De skrämmande minnena i #metoo, #tystnadtagning och #visjungerut väcker hos mig ett minne från en annan tid. Det var 60-talet då jag en tid var vd på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Två unga anställda kom till mig med något som tryckte dem och som de verkade generade att tala om.
Jag lyckades få ur dem vad saken gällde. Det var att kamreren, en kvinna i övre medelåldern, ständigt fällde kommentar som gjorde dem generade. Ordet sex hade ännu inte börjat användas – men det var alltså sexuella kommentarer som störde dem.
Jag lyckades få ur dem vad saken gällde. Det var att kamreren, en kvinna i övre medelåldern, ständigt fällde kommentar som gjorde dem generade. Ordet sex hade ännu inte börjat användas – men det var alltså sexuella kommentarer som störde dem.
Jag talade sedan om för kamrern, en trotjänare, att hennes vana störde. Efter det fick jag aldrig höra någon i personalen klaga på henne. Men så över till mina andra minnen!
Minnen i nådatid var rubriken på mitt inlägg här den 1 januari. Jag berättade att jag börjat skriva minnen när jag insett att halva min årskull dött och att jag alltså lever på nåder.
Efter det har jag fortsatt berätta minnen här men den 16 maj blev jag tvungen att ta upp ett nytt ämne:
Minnen i nådatid – kan bli en kort historia
Sjukdomar som hindrar mig att skriva eller åtminstone stör skrivandet hade satt igång för fullt. Men en utmaning kom till min hjälp: ett välkommen från projektet Jag minns. Berättade om den utmaningen i mitt senaste inlägg, den 18 oktober. Nu går det att berätta om vad som hände efter att jag antagit utmaningen.
Eftersom jag redan var igång med Minnen i nådatid, kunde jag göra en rivstart för Jag minns. Resultatet så som det berättas i Svenska Dagbladet:
Ett av mina tidigaste ”Jag minns” gällde mina första minuter i småskolan 1934. Det fick jag till och med läsa upp. Klicka här för att lyssna.
Pojken på bilden, Hans, driver nu Ebokförlag Gullestad Vår tur på tandem gick från Göteborg över Hardangervidda till Stavanger, Evelyns hemstad.
Jag minns gav mig en spark i rätta ögonblicket. Nu gäller det att få fart på mitt skrivande medan nådens tid varar och min ork räcker.
Kommentera gärna inlägget! Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.
KOMMENTERA
