Idag den 24 mars 2010 föddes vårt första barnbarnsbarn, en dottersonson. Underbart för de nyblivna föräldrarna, för deras föräldrar och för oss. Evelyn är nu oldermor och jag olderfar som det heter på norsk. Det är ord som passar utmärkt på svenska också.
Själv kommer jag att tänka på ett stycke i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken som kommer ut i vår. Stycket lyder:
"Jag växte upp i ett samspel med äldre släktingar. Det gjorde Evelyn också. Vi blev så småningom medvetna att om att vi alltid samarbetat mellan minst tre generationer och att vi varit privilegierade jämfört med barnfamiljer utan äldre släktingar eller med sina släktingar som bor mycket långt ifrån dem. Nu är våra barn och barnbarn i åldrarna 59 till 16 år privilegierade på samma sätt. Sorgligt nog är inte alla barn och barnbarn lika privilegierade."
Det leder tanken till min dikt Styrka (i antologin Dagdroppar 2202). Den lyder:
Hon hjälpte barn att födas
och svepte lik.
Hon rodde posten till ön
och rensade sår i kropp och själ. Hon tröstade barn
och lugnade gamla.
Hon gick raskare än de flesta
och stickade strumpor i farten.
Alla såg upp till henne.
Det märkte redan små barn.
Hon var den självklara styrkan.
Hon sände sin styrka vidare
till sina barnbarns barn
när hon vit mellan vita lakan
vinkade lugn sitt farväl.
Nu gäller det för oss att sända vår styrka vidare.
1950, när vårt första barn skulle födas, var fadern utspärrad från förlossningen. Tidsandan tillät honom ännu inte att vara med. Det händer dock att den märkliga andan kan tvärvända i luften. När vårt tredje barn skulle födas, förväntades mannen vara med oavsett hur lämplig han var och oavsett om kvinnan hellre ville ha sin mor eller en erfaren syster.
När jag var liten, ville min mamma göra mig och min lillebror "mer som flickor". Jag lade då märke till att hon inte hade en enda bundsförvant. Men tidsandan kan som sagt vända även om det ibland kräver årtionden.
När vårt barnbarnsbarn växer upp, kommer han i barnomsorgen att möta många bundsförvanter till min mor, en rörelse besjälad av denna övertygelse:
Skillnader mellan flickor och pojkar beror uteslutande på att de blir olika bemötta.
Det blir intressant att se den tidsandan ännu styr när vår dottersonson börjar skolan och om den tidsandan kommer att häcka längre i den rörelsen än vad den gjorde i min mamma.
