Äntligen hunnit gå igenom julbrev och julkort. Finner en hälsning från en av våra grannar på 70-talet: Henry och Renee Alberts. Henry arbetade för Stanford Research Institute med ett uppdrag i Sverige. Renee målade. Våra barn var i samma åldrar.
Grannskapet utvecklades till vänskap. Vi reste tillsammans. Renee målade tavlor från Nordkap till Madeira. Henry frågade nyfiket om allt överallt. Men tiden går. Henry dog. Julbrevet kommer nu bara från Renee – denna gång med ett träd i vårblom.
Det väcker mig en stund ur den envisa sömn/halvsömn jag drabbats av och som bär det vackra namnet fatigue. Vi vill ju svara på brevet med det blommande trädet. Tänker på Henry och Renee, på alla diskussioner vi haft, inte minst om utvecklingen och om våra länders regeringar.
Vad skulle Henry, Renee och vi ha pratat om ifall vi hade träffats nu? Jag kommer att tänka på en gammal ramsa eller nursery rhyme: Humpty Dumpty. En ny version tränger sig fram bit för bit. Så här blev den:
Humpty Trumpty hooked up a wall
Humty Trumpty got stuck in the wall
All the realm´s media and all the realm´s men
Couldn´t get Trumpty loose again
KOMMENTERA
