Förmågan att hålla flera tankar i huvudet

 

Jag trodde jag läst det viktigaste om George Orwell. Just när jag trädde ut i vuxenlivet kom hans Djurfarmen och 1984, och de klev in bland de viktiga utgångspunkterna för mitt tänkande. 

Så har det fortsatt. I min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken, 2010, skrev jag till exempel detta om förslagen att inskränka eller upphäva föräldrars frihet att själva bestämma föräldraledigheten:

De som vill upphäva mödrarnas och fädernas frihet aktar sig emellertid för att säga just det. De talar om ”individualisering” eller ”flexequality”. Orden är som hämtade från George Orwells nyspråk eller från DDR där flyktingar kallades ”gränskränkare”. Individualisering är ett sympatiskt ord och leder tanken bort från det faktum att människor berövas en frihet. 

Inspirationen från Djurfarmen och 1984 hade fått mig att skaffa en översiktlig kunskap om Orwells liv. Så, den 13 mars, fick jag genom en artikel i Svenska Dagbladet av Anders Sundelin klart för mig hur lite jag visste. Artikelns rubrik: Orwell underbart oförutsägbar  

Artikeln berättar om allt Orwell skrev i sitt händelserika liv. Hans samlade verk har kommit i 20 tjocka band, och han översätts till allt fler språk, senast kurdiska och bretonska. Nyligen kom Seeing things as they are  av Harvill Secker. Det är ett urval som sträcker sig ända från de första opublicerade dikterna och fram till hans sista korta text, tryckt den 22 juli 1949 i en amerikansk socialisttidning.

Varför fortsätter Orwell väcka intresse? Anders Sundelin nämner bland annat att han använde språket som ett kommunikationsmedel, inte en utsmyckning. Han satte sig dessutom grundligt in i det han vill skriva om: diskade i Paris, kröp i gruvgångar för att lära känna kapitalismen, slogs i Spanien mot Franco. 

Det han skriver ”är aldrig på låtsas” och – här kom en aspekt som var ny för mig – han hade förmågan att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

I dagens samhälle kommer just den förmågan i kläm! Det visar sig igen och igen på helt olika områden. Ett barn tas från sina föräldrar på fel grunder: stor och berättigad upprördhet – men hur ofta påminner någon just då om de barn som inte omhändertagits men som borde ha blivit det?

Romska tiggare på gatorna skapar naturligt nog publicitet och upprördhet men ställs just då sällan mot det vida större problemet att integrationen av asylsökande inte fungerar.

Hat mot kvinnor får då och då stor publicitet. Det är viktigt men inte behandlas vid de tillfällena samtidigt det för framtiden viktiga problemet att allt fler pojkar misslyckas i skolan. De blir utslagna män –  och kommer allt oftare att hata kvinnor. De har ju upplevt maktens företrädare vara kvinnor från lärarna i skolan till handläggarna hos socialtjänsten. 

Vem blir dagens Orwell som klarar att ha flera tankar i huvudet samtidigt? Det kanske behövs en Orwell-ombudsman.  

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA

Internationella Kvinnodagen – tack Mamma!

Kära Mamma!

Internationella Kvinnodagen har 2015 redan i förväg fått ovanligt mycket utrymme i massmedia. Då kommer jag att tänka på Dig. Du fick mig att redan som barn lägga märke till könsorättvisor – men andra kan behöva den dagen.

Lustigt att jag vänder mig till Dig just när du är 50. Kanske beror det på att du just då är uppfylld av glädje över Ditt första barnbarn. 

Du och Pappa var alltid noga med att tala till och om människor med respekt alldeles oavsett klass eller kön – ja, till och med ”så’na där”. Du visade dessutom i handling att Du var stolt över att vara kvinna, talade öppet om Dina mensdagar och var den enda kvinnan som hängde sina virkade sanitetsbindor synliga på klädlinan. 

Det enda jag inte var stolt över var när Du försökte göra dina pojkar ”mer som flickor”, alltså inte så som pojkar brukar vara. Då skakade alla vuxna på huvudet. Idag har Du efterföljare i tusenden. Genom genuspedagogik i förskolan skall flickor som vill vara ”hjälpfröknar” lockas att prova pojkliga intressen för att var och en skall hitta just sin individuella egenart. 

Samhället idag är förunderligt. Alla förväntas gå i skola oavbrutet under alla år av sin uppväxt – men det som gymnasister nu lär sig av de viktigaste ämnena är mindre än vad Du lärde dig i realskolan. 

Syftet med Grundskolan var att minska klasskillnaderna och öka jämställdheten men reformerna kom att styras av önsketänkande. Klasskillnaderna ökar: svaga föräldrar tror att skolan befriar dem från ansvar. Jämställdheten minskar: sedan länge misslyckas allt fler pojkar.  

Arbetsgivare kräver allt oftare teoretiska kunskaper. Kvinnorna dominerar på universiteten. Allt fler män slås ut. Men programmen för att uppmuntra, stödja och ge kvinnor genvägar för karriär fortsätter som om denna väldiga förändring överhuvud taget inte har ägt rum. 

Men nu vill jag berätta för Dig om något ännu underligare – särskilt underligt eftersom vi nu lever längre. I år är jag 20 år äldre än vad Du var när Du dog. Åren med småbarn är nu en mindre del av människornas livstid än vad de någonsin varit. Ändå har sedan länge all lagstiftning verkat utgå från att alla alltid är småbarnsföräldrar och alltid sliter med ett "livspussel". 

I Sverige skulle vi först och främst behöva en Eftertankens Dag. Men Internationella Kvinnodagen behövs för andra samhällens skull! Det visar med eftertryck allt som massmedia just i år slagit fram om hur flickor blir tvångsgifta och kvinnor trampade på.

Men, Kära Mamma, det finns hopp! Regeringen håller på att bereda frågan om den skall säga upp ett gammalt avtal med Saudiarabien. Det gäller vapen och vapenkunnande.  

Regeringen kan nu ställa villkor för att fortsätta vapenavtalet: krav på reformer som Saudiarabien måste göra för kvinnors frihet. 

Din tillgivne
Göran

Kommentera gärna inlägget!  Den som klickar KOMMENTERA får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.

KOMMENTERA