1950 hade Evelyn och jag rest till Hidra, den höga ön nära Norges sydvästra udde. En av hennes kusiner på ön firade bröllop. Evelyn visade mig runt. Jag ser Nordsjön från den här punkten – och upplever att det är mitt hav.
Varför? Det har jag hunnit fundera över nu när jag nu blivit för sjuk för att fara dit. Men sjukdomar kan gå i skov! Kanske kan jag någon gång få se mitt hav igen just där och inte bara på skärmen här.
Jag har ett par vanliga sjukdomar, en ovanlig och en sällsynt. Att jag trots det lever vid 90 är en triumf för läkarvetenskapen. Jag är inte ensam om att vara en sådan triumf – och det har ett pris för samhället:
Ju fler liv som räddas,
desto fler sjuka lever.
Så ser jag ut när datorn tittar på mig. Det som sticker ut uppe på sidorna av huvudet är inte horn: det är handtagen på motionscykeln jag har bakom mig. Den trampar jag när jag ser på teve. Nu till mina sjukdomar.
Ofta bronkit som barn, sedan lunginflammation många gånger, senast för två år sedan. Den utlöste en sällsynt sjukdom: Myelom. I ryggmärgen skapas marodörceller som ger sig ut och äter på mitt skelett – men de bildas långsamt eftersom jag är så gammal.
Långt tidigare drabbades jag av artros, värst i höger höft. Att sätta in en protes i stället för ledkulan är en vanlig operation – men inte på en multisjuk åldring. Alvedon i stället.
Jag är född med ett konstruktionsfel: Schreuermanns kyfos: att kotorna i i ryggraden är en aning kilformade Det krummar ryggen – mycket sakta när jag var ung och över 180 cm men allt fortare i ålderdomen. Nu är jag 163 cm.
Det gör att jag ser upp till allt fler människor, och det kan ju vara rättvist. Men när ryggraden krummas, kläms mina inälvor ihop. Senaste röntgen: magsäcken har vandrat upp bakom hjärtat. Framkallar hostanfall och stör sväljandet.
Resultatet av allt detta är ett snävare liv. Har förlorat min kroppsliga balans och blivit beroende av rollator. Blir allt fortare stel. Ofta trött och darrig, sover mycket. Det har ett fint namn: fatigue.
Det var sjukdomarna i ett nötskal. I nya blogginlägg återkommer jag till vad slags olika undersökningar, prover, medicineringar och människor i vården jag får uppleva.
Mycket att hålla reda på, men jag har hjälp. Min Evelyn har hållit reda på mig sedan 1949. Hon är 47 dagar äldre än jag men i praktiken tio år yngre.
KOMMENTERA
