Otur att jag drabbades av Myelom – tur att jag gjorde det först i nittioårsåldern. Då växer den cancern långsamt.
Jag försöker vara aktiv i Blodcancerförbundet. Se www.blodcancerforbundet.se och tidskriften Hæma. Där har jag kunnat bidra med någon fundering.
Inför det senaste numret fick jag en knuff av ett stort inlägg på Facebook. Tre politiskt aktiva (KD) anför tio argument mot dödshjälp. Den reformen har under de senaste årtiondena införts i land efter land.
Motståndarna hävdar bland annat att det verkliga huvudmotivet för dödshjälp inte är att förkorta den döendes lidande. Huvudmotivet, påstår de, är att sänka kostnaderna för vården. De pekar också på nazismens föreställning att alla inte är värda att leva.
De tre på Facebook - och andra som vill förhindra dödshjälp - verkar inte ha lyssnat på sådana som jag. Vi som lever med obotbara och fortskridande sjukdomar – som alltså lever på var sitt sluttade plan.
"Sluttande plan"– det uttrycket väcker ett barndomsminne hos mig: en stor tavla som hängde på väggen i flera hem. Den fanns i olika variationer. Här ett exempel:
Motivet kallades Ålderstrappan. En ung kvinna och man står på det första trappsteget nederst till vänster. Längst till höger och lika lågt står en åldrad kvinna och mandom håller i varandra. I andra versioner visade trappan bara en kvinna eller en man.
Trappstegen symboliserar de olika stadierna i parets och deras barns och barnbarns liv. Högst står paret i hög medelålder, sedan sluttar det allt mer nedåt för dem.
Ålderstrappan skrämde mig inte. Att livets slut oftast är ett sluttande plan stämde med vad jag redan lagt märke till. Själv hade jag som liten kallats till min farmors mor när hon var döende och ville säga adjö. Nu är jag själv långt ute på mitt sluttande plan.
Här har jag fått lära mig mycket om sjukdomar som jag inte visste finns. Mina ryggkotor är till exempel kilformade och ”komprimeras” – och det kröker ryggraden allt mer. Den klämmer då inälvorna så att de börjat flytta på sig. Mitt skelett angrips av blodcancern Myelom, låt vara långsamt till följd av min höga ålder.
Livet på det sluttande planet är inget att stå efter – men det är intressant!
KOMMENTERA
