Hösten 2013 deltog jag i Folkpartiets provval för Riksdagen. Min utgångspunkt var det hat mot kvinnor som Maria Sveland pekat ut. Mitt budskap i provvalet: Allt fler män kommer att hata kvinnor.
Arbetslivet kräver allt oftare teoretiska meriter. Att kvinnorna nu dominerar på universiteten + att allt fler pojkar sedan länge misslyckas i skolan = att allt fler män blir arbetslösa.
Dessa män har i hela livet mött kvinnor med makt. De flesta lärare: kvinnor. De flesta på arbetsförmedlingen: kvinnor. De flesta som beviljar dem socialbidrag eller inte gör det: kvinnor.
Skolan har haft klassutjämning och jämställdhet som huvudsyften i fem årtionden – men misslyckats. Skolans konstruktion och metoder är inte grundade på beprövad erfarenhet och inte på forskning som redovisats i väl utvärderade pilotprojekt.
Forskning har till exempel visat att flickor och pojkar utvecklas i olika takt. Trots detta förutsätts alla individer gå i skola under alla år av sin uppväxt, dessutom oavbrutet, och då utsättas för samma pedagogik i alla stadier.
En sådan konstruktion är dömd att missgynna något av könen. Det har blivit pojkar som missgynnats, främst pojkar från hem som inte kan kompensera skolans brister. Här på bloggen berättade jag om detta i höstas: 14/9, 2/10 och 5/10.
Då hade jag ännu inte i skolpolitiken sett några tecken på realism ifråga om metoden att nå pojkarna. Då var huvudlinjen fortfarande: bekämpa pojkars anti-pluggkultur genom att undervisa dem effektivare i jämställdhet.
Jan Björklund har lagt ned ett enormt och värdefullt arbete på skolan och lyckats få genomslag för det i alliansregeringen. Hans tal idag väcker mitt hopp om att det nu blir realism även när problemet misslyckande pojkar angrips. Här några av hans nyckelmeningar:
"... Men vänstervågen efter 1968 ... sköljde ända in i klassrummen. Studentexamen och betyg avskaffades. Resultatstyrning och utvärdering blev svordomar. Lärarnas status monterades ner, man bokstavligen bar ut katedrarna ... De var ju en symbol för att någon bestämde. Med tiden kom katederundervisningen mer och mer att ersättas av självständigt arbete."
Ofta i små grupper, där i praktiken någon individ drog lasset!
"Arbetarklassens pojkar blev de stora förlorarna. De som inte kommer från studievana hem klarar sig sämre i en skola utan betyg och utvärdering. Eftersom pojkar mognar senare än flickor har de svårare i en skola med mycket självständigt arbete. ..."
Nu hoppas jag att denna insikt sprider sig: flickor och pojkar utvecklas i olika takt – och då kan inte samundervisning vara idealisk i alla stadier.
"Var tredje elev på högstadiet störs på lektioner av andra elever. Vi har problem med skolk. Sverige toppar också världsrankningen över sen ankomst."
Här lägger jag till: Sverige har världsrekord i nedbrända skolor.
"...återupprätta kunskapsskolan. Då måste vi fokusera på resultat. Därför behöver vi betyg. Vi ska ha studiedisciplin och arbetsro. Vi ska ha mer av aktiv lärarledd undervisning i klassrummen och mindre av egna projektarbeten."
Mina egna erfarenheter – bl a betyg från åk 1 – liksom det jag observerat under barns och barnbarns skolgång bekräftar: varje barn och varje förälder måste få tydligt besked om hur barnet lyckas.
"Jämställdhetspolitik handlar oftast om att se mönster och strukturer som i huvudsak missgynnar kvinnor, och att försöka åtgärda dem."
Så har det varit hittills. Men nu pågår en jordskredsförändring: fler unga kvinnor än män blir rustade för det moderna arbetslivet! Då kan inte omfattande och ökande stöd åt och genvägar för kvinnor fortsätta att vara självklara.
" ... Flumskolan, utan tydliga krav, strukturer, utan normer och vuxenauktoriteter har framför allt drabbat pojkar ur arbetarklassen."
Inte bara dem! Det finns i varje årskull pojkar som vill härska och därmed ofta blir översittare eller åtminstone sabotörer. De har fått spelrum!
"Överlåter man makten till eleverna kommer inga klassresor att göras, därför att elever kan inte välja något de inte känner till."
Ytterligare ett exempel på det är att så få vill bli ingenjörer och så många "något i media". Barn och tonåringar väljer främst sådant som de ser och som andra talar om.
Hos skolministern finns alltså nu inte bara insikten om de misslyckande pojkarna utan också en realistiska föreställning om vad som måste göras! Det är för min del en värdefull slutkläm på Almedalen 2014.
KOMMENTERA
