”Mentala ålderstester” i skolan?

Ett brev väcker minnen hos mig. Skrivet av en tolvåring, sänt till riksdagsledamoten Robert Hannah och sedan publicerat i Folkpartiets tidning Nu nr 15 i år. 

Först dyker minnen upp från min skoltid. Då upplevde jag att pojkarna var så barnsliga. De glömde till exempel lätt regler. En del struntade i dem. Jag hade lättare att förstå mig på de vuxna och flickorna. 

Jag upplevde då dels skillnader mellan flickor och pojkar, dels skillnader mellan olika individer – med mig själv som en av de avvikande: Jag talade så ”vuxet” – kunde till och med använda Ni korrekt – att jag fick börja skolan när jag var sex år. 

Sedan dyker minnen upp från diskussioner på 50-talet om hur ”enhetsskolan” borde konstrueras för att minska klasskillnaderna. Då hade jag hunnit bli utredare och förundrade mig över hur entusiasm kunde tränga undan realism. 

De pådrivande, bland dem Gunnar Helén som senare blev Folkpartiets ordförande, verkade inte vilja se de stora skillnaderna i begåvning. Särskilt begåvade elever får inte ges särskilda utmaningar! De redan gynnade får inte gynnas!  

Pådrivarna för den nya skola som blev Grundskolan ville inte se att barnen som individer utvecklas i olika takt. Att de gör så är Thea ett exempel på, liksom jag själv. Dessutom tog inte pådrivarna hänsyn till att pojkar och flickor utvecklas i olika takt, räknat efter genomsnitt. Thea är ett exempel på den olikheten. Det är i det närmaste osannolikt att hennes brev skulle ha kunnat skrivas av en tolvårig pojke. 

Denna könsolikhet i utvecklingstakt har bekräftats i modern forskning men det har ännu inte påverkat skolan. Alltså misslyckas allt fler pojkar.  

”Mentala ålderstester”? Om de sätts in redan vid skolstarten, kan de hjälpa många individer att komma till sin rätt. Men att testa öppnar också en risk för fallgropar. Den som enligt ett test är ”mentalt yngre” kan i själva verket ha dåliga hemförhållanden och brist på förväntningar. Då riskerar ”ålderstestet” att bara bli ett klasstest. 

Fler minnen dyker upp från mitt långa iakttagande av skolan. Tyvärr passar de väl in bland symptomen på Svenska sjukan. Det är en sjukdom som jag steg för steg blev medveten om medan jag allt hårdare luttrades som utredare. 

Sjukdomens första stadium:
Något finns i direktiven som förutsätts vara självklart men som är obevisat och som styr slutsatserna i en viss riktning. 

Exempel från sjukdomens mellanstadium:
Reformen blir en skrivbordskonstruktion som inte testats i väl utvärderade pilotprojekt.

I svenska sjukans slutstadium:
Reformen fastställs rikstäckande och kan därmed inte utvärderas – det finns ju inget att jämföra med. 

Till sist ett ord till Thea:
Fastna inte i politiskt arbete! Många unga har varit så duktiga att få förtroende i ungdomsförbund att de sedan aldrig blir något annat än politiska. Politiker bör ha erfarenhet från annat än politik! 

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA

Påskdagen och Annandagen – vad hände?

Påsken väcker minnen hos mig. Först tidiga minnen av att något inte stämde i det vi barn och tonåringar fick höra och läsa om Jesu uppståndelse och sedan om hans kontakt därefter med sina lärjungar. 

Som ung lusläste jag evangelierna och läste den första boken av många som försökt förklara varför att evangeliernas berättelser inte stämmer sinsemellan och annat som inte stämmer. 

Den försiktighet Pilatus och Herodes visade när Jesus stod inför dem är underlig eftersom de i andra fall inte alls hade svårt att kommendera avrättning.  Inga andra källor än evangelierna skildrar Jesus eller hans möten trots att de mötena påstås ha haft tusentals deltagare.  

Romare och greker hade en dokumenterande kultur. Till och med fältherrar själva skrev fältrapporter. Men från den tid Jesus påstås ha verkat finns inget rapporterat om en man som han eller om sådana folksamlingar han utlöste. Inte märkligt att många försökt hitta en förklaring – och då framhållit att evangelierna skrevs senare än Paulus brev.

Sådant har jag läst medan jag spanat efter grunden för antisemitismen. Eftersom jag arbetat med marknadsföring och symbolers betydelse i marknadsföring har jag fäst mig vid att de kristna från början var en judisk grupp – men att den efter år 66 inte kunde fortsätta vara judisk när den ville värva medlemmar i Roms vidsträckta välde.

Olika små judiska grupper hade länge kämpat mot romarna men år 66 blev det fullt uppror. Romarna fick sätta in stora resurser för att krossa det. Medlemmarna av en grupp som ville sprida sin tro i romarväldet måste därför på olika sätt visa att de inte var judar!  Alltså flytta sabbaten, byta symbolerna, ge högtider ett annat skäl än förut. 

Mot den bakgrunden fäste jag mig vid den här boken som kom ut 2007:

Lena Einhorn letar efter information om någon som liknar Jesus och händelser som liknar de han utlöste – men letar fritt i tiden. Det tilltalade mig. Evangeliernas författare kan ju ha haft anledning att förlägga sin historia till en annan tid än den då den verkligen ägde rum. 

Hon finner då både en gestalt och händelser som stämmer – men de är inte förlagda till den tid evangelierna påstår utan mycket närmare år 66, kritiskt nära. För evangelisterna fanns det alltså ett mycket gott skäl till att tidigaredatera händelserna. Jesus fick inte associeras med uppropet eller ens med judarna!

Men detta att Pilatus och Herodes var så försiktiga med Jesus? Den gestalt Lena Einhorn funnit kallades ”egyptier” och ”mager”, dvs stjärntydare och illusionist i dagens språkbruk. 

En romare hade, innan han for till nästa tjänstgöringsland, sörjt för sin unga judiska kvinna och deras barn genom att organisera ett äktenskap för henne, och hon hade sedan fött en son som var romersk medborgare. Pilatus och Herodes hade ett gott skäl att tveka när det gällde att avrätta Jesus.

Historia är intressant, särskilt när den frigör nya tankar

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA