Den 31mars skrev jag här:
”Inte ett minne här på bloggen sedan januari! Jag blev svårt sjuk då, och ännu är jakten på orsaken igång. Jag tar det som en varning: Skriv medan du kan!”
Sjukdomen jag fått gjorde mig allt mer okoncentrerad, passiv, trött, sömnig. Kunde somna när som helst, till och med vid middagsbordet medan jag tuggade på maten.
Jakten på sjukdomen gjorde mig till en levande nåldyna. Blodprov efter blodprov togs, analyserades och föranledde nya blodprov. Mitt blod visade allt värre brist på väsentliga ämnen, bland dem hemoglobin som transporterar syrgas från lungorna till alla andra organ.
Berodde bristen på att hemoglobinet och de andra ämnena läckte ut? Urinprov! Avföringsprov! Inget läck, konstaterade min husläkare, dr C-O Savolainen på Rotebro Vårdcentral. Bristen måste bero på att ämnena inte produceras som de ska i benmärgen. Remiss till Hematologiskt Centrum Karolinska.
Dr Olga Stromberg lät ta benmärgsprov, gick sedan vidare. 12 april gav hon ett dystert besked: jag har den sällsynta cancersjukdomen Myelom. Kan inte botas men bromsas. Det sker genom att angripa cancern – om patienten är ung och frisk nog för att tåla angreppet. Jag tänkte på mina 89 år och insåg att min prognos är dålig.
Till min förvåning blev jag inte nedslagen utan tvärtom upplivad. Det hände när jag läste symtomkatalogen för Myelom: allt stämde med det jag upplevt! Rädsla och ovisshet byttes mot förtroende för att allt skulle göras som var meningsfullt att göra. Vad? En första åtgärd blev datortomografi av mitt skelett
Nu har jag gått med i patientföreningen Blodcancerförbundet och tar del av dess information på http://www.blodcancerforbundet.se/ Hoppas bromsningen av min Myelom ger mig möjlighet att skriva färdig mina Minnen i Nådatid.
Kommentera gärna inlägget! Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.
KOMMENTERA
