– Manuskriptet är inte fängslande nog som biografi!
Så svarade förlaget som jag erbjudit mitt manuskript med arbetstiteln 'Kvinnor, män, jämställdhet – iakttagelser 1934-2008'. Jag gissar att man dessutom tänkte så här på förlaget:
– Författaren är inte känd nog för att hans självbiografi skall locka tillräckligt många köpare.
Mina 'iakttagelser' kan alltså uppfattas som en självbiografi. Aj! Jag har nu gått igenom manuskriptet och gjort ändringar som minskar risken för den missuppfattningen.
Då har jag sett att något fattas! Jag har samvetsgrant berättat om mina funderingar vid den tid iakttagelserna gjordes men inte alltid kommit ihåg att skriva ut vilka slutsatser jag kommit fram till idag.
Nu sätter jag igång med det! Refuseringen har alltså det goda med sig att manuskriptet blir intressantare för läsaren – och därmed för utgivning. Tipsa mig gärna om vilket förlag jag bör vända mig till när jag är klar för det!
Ett litet smakprov på mina iakttagelser och funderingar måste jag dock bjuda på redan nu:
"Det är från den här tiden, början av 1960-talet, jag har de första minnena av kritik mot att hustrur fick 'följa med' på konferenser. Ingen kvinna borde vara 'ett bihang' till en man! Eftersom vissa kvinnor 'inte hade vett' att avstå från att vara bihang, borde de hindras från att vara det!
Ett kompletterande argument för detta var att de få kvinnor i befattningar som innebar att de deltog i konferenser inte gärna kunde ta med sina män. Ingen man skulle nämligen vilja vara 'ett bihang' till sin hustru. Så uppträder nämligen inte en man!
Jag blev opassande road av att höra det könsdiskriminerande argumentet. Det fanns alltså kvinnor som på fullt allvar hävdade att vissa av dem måste hållas tillbaka därför att de inte var så stolta som män påstods vara.
Det skulle vara roligt att få veta om någon av dem kom ihåg det argumentet när Denis Hatcher börjat visa sig vid sin mäktiga hustrus sida."
