In my English nutshell
A small slide scanner is helping us to select the photos we want to keep and scrap around 7000 slides. This scanning reminds us of questions we got when showing the slides here in the years after 1954. We are reminded of the fact that the Clariol blonde of that time did set an example to the world.
Bilder från USA 1953-54 väcker minnen av de frågor som många av dem väckte här i Sverige under våra visningar.
Vad är det för skyltar med P och tider på? Jo, i USA får man inte ställa sin bil var som helt utan bara på ställen som man betalar för. Och det gör amerikanerna? Men USA ska ju vara frihetens land! Inte när det gäller trafiken!
Vad är det för en massa grå prickar på asfalten? Tuggummin! Amerikaner är tydligen galna! De tyckte vi med men nu finns de prickarna i de flesta städer. Enda kända undantaget är väl Singapore.
Varför har så många kvinnor blått hår? De vill hellre visa håret blått än vitt! Så massor av kvinnor färgar håret! Ja, fler har nog råd med det där borta.
Under scanningen dyker det upp minnen av reklamen på den tiden, mest den påträngande radioreklamen men också affischer. Från kupén i en järnvägsvagn tog jag bilden av en stor affisch med det här budskapet:
If I've only one life ...
let me live it as a Clariol blonde!
let me live it as a Clariol blonde!
Amerikanska kvinnor måste vara tokiga! Annars kan ju inte så en så dyr massreklam löna sig. Idag ser vi på teve att blonderade kvinnor finns över hela världen och i vår egen regering. En kvinna behöver inte vara amerikanska för att vilja se ut som en blondin!
Länge dolde de blonderade sin rätta hårfärg. De färgade håret ofta – det mörka hårfästet fick inte dyka upp i den blonda hårsvallet. Den blygseln försvann. Nu verkar de blonda lockarna och ursprungsfärgen i hårbotten att spelas fram som en poäng. Blonderade lockar har blivit en del av världskulturen.
