Född i New Orleans, hemmahamn då
för kapten Hans Gullestad, Stavanger.
Växte ombord dina första arton månader.
Träffade mig på Woodbrooke College när vi var 19.
Därmed fick du en sjökapten till svärfar.
Passar bra när vi som tjugosjuåringar far hem från USA.
Nog måste vi ha hytte, sommarstuga, på Hidra,
ön där Hans Gullestad växte upp.
Och nog måste du köra ombord vår bil på en liten skuta.
Privatbil på Hidra: ön fick färja senare.
Du kör många andra bilar – du är ju bilkårist.
Så jobbar du, studerar, driver egna företag.
Men vi vet: man lever inte för alltid i sin krafts dagar.
Innan de tar slut flyttar vi från tre plan,
vind och garage till ett plan och carport.
Du fortsätter att stå i och stå på.
Din krafts dagar verkar fortsätta.
Så nalkas den stora dagen: Du fyller 90 år.
Allt måste vara på rätt plats om du så måste krypa
för att få återställt de anslutningar vi tappat.
En stor presenten: våra barn anordnar 90-festen.
Barn med makar, barnbarn med makar och sex olderbarn,
norska ordet för barnbarnsbarn.
Vi blev 20. En är expert på gruppfotografering,
en på gruppfilmning.
en på gruppfilmning.
Här ett utsnitt:
Två olderbarn, Evelyn 90 och jag som berättar detta.
Presenterna visas. När du får en handstickad schal,
sveper du den om dig.
sveper du den om dig.
Siktar på en ny karriär som toreadora?
Älskade Evelyn! Tack för alla 70 åren!
Kommentera gärna inlägget i ett mejl till mig: eget@brevet.se
