Tankar på hav och sjukvård

Här är det lugnt och stilla – en kontrast mot Sveriges Riksdag där en nyvald valman försöker sondera och förhandla fram en ny regering. En situation då nyckelpersoner talar om vad de absolut inte kan gå med på.

Det var lugnt och stilla här också 1953 när Evelyn och jag med vår lille Hans-Göran for förbi med M/S Gripsholm på väg till New York. Liksom 1954 då vi laddade med USA-intryck for hem med M/S Stockholm och kunde se Hidra-berget där vi ville bygga. 

Havets lugn på fotot här är en kontrast också mot den av sjukdomarna som sysselsätter mig mest: Myelom. Ett exempel på kontakten om den hoppar ned ur brevinkastet:

Hematologiskt centrum tänker på mig. Tryggt! Men vem har jag att göra med?  ”Din ansvarige läkare” står det men inte namnet. Vill att jag ”tar prover som tidigare en gång per månad”. 

”Planerat läkarbesök flyttas fram till nov/dec”  Betyder det att sjukdomen står still eller att inget kan göras mot den?

Undertecknat:

Hematologiskt Centrum

Karolinska Univeritetssjukhuset, Huddinge

Ingen människa, inget telefonnummer, ingen mejladress! Skönt att Vårdcentralen Rotebro och min läkare där är desto mänskligare när jag söker för mina andra sjukdomar. Förresten, bäst jag skriver stolpar nu med de punkter som jag måste ta upp vid besöket i övermorgon. 

Däremellan ska vi till en begravning – något som inträffar allt oftare ju längre man har turen att leva. 

KOMMENTERA

Sjukdom och humörvård

Sverige idag: val efter fyra år. Havet här ute: ett val varje gång ett fartyg lämnar Norges sydvästra udde. Rakt ut mot England och Engelska kanalen? Till höger längs norska kusten eller för att runda Skottland?

Varför känner jag att detta är mitt hav? Det kan inte vara för alla mina förfäder i Bohuslän som levde av fiske. De hade små båtar och gav sig inte längre ut än Skagerack. Kanske min känsla för detta hav väcktes 1946 när jag som artonåring for med båten till London. 

Den känslan kan ha bekräftats 1947 när jag kom hem med båten från England 1947 i sällskap med min stora upplevelse där, Evelyn Gullestad. Hennes far, liksom min, uppvuxen på en skärgårdsö. Det var Hidra där vi sedan 1950 har den här utsikten.

Men nu är planen att jag ska ge glimtar från mitt liv med Myelom. Den samspelar med andra sjukdomar. Ryggen krummas allt fortare. Artros får mitt högra ben att hoppa högt. Problem i svalget  får mig att hosta kraftigt alltför ofta. 

Som patient är jag nyfiken på sjukdomarna, på sjukvården och på utövarna där. Driver egenvård genom humörvård. Att jag får en dräglig tillvaro beror dels på sjukvården, dels på Evelyn.

Sjuklivet går nu i en ganska jämn lunk. Då och då blodprov för min läkare på Vårdcentralen Rotebro. Blodprov månadsvis för Hematologen. Den finns på Karolinska i Huddinge. Blodproven tas på Löwenströmska där Karolinska har ett labb. Resultaten av blodproven läser vi på nätet, och Evelyn ser till att det blir gjort. Vi ser att några värden blir sämre.

Evelyn och jag tar cykelpromenader, dvs jag trampar Trike, en trehjuling, och hon promenerar i sin vanliga takt. Jag har alltid något att se fram mot. En enkät om vårdcentralerna i Sollentuna gav högsta betyg åt Vårdcentralen Rotebro. I morgon ska jag dit på order av Hematologen. En ”infusion” ska stärka skelettet. Det blir en stilla halvtimme på rygg med en kaffekopp inom räckhåll. 

Idag har Evelyn och jag avgivit våra röster i det val som i Sverige märkligt nog är tre på en gång. Utanför vallokalen såg vi bara män bland dem som ville ge oss sina valsedlar. Inne: bara kvinnor bland dem som hjälpte oss till rätta och som tog emot våra kuvert. Vi har kryssat för kandidater och vi har röstat!

KOMMENTERA