Färsk pol mag 1952 med statistik
som ett av huvudämnena. Det skulle ta tid att hitta rätt arbetsgivare för en
sådan. Under tiden vikarierar jag som lärare i Askum som numera ligger i
Sotenäs kommun. Det är en B3-skola med 3 årskurser i samma rum: klasserna 5, 6 och 7
som det hette på den tiden.
Den
ordinarie läraren hade varnat mig för två pojkar i femman: De måste hållas i
strama tyglar! Det visade sig också att de flängde omkring och störde de andra.
Men de verkade klipska. Jag kom att tänka på något som inspirerat mig när
jag studerade statistik: normalfördelningen.
Människorna
är inte multiplicerade kopior av det medeltal som observerats för dem – medeltalet som
deras politiska företrädare ofta stirrar sig blinda på. I stället är de utspridda på det sättet som normalfördelningen
visar. Inte stämde de två störande pojkarna med medeltalet!
Jag
flyttar pojkarna till sexan – de stör mindre. Jag flyttar dem till sjuan –
de blir mönsterelever och försöker bli bättre än sjuorna. Senare fick jag höra
vad den ordinarie läraren gjort när han kom tillbaka. Han hade flyttat ned
pojkarna till femman och åter satt strama tyglar på dem.
Senare
under 50-talet är jag sekreterare för en utredning på SNS - Studieförbundet Näringsliv
och Samhälle. Uppgiften är stimulerande – och kaffepauserna med kolleger blir
stimulerande, inte minst när någon forskare deltar. SNS låter ofta en
forskare låna ett arbetsrum.
SNS har
sitt kontor i ett gammalt hus på Sköldungagatan inte långt från
Engelbrektskyrkan. Kaffet intas i det gamla brasrummet. Det har avdelats med en
glasvägg, och på andra sidan är just en forskare: Gunnar Helén som senare
blir ordförande i Folkpartiet.
Under en
rast kommer diskussionen att gälla Enhetsskolan, den som håller på att konstrueras och
som sedan utvecklas till Grundskolan. Gunnar är en av pådrivarna och
idégivarna. En av mina kolleger säger: Jag hoppas ni inte glömmer att särskilt
begåvade elever behöver särskilda utmaningar. Gunnar fräser till: Redan privilegierade ska absolut inte
gynnas!
En av mina
kolleger berättar då om en pojke som tröttnade på skolan när allt var för lätt
där. Andra ger liknande exempel. Jag tänker just berätta mitt exempel från
Askum men då hoppar Gunnar upp:
Ni har
förläst er på Svenska Dagbladets ledarsidor!
Han rusar in i sitt rum och
slår igen dörren så att glasväggen skångrar. En tanke
slår mig. De som arbetar på att utforma den nya skolan glömmer väl inte
normalfördelningen? Slår sedan bort den obehagliga tanken genom att fråga mina
kolleger: vilken tidning läser ni? Det visar sig att alla läser Dagens Nyheter.
Det visade sig på 60-talet att de som konstruerade Grundskolan oftast glömde normalfördelningen.
Kommentera gärna inlägget! Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.
KOMMENTERA
