In my English nutshell
After weeks on Hidra, facing the middle of the North Sea, we drive home while hearing Aino Trosell reading her book En gränslös kärlekshistoria (A Borderless Love Story). We learn the fate of four generations of women in a poor borderland between Norway and Sweden. On Hidra we were pleased to see that sheep and goats are again employed to keep the landscape open. Now, listening in the car, we realize that a few sheep, even a single goat, could mean life rather than death to poor women only three generations ago.Så har vi åter varit på Hidra, den stora ön vid Lista som är Norges sydvästra udde, och bott i hytten som vi byggde 1962. Den har utsikt rätt mot mitten av Nordsjön. Vi fick uppleva mycket, och jag tänker berätta närmare om en del här på bloggen. Nu får emellertid en annan upplevelse gå före.
Vi hade fäst oss vid att Roger Skjerping Urstad i samarbete med flera andra nu lyckas hålla får på Hidras huvudö och getter på de små öarna vid den. Landskapet får inte fortsätta att växa igen. Jag har mer att berätta om detta, men nu kommer i stället en annan historia om får och getter.
Vår upplevelse av tid försvinner under den långa körningen, minst 90 mil, om vi lyssnar till böcker. Denna gång lyssnade vi på Aino Trosell som själv läste sin bok En gränslös kärlekshistoria. Författaren har utgått från familjearkiv, släktforskat, lyssnat på många och med utgångspunkt från det materialet sedan lyckats levandegöra hur hennes mor, mormor och mormors mor levt och präglats, länge i yttersta fattigdom
Det gränslösa syftar på att händelserna äger rum i länge fattiga gränstrakter mellan Norge och Sverige men också på att kvinnorna fick uppoffra sig utan gräns för man och barn. Fattigdomen och flickans eller kvinnans situation kunde vara så svår att en fårakätte eller till och med en enda get kunde avgöra liv eller död. När vi nästa gång är på Hidra, kommer vi att betrakta fåren och getterna med nya ögon.
Så hör vi Aino Trosell avsluta boken med ett ordskifte mellan henne och hennes unga dotter. Flickan är inställd på att fara till Oslo för att arbeta där som servitris något år. Syftet med det är att tjäna pengar nog för att resa ut och ”se världen”. Kontrasten mellan hennes villkor och de villkor hennes förmödrar eller ens mor växt upp under kunde inte ha varit större.
En läsare kan möjligen gissa att Aino Trosell berättade det ordskiftet som ett litterärt grep för att ge läsaren en tankeställare. Så gissade inte vi. En av de sista dagarna på Hidra hade vi träffat ett annat gränslöst par, svenskar men med påbrå från Hidra i mannens fall. Deras unga dotter var med. Hon var glad, allmänbildad, målmedveten – och utforskande världen med hjälp av långa perioder som servitris i Oslo. Hon hade just det som de flesta kvinnor inte hade förr, och som de fattiga absolut inte hade: möjlighet att välja.
