könsmaktordningen” denna gång? Det troliga skälet är att en skarp motreaktion uppstått bland deras partivänner, bl a. en protest den 23 januari på Brännpunkt av sju M-kvinnor varav ett borgarråd, ett regionråd och fem riksdagsledamöter. Protesterna hade gett de båda ett gott skäl att begränsa texten till de konkreta förslagen och kalla dem ”frihetsreformer”.

Är inte det viktiga just de konkreta förslagen? Finns det skäl att fästa sig vid ”könsmaktordning” hos Moderaterna trots att begreppet rensats bort av alliansregeringens jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni?

Ett skäl är att det även i Folkpartiet finns aktiva som hävdar att man måste tro på ”könsmaktordningen” och sätta på sig ”genusglasögon”. Ett viktigare skäl är att analys och nyckelord styr tänkandet när reformidéer väljs ut, konkretiseras och drivs.

När jag 1959 blev ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund, valde jag jämställdhet som mitt profilkrav. En rad kvinnor och flera män i partiet arbetade hårt för jämställdhet. Länge mötte vi då en mäktig motståndare: föreställningen om ”kvinnans natur”. Detta var en utbredd trosföreställning, och den styrde inte bara de intensivt troende. Den styrde även skaror som inte trodde så intensivt men som ville vara högaktningsfulla mot de troende.

Under min tid som vd i Studieförbundet Näringsliv och Samhälle var ett stort forskningarbete om kvinnans villkor i slutskedet. En av deltagarna, Harriet Holter som senare blev professor, bidrog med begreppet ”könsroller”. Det fördes sedan fram som ett nyckelbegrepp i rapporten ”Kvinnors liv och arbete/Kvinners liv og arbeid” 1962. Jag blev mycket glad över det nya begreppet. Äntligen en murbräcka mot ”kvinnans natur”!

Även andra stimulerades av rapporten och begreppet. I Norge och Sverige etablerades nya forskningslinjer mycket snabbt. Kvinnor visade sig lika duktiga som män att muta in och namnge revir, alltså konstruerades en rad nya begrepp.

Forskningslinjer utvecklades till falanger. Jämställdhet definierades på nya sätt. Mål för jämställdhet började fastställas på det lättaste sättet, alltså i procenttal för kvinnor/män.

Samtidigt började en del begrepp att ”resa” som forskare kan uttrycka det, dvs började användas med en ny innebörd. ”Könsroller” utvecklades hos flera till en lika stark trosföreställning som den om ”kvinnans natur”. Inga andra könsskillnader finns än de som blir ”inlärda” till följd av ”strukturerna” eller ”könsmaktordningen”!

Kvinnor som vågat peka på allt fler rön om könsskillnader från hjärn- och perceptionsforskningen har angripits som kättare.

Begreppen ”könsmaktordning” och ”feminism” analyserades av den jämställdhetspolitiska utredning som tillsatts av Mona Sahlin och som redovisades i Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål, SOU 2005:6. Utredningen slog fast att feminismen är ”så mångfacetterad att det inte längre går att tala om den i bestämd form singularis”.

Det finns alltså inte en ”feministisk analys” utan flera. Utredningen fann ingen grund i ”teori och empiri” för begreppet ”könsmaktordningen” och betraktade ordet som en signal, inte som ett begrepp.

I politiken kan emellertid ett signalord vara viktigare än innehållet i ett begrepp. Det blir en märklig valrörelse om nya Moderaterna fullföljer planen att överta Socialdemokraternas utgångspunkt för jämställdhetspolitiken.

°°°°°°°°°°°°°

Denna text sände jag till SvD den 31 januari. Den 1 februari kl. 08.25 svarade redaktören för Brännpunkt, Lena Karvik, med att tacka för artikeln och lägga till: "Jag har dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej." Hon är därmed ett föredöme i fråga om att ge snabbt besked.

Redogörelsen i artikeln för hur den av Mona Sahlin tillsatta jämställdhetsutredning 2005 kom fram till att "feministisk analys" och "könsmaktordningen" var signalord, inte begrepp, är hämtad från kapitel 13 i det manuskript jag lagt ut på nätet. Välkommen att klicka på Kvinnor och män, roller och kön !

"M hämtar stöd hos feminismen" – vilken?

Plötsligt gäller den ena nyheten efter den andra jämställdhet
– det var första raden i mitt förra inlägg.

Då berättade jag bl a om hur sju moderata kvinnor, ett borgarråd, ett regionalråd och de övriga riksdagsledamöter, reagerat mot att Per Schlingmann, partisekreteraren, öppnat möjligheten att kvotera till bolagsstyrelser. De protesterade och hänvisade då till att partiet alltid velat utgå från individen, inte från gruppen.

Idag visar en nyhetsartikel i SvD med titeln M hämtar stöd hos feminismen att det finns fler bekymmer i ett parti som håller på individens frihet att besluta. Artikeln har skrivits av Lena Henell och gäller flera intressanta ämnen.

Artikeln utgår från en intervju med Hillevi Engström, "feminist och Moderaternas jämställdhetspolitiska talesperson". Hon presenterar den nya jämställdhetspolitik som M hoppas vinna kvinnliga väljare med i valet 2010.

Artikeln är intressant från flera utgångspunkter. Den utgångspunkt jag väljer nu är begrepp som valts. De har förbluffat mig, och jag är inte den ende som förbluffats.

I samma artikel intervjuas Gertrud Åström, ordförande i Sveriges kvinnolobby och tidigare ledare av S-regeringens jämställdhetspolitiska utredning. Hon konstaterar att M "accepterat könet som social konstruktion" och använder "ord som könsmaktsordning och genus".

Hillevi Engström själv talar om "feministisk analys" och framhåller att att moderaterna inte "väjer" för den. Partiet har haft "beröringsskräck" i fråga om feminismen, i synnerhet formuleringar som varit ”vänsterladdade”.

Detta förbluffar mig eftersom Hillevi Engström verkar tro att det finns en feministisk analys. I själva verket finns det ju flera. Några av dem företräds av falanger som konkurrerar mycket skarpt med varandra. Det går inte att grunda program på feminism utan att tala om vilken sorts feminism som inspirerar.

Gertrud Åström förbluffar mig lika mycket. Hon tolkar de nya signalerna så att Moderaterna "har tagit till sig av den forskning som finns". Med det uttalandet röjer hon att hon själv bara tagit åt sig av den forskning som gäller "könet som social konstruktion" och "könsmaktordning". Hon har med andra ord avstått från att ta intryck av den hjärn- och perceptionsforskning som visar att det också finns genetiska faktorer bakom könsskillnaderna.

Att även Hillevi Engström tycks tro på "könsmaktordningen" innebär ett bekymmer för Alliansen. Det begreppet var "utgångspunkt" för S-regeringens jämställdhetspolitik men Nyamko Sabuni fick den utgångspunkten bytt mot en bättre grundad som stimulerar till prsonligt ansvarstagande.

Själv har jag inte kunnat finna någon verifierbar grund beskriven för begreppet "könsmaktordning". Jag har inte ens kunnat finna begreppets ursprung och ursprungliga definition. Då har jag ändå efterlyst detta på den utmärkta lista som drivs av Nationella Sekretariatet för Genusforskning och vänt mig till politiker som kan ha varit med om att introducera begreppet, bl a Margareta Winberg och Bengt Westerberg.

Denna M-nyhet liksom nyheterna jag berättade om i mitt förra inlägg ger mig verkligen stoff att komplettera och förbättra det manuskript som jag lagt ut på nätet:
Kvinnor och män, roller och kön.

Jag är mycket tacksam för invändningar och synpunkter som hjälper mig att förbättra manuskriptet ytterligare medan jag letar efter en förläggare.

Manipulera medborgare. Fingra med statistik.

Plötsligt gäller den ena nyheten efter den andra jämställdhet.

DN den 21 januari presenterar nyheten att Fler pappor väljer att ta ledigt. Källan är en tjänsteman i Försäkringskassan, och han säger att detta är en utveckling kassan arbetar för.

Tidningen Nu nr 3 kommer samma dag ut med mycket intressant om jämställdhet. Det är bl a ett debattinlägg under rubriken När ska Folkpartiet bli barnens parti? Carina Boberg och Reza Zarenoe, politiker i Linköping, hävdar att jämställdhet inte ökar genom att fler pappor tvingas bli föräldralediga.

På kvällen, hos Liberala Kvinnor i Folkpartiets klubbrum i Riksdagen, presenterar Hanna Lager sin hemsida Feministbiblioteket Hanna har länge byggt upp en samling av recensioner där feministiskt intressanta böcker presenteras och kommenteras. Nu vill hon att fler skall sända in sådana recensioner och att fler skall läsa dem.

Parallellt med detta sprids nyheten att Per Schlingmann, moderaternas partisekreterare, inte längre utesluter möjligheten att kvotera in kvinnor i företagens styrelser.

23 januari möter man på SvDs Brännpunkt rubriken:
M ska jobba för jämställdhet – inte fingra med statistik

Det är sju kvinnliga M-politiker som protesterar mot Schlingmann. En är regionråd i Skåne. en borgarråd i Stockholm, och de övriga är riksdagsledamöter. De hävdar att moderat politik alltid utgått från medborgaren och bör göra så även i jämställdhetsfrågan. Om styrelsekvotering skriver de:

"Detta är inget annat än symbolpolitik som dessutom manifesterar att kvinnor i styrelser inte får sina mandat på grund av kompetens utan på grund av könstillhörighet."

Dagen fortsätter för min del med att jag besöker årsmötet hos stockholmsavdelningen av Klubb Maritim. Endast mogna män, åtskilliga mycket mogna. Det är ju inte så länge som kvinnor funnits till sjöss i större antal. Jag slås av tanken:

Om kvotering är bra, varför skall den då inte tillämpas överalllt? Varför skall inte Klubb Maritim vägra inval av män till dess att åtminstone 40 % av kvinnorna är medlemmar? Varför tolerera att alla på min tandläkarmottagning är kvinnor? Hur kan nya genusforskare av kvinnligt kön släppas in så länge det är en förkrossande majoritet av kvinnor bland genusforskarna?

Numera är kvinnorna varmt välkomna till sjöss. Klubb Maritims möte ägde rum i Sjömansskolan på Långholmen. Där hänger ett diplom i jämställdhet som talar om att inga förtryckarfasoner tillåts. Skulle skolan bli bättre om den genom en kvot lät kvinnor gå förbi män?

Vid närmare läsning ser jag att DN-nyheten den 21 januari berör en rad principiellt intressanta problem, inte minst hur människor i goda syften är beredda att "fingra med statistik". Det intressanta ämnet får jag ta upp i nästa inlägg.

Fotsatt frost, bygge och övervakningssamhälle

Midvinterfrosten fortsätter till förtret för alla som kämpar mot uppvärmningen. Kanske någon högre makt har humor.

Kranen fortsätter att fördubbla ålderdomshemmet i Rotsunda gård. Kanske ser vi in i framtiden.

Evelyn fortsätter att fotografera och upptäcker att en extra och darrig sol flyttar in i bilden. Förr var sådant ett varsel. Vad är det nu?

Själv fortsätter jag att skriva, och NU nr 1-2 har just publicerat detta:


Våga stå upp för integriteten

Så lyder rubriken över en appell av elva aktiva i Liberala studenter (NU 46/09).

Där talas om ''den ständiga övervakningen och dfen ökade kontrollen över våra liv'' liksom ''övervakningssamhället'' och '''värnande av den personliga integriteten''.

Detta sägs vara ''en generationsfräga''. Ja, då må jag yttra mig som är född 1928.

Ordet ''integritet'' fanns överhuvud taget inte. Ordet som användes var ''anonymitet'', och den var det något skumt med.

Vi levde i ett effektivt ''övervakningssamhälle''. Det fanns konduktörer på bussar och spårvagnar, portvakter, mjölktanter och andra småföretagare som höll ett öga på omgivningen. Det gällde rättighet och skyldighet för varje vuxen att säga till varje unge som överträdde någon rimlig norm.

Vuxna gick ut

Vuxna gick ut på kvällar och och helger. De uppväxande visste att de hade ögonen på sig.

Dagens problem är hur vi överhuvud taget skall kunna ersätta formell övervakning uppifrån med den informella sociala kontroll som fanns förr. Så länge vi inte lyckas med det, kommer behovet av övervakningskameror att öka.

Göran C-O Claesson

Midvinterkylan är hård, tvingar till tankar hemma

Åldrande är för en del en utmaning att utvecklas,
för andra en ursäkt att slippa.

Jag kom att tänka på det när Evelyn, kvinnan som jag förälskade mig i för 63 år sedan, stolt visade mig det här fotot. Med digital kamera har hon blivit ivrig fotograf.

Det här fotot kanske pekar in i vår framtid. Byggkranen arbetar nämligen med att mer än fördubbla Bergkällan, ett ålderdomshem som drivs av Carema. Fast "ålderdomshem" får det naturligtvis inte heta.

Själva har vi varit ute i kylan bara på prov. Där ute är det vackert nu. Det är festligt att se alla som glider runt de 14 kilometrarna på Norrvikens is. De håller sig tydligen varma, men mina fingerspetsar och Evelyns tåspetsar känns som djupfrysta isbitar efter bara en halvtimme, och då drar vi oss in.

Här inne i värmen lockar annat. Evelyn är numera ute på Skype med webkameran riktad mot sig så att fler än jag får nöje av hennes blixtsnabba minspel. Själv har jag just klarat ett litet uppdrag för RTVD och det stora uppdraget jag ålagt mig: manuskript om jämställdhet. Nu är alla kapitlen utlagda på nätet!

Klicka här på Kvinnor och män, roller och kön så öppnas manuskriptet mina iakttagelser och funderingar. Jag är mycket tacksam för att få invändningar och synpunkter som hjälper mig att skärpa texten innan den går i tryck. Bäst sända synpunkter till eget@brevet.se

Inte minst är jag tacksam för förslag till strykningar! 360 intressanta sidor tror jag inte avskräcker någon läsare som kommit igång men jag är rädd för att det omfånget avskräcker förläggare. Själv har jag svårt att stryka något av allt som varit viktigt för mig att skriva.

Må alla må väl i snö, på is eller på annat vis!