2003 var jag klar med manuskriptet till en bok om min fars ovanligt sjömansöde: "Från livbåt till flytande palats". Det ovanliga var att min far överlevt tre torpederingar i brittiska vatten som ung sjöman, var med om Svenska Amerika Liniens övergång från utvandrar- till kryssningspassagerare som ung styrman samt utväxlade krigsfångar – sårade, sjuka och vansinniga – och internerade under andra världskriget om seniorstyrman och till slut befälhavare.
Skildringen gällde sjölivet och sjömannens samspel med familj och samhälle. Samspelet var i just det här fallet extra intressant eftersom den gällde så aparta detaljer som att sjömannen hade kontakt med Alexandra Kollontay samma år som en av hans släktingar och två kolleger till denne försökte tysta Torgny Segerstedt.
Förlag som visade intresse för att publicera manuskriptet ville dock bara ta krigskapitlen eller i varje fall utelämna "det privata". Så jag funderade på att amputera de delarna. Det var mig emellertid emot eftersom jag gärna ville visa landkrabbor vilket liv en sjöman kan ha hos sin familj och sitt land. Så jag väntade med att gripa skalpellen.
Det som gav mig tålamodet var i hög grad http://salship.se där jag förde in glimtar ur manuskriptet och materialet. Till den sajten söker sig nämligen forskare i flera länder som vill skildra "Mercy Ships" och annan krigstrafik. Vi har ofta kunnat hjälpa varandra genom att gräva åt varandra i våra egna länders arkiv. Så åren gick.
2007 grep jag emellertid skalpellen för att amputera "det privata" i manuskriptet om sjömannens ovanliga liv. Det känns i själen – illa! Då slår det mig: detta som är det privata i en bok om min far är också en skildring av min uppväxt i ett matriarkat. Så jag började snitta och avskilja.
En vacker dag, när boken om min uppväxt i ett matriarkat blivit färdig, hoppas jag att "Från livbåt till flytande palats" skall kunna göras lockande till och med för ett förlag.
