Ur helveteseld till overklighet

För fyra veckor sedan fick jag bältros, sjukdomen som förr kallades helveteseld och ännu gör det i Danmark och Norge. För tre veckor sedan berättade jag här på bloggen om det angreppet.  Det var när Måns Zetterlöw efter sin seger med Hero utnämnde oss till hjältar. Jag kände mig som en.

Jag har fått löftet att bältros blommar ut under femte veckan vilket för mig blir nästa. Jag börjar känna mig normal. Det innebär inte att världen börjar kännas normal. Den 4 juni fick jag på Aktuellt se och lyssna på en häpnadsväckande dialog mellan en företrädare för liberala Folkpartiet och en företrädare för partiets och min motståndare, Sverigedemokraterna. 

SD-företrädaren var Paula Bieler. Lugnt och liberalt talade hon för att föräldrarna själva fördelar föräldraledigheten mellan sig och mot att staten gör det uppifrån. Så vill ju också fyra femtedelar av befolkningen ha det, och det är i allmänhet kvinnan som vill ha en längre del av ledigheten. 

FP-företrädaren var Brigitta Ohlsson som snabbt och ivrigt talade mot detta liberala argument. Jag har stor respekt för Birgitta Ohlsson. Har till och i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken pekat ut hennes som en av mina favoriter i FP-toppen. 

Hennes argument nu känner jag emellertid som luttrad utredare igen. Argumenten utgår från något som uppfattas vara självklart men som bara är önsketänkande. I detta fall lägger jag märke till två exempel.

1. Män månar mer om sina barn om de är hemma med dem just under de första åren. Som om inte ”pappas flickor” är starkt representerade bland pionjärkvinnor och som om inte till och med pappor till sjöss hållit en nära kontakt med sina barn.

2. Kvinnor får högre lön om de är lika lite föräldralediga som männen. Som om inte den väsentliga orsaken till deras genomsnittligt lägre livslön är att de valt yrken där lönerna är lägre. Vilket de fortfarande gör som framgår av deras linjeval på gymnasiet.  

På en punkt var emellertid SD- och FP-företrädarna lika. Ingen av gick närmare in på paradigmskiftet som är i full gång, detta att allt fler pojkar misslyckas och blir till män som slås ut och att kvinnor nu dominerar på universiteten – samtidigt som arbetsgivarna allt oftare kräver teoretiska meriter.

Glad midsommar!

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA