söndag 28 juli 2019

Gullestad: 100-årsjubileum med bröllop


Visst visste vi att vårt fjärde barnbarn, Erik, skulle gifta sig. Visst hade vi lagt märke till att han och Isabell tagit det säkra för det osäkra: flyttat ihop och förökat sig. Då var det mer överraskande att de ville byta sina efternamn till Evelyns flicknamn
                                    Gullestad

De var emellertid inte alldeles först i Sverige med att utnyttja det norska namnet. Hasse, vår förstfödde, hade inför sin pensionering satt igång med att författa och att driva ett förlag med Gullestad i namnet. Se ebokforlaggullestad.se !

Gullestad är en gård halvvägs mellan Kristiansand och Stavanger. Den gamla betydelsen av ordet ”gull” är odlingsbar äng mellan bergvägg och strömmande vatten. Just så ligger Gullestad vid älven Kvina. 

Gården är omnämnd från 1200-talet. Den ärvdes ända in i modern tid på det sättet att äldste sonen fick allt och var den ende som fick använda namnet. Närmare vår tid blev det friare.

En man från gården bosatte sig i Rasvåg på ön Hidra nära Norges sydvästra udde. Han hade Gullestad som ett förnamn. Så hade hans efterkommande ända tills Evelyns far, Hans Gullestad Hansen, tog det som sitt efternamn. Han gjorde så när han skulle gifta sig.

Så ville Erik och Isabell bli Gullestad. Då krävde myndigheterna i Sverige ett dokument från Norge som visade att namnet använts i minst två generationer. Evelyn bevisade att hon var dotter till Hans Gullestad – och därmed kunde ett nytt par gifta sig med namnet GullestadNär och var?




En pusselbit i sänder gav besked på vårt kylskåp, och till slut stod där Åsens By  57.8947°N  14.5184°E. Det kändes tryggt om än långt från Sollentuna. Vår son beredde plats i sin bil för Evelyn och mig. Min rullstol fick åka husvagn dit och brandbil hem.  



Vi övernattade på BauerGården och blev följaktligen välkomnade av John Bauers Tuvstarr



Vädret höll oss i spänning på vigseldagen: mycket sol, många mörka skyar. 

Rädslan för regn ökade när vi hittat vigsellokalen i Åsens by: ett imponerande träd, en stor parasoll hängande i trädet, bänkar som riktade åskådarna mot parasollen. Men solen infann sig med vigseln. 




Efter vigseln börjar vi röra på oss. Ottilia gratulerar sin nygifta mor och Claudia ställer sig i tur.


Brudgummens mormor måste ta krafttag för att brudgummens morfar ska komma fram.




Brudgum med far Lars till höger. Till vänster mormor Gullestad, morbror Hasse och mosterdotter Elin.


Vi närmar oss middagen och börjar bli ceremoniella. 

Från regn av blomsterblad in över den breda ingången till en stor lada som förvandlats till festlokal. 




När ögonen vant sig där inne och toastmadame tagit befälet, upptäcker var och en av oss sitt handskrivna namn – på en polkagris. Under den ett välkomnande häfte på åtta sidor. 

Häftets sista sida påminner om något vi redan fått reda på: ”Välkommen att säga något – men lämna då en lapp till vår toastmadame!”

Kvällens gäster är rubriken över 88 verser som var och en ägnats en gäst. Det prasslar när var och en letar efter sin vers. Jag hittar snabbt den viktigaste:

Hon är svensk, uppvuxen i Norge
en pingla i världsklass med krut-DNA.
Evelyn mormor till brudgummen är,
och brudparet nu hennes efternamn bär.

Fortsätter bland de 88 verserna. Varje liv på fyra rader. Iakttagelser om stort, smått och överraskande. Till exempel i den här versen:

Brudens mor, smart som hon är,
tandläkare näst en polkagrisaffär.
Birgit är givmild och ser till att andra får det bäst,
När hon inte är i skidbacken eller på sjön i en flytväst.

Flera verser berättar om arbete av olika slag inför bröllopet, till exempel detta:

Sanna brudgummens yngsta storasyster är,
Har både dialekter och fysik i sin vokabulär
Hela långa våren har hon sytt ambitiöst,
så att näbbar, tärnor och brud kan festa fabulöst.


Elin är kusin till brudgummen och flitig scout, 
även högst delaktig i brudens layout. 
Klänning och spets virkar hon manuellt, 

dessutom fyrverkeriexpert som otaliga raketer smällt. 

Allt i Eriks och Isabells Välkomna till bords: vältänkt, välgjort och välsmakande som middagen!

Jag kommer osökt att tänka på Svenska Akademien. Den bör skötas på samma sätt!



KOMMENTERA