Göran C-O Claesson
Kvinnan, mannen, tidsandan
och den fria tanken
Efterord
Anne-Marie Morhed
Seveus
Här ser ni innehållet i titelsidan på en bok. Manuskriptet har jag idag, den 8 april 2010, mejlat till förläggaren. Evelyn och jag har arbetat hårt med att få manuskriptet i tryckfärdigt skick. Så här börjar texten:
”Vad har förändrats mest se’n du var barn?”
Jag hör frågan just som jag kommer ut i köket. Jag förstår att den inte är riktad till mig. Jag tänker inte svara. Trots det hör jag mig säga i samma ögonblick:
Den största förändringen? När jag var liten använde kvinnorna sanitetsbindor som de måste tvätta – men de flesta vågade aldrig hänga några på tork så att de syntes.
Att jag svarat gjorde mig paff. Vad jag svarat gjorde mig undrande.
Frågan om vad som förändrats mest hade ställts av Elin, vårt yngsta barnbarn. Som så ofta har hon kommit hem till oss när hon slutat sin skoldag. Hon brukar ringa på när hon vill ha hjälp att komma igång med en läxa som skulle ha pinat henne om hon försökt göra den ensam. Nu är hon tolv år och betydligt längre än sin mormor.
Alla i hennes klass skall fråga någon gammal människa om den största förändringen hon upplevt. Det var till mormor som hon riktat sin fråga. Att jag svarat stör varken henne eller mormor nämnvärt. Mormor börjar fundera över sitt svar.
Jag börjar fundera över varför ett svar på frågan kunnat hoppa fram ur min mun innan jag hann tänka. Varför började jag iaktta kvinnors och mäns villkor redan som barn? Varför blev jämställdhet viktig för mig? Har jag uppnått något? Minnen börjar dyka upp, tankar börjar vandra ....
Detta hände för tre år sedan och det fick mig att börja skriva en bok om kvinnor och män, roller och kön. Minnen vaknade av händelser som fått mig att undra och fundera, de första redan 1933 när jag var fem år. Varje kapitel och många avsnitt börjar med en sådan händelse och mina funderingar om den då, fortsätter med iakttagelser jag gjorde om det som händelsen väckt mitt intresse för och mynnar ut i mina slutsatser idag.
Under arbetet blev jag överraskad när jag insåg att viktiga företeelser kunnat gå mig förbi just när de var på gång trots att jag var intresserad av dem. En del av det jag skriver har alltså överraskat mig lika mycket som jag tror det överraskar läsaren.
Med manuskriptet klart vidtar nu ett annat arbete, väl så svårt som att skriva. Det gäller att få ut boken snabbt och att göra den känd snabbt! Jag har nämligen upptäckt att frågor som är behandlade grundligt i boken är uppe i valrörelsen men där desto ytligare. Ge mig gärna tips på hur boken skall spridas!
”Vad har förändrats mest se’n du var barn?”
Jag hör frågan just som jag kommer ut i köket. Jag förstår att den inte är riktad till mig. Jag tänker inte svara. Trots det hör jag mig säga i samma ögonblick:
Den största förändringen? När jag var liten använde kvinnorna sanitetsbindor som de måste tvätta – men de flesta vågade aldrig hänga några på tork så att de syntes.
Att jag svarat gjorde mig paff. Vad jag svarat gjorde mig undrande.
Frågan om vad som förändrats mest hade ställts av Elin, vårt yngsta barnbarn. Som så ofta har hon kommit hem till oss när hon slutat sin skoldag. Hon brukar ringa på när hon vill ha hjälp att komma igång med en läxa som skulle ha pinat henne om hon försökt göra den ensam. Nu är hon tolv år och betydligt längre än sin mormor.
Alla i hennes klass skall fråga någon gammal människa om den största förändringen hon upplevt. Det var till mormor som hon riktat sin fråga. Att jag svarat stör varken henne eller mormor nämnvärt. Mormor börjar fundera över sitt svar.
Jag börjar fundera över varför ett svar på frågan kunnat hoppa fram ur min mun innan jag hann tänka. Varför började jag iaktta kvinnors och mäns villkor redan som barn? Varför blev jämställdhet viktig för mig? Har jag uppnått något? Minnen börjar dyka upp, tankar börjar vandra ....
Detta hände för tre år sedan och det fick mig att börja skriva en bok om kvinnor och män, roller och kön. Minnen vaknade av händelser som fått mig att undra och fundera, de första redan 1933 när jag var fem år. Varje kapitel och många avsnitt börjar med en sådan händelse och mina funderingar om den då, fortsätter med iakttagelser jag gjorde om det som händelsen väckt mitt intresse för och mynnar ut i mina slutsatser idag.
Under arbetet blev jag överraskad när jag insåg att viktiga företeelser kunnat gå mig förbi just när de var på gång trots att jag var intresserad av dem. En del av det jag skriver har alltså överraskat mig lika mycket som jag tror det överraskar läsaren.
Med manuskriptet klart vidtar nu ett annat arbete, väl så svårt som att skriva. Det gäller att få ut boken snabbt och att göra den känd snabbt! Jag har nämligen upptäckt att frågor som är behandlade grundligt i boken är uppe i valrörelsen men där desto ytligare. Ge mig gärna tips på hur boken skall spridas!
