Idag fyller jag år. Det är roligt att fira. Jag har fått leva länge och är en av de privilegierade som fått behålla drivkraft och livspartner, och som får se barn och barnbarn utvecklas. Jag har dessutom just denna dag fått något viktigt att tänka på.
De som fick Förintelsens minnesdag beslutad måste välja en av årets alla dagar för den. Sannolikheten för att just min födelsedag skulle väljas var bara 1 på 365,25 men just den dagen valdes. Det var ett bra val för min del.
Mitt intresse för minoriteter väcktes när jag var tio år och upptäckte att min far sannolikt härstammade från en föraktad folkgrupp och att detta hölls hemligt. Intresset för minoriteter brändes in för resten av mitt liv när jag var sjutton år och såg journalfilmerna från utrotningslägren med dess döda och levande lik.
Förintelsens minnesdag gör att jag inte ens på min födelsedag glömmer det hot som alltid finns mot minoriteter.
Inte heller glömmer jag galenskaper som görs av människor med dåligt samvete, t ex att i lag förbjuda lögnen att Förintelsen inte ägt rum. Det som drabbade judar, romer och en del andra under andra världskriget är bland de bäst dokumenterade vidrigheter som finns. Att förbjuda lögnen att detta inte ägt rum är att för framtiden skapa misstänksamhet.
Just idag bereds mediautrymme åt ännu en kartläggning, nämligen den som den katolske prästen Patrick Desbois gör i Ukraina där halvannan miljon judar mördades med mer traditionella metoder än gasning. Hans material och utställningen som beskriver det är verkligen värda att studera.
Det blir en värdig födelsedag för mig.
