Att ha fått ett manuskript färdigt är att stå inför en förlossning. En bok föds ju inte förrän den ges ut. Mitt senaste barn, som fått arbetstiteln "Kvinnor och män iakttagna 1933-2008" väntar nu på att födas. Jag har nämligen lämnat manuskriptet till ett förlag.
Historien började med att jag skrev "Från livbåt till flytande palats", en skildring av min fars mycket ovanliga sjöliv. De förlag som var intressserade av att ge ut boken, var emellertid inte intresserade av sjömannens samspel med familj och samhälle. De ville bara ha sjölivet. Ta bort "det privata" !
Det bar mig emot, men till slut beslöt jag att försöka amputera. Då upptäckte jag:
- Det som var sjömannens samspel med familjen var min uppväxt i ett matriarkat!
Så jag skar loss de delarna och åstadkom med dem som grund det nya manuskriptet. Här citerar jag ett litet smakprov ur det:
"Viljan att följa tidsandan fick jag uppleva en gång när modet samtidigt föreskrev behåbefriade bröst och islandströja.
En försommardag ledde jag en paneldiskussion. Solen gassade. Det blev allt varmare i salen. Flera av deltagarna bar islandströja. Det gjorde t ex en från media känd ung kvinna på första raden.
Som ordförande hade jag annat att tänka på men så småningom började kvinnan i islandströjan göra något som det blev svårt för mig att inte lägga märke till. Hon spände långsamt ut nedre kanten av sin tröja så långt det gick och klämde sedan underdelen av tröjan hastigt mot magen.
På det sättet åstadkom hon en luftbubbla som steg innanför tröjan upp till halsen. Just i det ögonblick bubblan lämnade halsinningen sögs tröjan helt intill kroppen och avslöjade ett par välformade bröst.
Medan detta svalkande av bröst pågick, hade jag betydande svårigheter att hålla den koncentration som det krävs för att leda en paneldiskussion.
När mode är på tapeten, har det länge varit viljan hos kvinnor att följa ned i svängarna som diskuterats. Jag har emellertid inte intrycket att det finns någon tydlig könsskillnad i viljan att följa flocken när den sätter av i en ny riktning.
Ena årtiondet kan det vara självklart för unga män att gå barhuvade i femton graders kyla, andra årtiondet kan de ha yllemössa neddragen över öronen mitt i sommaren eller dra en munkkåpa över huvudet även när solen lyser. Under en epok vill män väcka förtroende med en prydligt knuten slips, under en annan vill de uppnå samma syfte med slopad slips och oknäppt skjortkrage.
Bland både män och kvinnor är det vanligt att tänka och handla på samma sätt som den grupp man vill vara med i eller ser upp till – eller i vart fall hålla samma stil som den.
Länge kan en familj med mor och far framstå i media som den perfekta uppväxtmiljön för barnen. Några årtionden senare publiceras reportage om skilsmässor som utvecklar föräldrarnas personlighet så att barnen blir lyckligare. En del unga par verkar då att skiljas just för att visa hur moderna de är.
Kvinnan kan t ex bryta upp för att studera psykologi och överlämna vårdnaden av det gemensamma barnet till mannen. Detta brott mot traditionen blir en flagga för båda att svänga med som visar hur väl de är med sin tid. Barnet har som vanligt inget målsägarbiträde i denna process där det borde vara huvudparten."
Med detta manuskript trampande i kön hos ett förlag går jag alltså i väntans tider.
Det finns mer att bryta ut från "det privata" i det maritima manuskriptet. Nu är jag färdig med ett första utkast om vilka bekymmer familjen Claesson fick när en släkting, Richard Berlin, och två andra köpmän i december 1939 protesterade mot Torgny Segerstedt och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
