onsdag 24 mars 2010

Åter en fjärde generation


Idag den 24 mars 2010 föddes vårt första barnbarnsbarn, en dottersonson. Underbart för de nyblivna föräldrarna, för deras föräldrar och för oss. Evelyn är nu oldermor och jag olderfar som det heter på norsk. Det är ord som passar utmärkt på svenska också.

Själv kommer jag att tänka på ett stycke i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken som kommer ut i vår. Stycket lyder:

"Jag växte upp i ett samspel med äldre släktingar. Det gjorde Evelyn också. Vi blev så småningom medvetna att om att vi alltid samarbetat mellan minst tre generationer och att vi varit privilegierade jämfört med barnfamiljer utan äldre släktingar eller med sina släktingar som bor mycket långt ifrån dem. Nu är våra barn och barnbarn i åldrarna 59 till 16 år privilegierade på samma sätt. Sorgligt nog är inte alla barn och barnbarn lika privilegierade."

Det leder tanken till min dikt Styrka (i antologin Dagdroppar 2202). Den lyder:

Hon hjälpte barn att födas

och svepte lik.

Hon rodde posten till ön

och rensade sår i kropp och själ.

Hon tröstade barn

och lugnade gamla.


Hon gick raskare än de flesta

och stickade strumpor i farten.

Alla såg upp till henne.

Det märkte redan små barn.


Hon var den självklara styrkan.

Hon sände sin styrka vidare

till sina barnbarns barn

när hon vit 
mellan vita lakan

vinkade lugn sitt farväl.


Nu gäller det för oss att sända vår styrka vidare.

1950, när vårt första barn skulle födas, var fadern utspärrad från förlossningen. Tidsandan tillät honom ännu inte att vara med. Det händer dock att den märkliga andan kan tvärvända i luften. När vårt tredje barn skulle födas, förväntades mannen vara med oavsett hur lämplig han var och oavsett om kvinnan hellre ville ha sin mor eller en erfaren syster.

När jag var liten, ville min mamma göra mig och min lillebror "mer som flickor". Jag lade då märke till att hon inte hade en enda bundsförvant. Men tidsandan kan som sagt vända även om det ibland kräver årtionden.

När vårt barnbarnsbarn växer upp, kommer han i barnomsorgen att möta många bundsförvanter till min mor, en rörelse besjälad av denna övertygelse:
Skillnader mellan flickor och pojkar beror
uteslutande på att de blir olika bemötta.

Det blir intressant att se den tidsandan ännu styr när vår dottersonson börjar skolan och om den tidsandan kommer att häcka längre i den rörelsen än vad den gjorde i min mamma.

tisdag 9 mars 2010

Från Mors Dag 1935 till Internationella Kvinnodagen 2010


1935 På bänken i Småskolan.

Jag lyckas med darrande nybörjarstil skriva en sådan hyllning som alla barn i Småskolan förväntades skriva inför Mors Dag i maj. Det året skrev jag detta:

Lilla mor så söt och rar, snäll mot mig och snäll mot far,
hylla vi med högt hurra, ty det är din dag idag


Jag har svårt att tro att jag hittade på det själv. Kanske fick vi förlagor att välja mellan. Det troligaste var nog att Fröken dikterade. Det var hon duktig på. Ännu hade ingen varnat för kärnfamiljsfrosseri.


2010 Vid skrivbordet framför datorn.

Inför och under den 8 mars har massmedia ägnat stort utrymme åt Internationella Kvinnodagen som fyller 100. Det kommer att blir intressant att studera för mig.

Själv firade jag dagen på ett annat sätt. Det var genom att avsluta slutgranskningen av manuskriptet till min bok:
Kvinnan, mannen , tidsandan och den fria tanken

De sista orden i förordet:
Sollentuna den 8 mars 2010
Göran C-O Claesson

De första orden efter titelsidan:
Hommage à Evelyne Sullerot
Hon, om någon, har varit värd att fira på Internationella Kvinnodagen.

Förlaget blir Sevéus, och nu är arbetet gång med att få fram och ut boken och att väcka intresse för den!