”Mentala ålderstester” i skolan?

Ett brev väcker minnen hos mig. Skrivet av en tolvåring, sänt till riksdagsledamoten Robert Hannah och sedan publicerat i Folkpartiets tidning Nu nr 15 i år. 

Först dyker minnen upp från min skoltid. Då upplevde jag att pojkarna var så barnsliga. De glömde till exempel lätt regler. En del struntade i dem. Jag hade lättare att förstå mig på de vuxna och flickorna. 

Jag upplevde då dels skillnader mellan flickor och pojkar, dels skillnader mellan olika individer – med mig själv som en av de avvikande: Jag talade så ”vuxet” – kunde till och med använda Ni korrekt – att jag fick börja skolan när jag var sex år. 

Sedan dyker minnen upp från diskussioner på 50-talet om hur ”enhetsskolan” borde konstrueras för att minska klasskillnaderna. Då hade jag hunnit bli utredare och förundrade mig över hur entusiasm kunde tränga undan realism. 

De pådrivande, bland dem Gunnar Helén som senare blev Folkpartiets ordförande, verkade inte vilja se de stora skillnaderna i begåvning. Särskilt begåvade elever får inte ges särskilda utmaningar! De redan gynnade får inte gynnas!  

Pådrivarna för den nya skola som blev Grundskolan ville inte se att barnen som individer utvecklas i olika takt. Att de gör så är Thea ett exempel på, liksom jag själv. Dessutom tog inte pådrivarna hänsyn till att pojkar och flickor utvecklas i olika takt, räknat efter genomsnitt. Thea är ett exempel på den olikheten. Det är i det närmaste osannolikt att hennes brev skulle ha kunnat skrivas av en tolvårig pojke. 

Denna könsolikhet i utvecklingstakt har bekräftats i modern forskning men det har ännu inte påverkat skolan. Alltså misslyckas allt fler pojkar.  

”Mentala ålderstester”? Om de sätts in redan vid skolstarten, kan de hjälpa många individer att komma till sin rätt. Men att testa öppnar också en risk för fallgropar. Den som enligt ett test är ”mentalt yngre” kan i själva verket ha dåliga hemförhållanden och brist på förväntningar. Då riskerar ”ålderstestet” att bara bli ett klasstest. 

Fler minnen dyker upp från mitt långa iakttagande av skolan. Tyvärr passar de väl in bland symptomen på Svenska sjukan. Det är en sjukdom som jag steg för steg blev medveten om medan jag allt hårdare luttrades som utredare. 

Sjukdomens första stadium:
Något finns i direktiven som förutsätts vara självklart men som är obevisat och som styr slutsatserna i en viss riktning. 

Exempel från sjukdomens mellanstadium:
Reformen blir en skrivbordskonstruktion som inte testats i väl utvärderade pilotprojekt.

I svenska sjukans slutstadium:
Reformen fastställs rikstäckande och kan därmed inte utvärderas – det finns ju inget att jämföra med. 

Till sist ett ord till Thea:
Fastna inte i politiskt arbete! Många unga har varit så duktiga att få förtroende i ungdomsförbund att de sedan aldrig blir något annat än politiska. Politiker bör ha erfarenhet från annat än politik! 

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA