DN DEBATT 14 januari:
”Inga hållbara argument för betyg redan i fjärde klass”
Så skrev Kungliga Vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola.
SvD NYHETER 16 januari
Björklund avfärdar kritik mot betyg
- De påstår att det inte finns tung forskning för betyg. Men det finns heller ingen tung forskning mot betyg, däremot en omfattande beprövad erfarenhet i hela världen som talar för betyg.
Björklund säger att alla länder som presterat bra i Pisa-mätningarna har tidigare betyg än Sverige.
Vi som fick betyg redan från första klass, alltså årskurs 1 i dagens språk, är inte tillfrågade!
Det är inget unikt. Nästan inga skolor frågar gamla elever som hunnit bli mogna om vad de fick ut av sin tidiga skoltid. Och årgång efter årgång av skolreformister ända sedan 50-talet har varit ivriga att göra skolan ”modern”.
I sin modernitetsiver har de i regel inte frågat efter tidigare elevers erfarenheter. De har varit fullt upptagna med att vända sig bort från beprövad erfarenhet och från forskning som bekräftar den.
Som luttrad utredare i många årtionden – en del erfarenheter har jag redovisat i Statens Ostyriga Utredande, SNS 1972 – har jag till slut insett detta: Många svenska utredningar och reformer drabbas av något som jag vill kalla Svenska sjukan. Den har i hög grad skadat skolan.
Första stadiet i denna sjuka: idén till en reform utgår från något som uppfattas vara självklart. Det är emellertid bara ett antagande som styr slutsatserna i en viss riktning. Sista stadiet: reformen genomförs rikstäckande. Därmed kan den inte utvärderas. Det finns ju ingenting att jämföra med!
Låt mig nu berätta om mina egna erfarenheter av betyg från och med första skolåret.
Det här är mitt betyg efter första läsåret i första skolåret. Uppförande Mycket gott, Flit Mycket god, men Framsteg Goda, alltså inte Mycket goda. Inte att undra på! Jag kunde inte sätta bokstäver och siffror i rätt ordning på svarta tavlan eller på papperet. Vad blev nu min erfarenhet av betyg varje termin ända från första klass, alltså åk 1?
I andra klass betygsattes vi som förut i Uppförande och Flit men dessutom i 8 olika ämnen. I tredje byttes betyget i Flit mot Ordning och där fick jag C. Jag kom för sent – det fanns ju så mycket intressant att studera på vägen till skolan! Men i klass 4 kom jag i tid tillräckligt för att slippa vara underkänd i ordning.
Varken jag eller mina föräldrar tilläts vara okunniga om att jag avvek från de andra. Jag kallades ordblind, och den avvikelsen var omöjlig för Fröken att klara. Då skulle ju resten av den stora klassen bli lidande. ”Pojken måste gnuggas hemma”. Envist repeterande var den enda metod man kände till på den tiden. Och ännu hade inte illusionen uppkommit att skolan skulle klara allt.
Betyget från vårterminen i åk 4 visar att jag hade lågt betyg i alla ämnen där betyg sattes efter skriftliga prov eller krävde penna på papper. Ingen tvekan om var jag stod! Och ingen tvekan om var min vilde bror stod. Han fick C i Uppförande för att han busade och störde de andra.
De C vi fick gjorde det klart för oss och våra föräldrar att det var nödvändigt komma i tid och att sluta störa undervisningen. Till slut gjorde vi det. Betygen fungerade! För oss – andra barn kan ha störts för livet av orättvisa betyg.
Varje ny kull av skolkonstruktörer ville först och främst ha en modern skola för att utjämna klasskillnader. Ett sorgligt resultat blev moderörelser. En tid ville lärare till exempel inte "låtsa om" att en elev var avvikande, ordblind som jag eller vild som min bror. Sådana elever fick inte ”pekas ut”, de släpptes upp och blev överrepresenterade i våra fängelser.
Samtidigt greps osäkra föräldrar av förhoppningen att skolan skulle klara barnen och avstod från att själva ta ansvar. Utan betyg påmindes de inte längre lika tydligt om det ansvaret när betygen började strykas i de lägre årskurserna.
När? Jag ringer Skolverket. Får svaret: Vi ger inga upplysningar om skolhistoriska frågor. Det gör Kungliga Biblioteket! För den som svarar där är detta en överraskning, men hon lovar hitta en expert som bör kunna besvara frågan så småningom.
Den enkla frågan om när betygen började tas bort i de lägre årskurserna kan alltså inte besvaras rakt av. Det uppfattar jag som ytterligare ett tecken på att skolan ända sedan 50-talet omkonstruerats utan hänsyn till tidigare erfarenheter. Detta har hela tiden skett i goda syften, det grundläggande att minska klasskillnaderna.
Med de nya konstruktionerna har klasskillnaderna i elevernas resultat tvärtom ökat – och att allt fler pojkar misslyckas. Här behövs verkligen en rad reformer för att få igång en läkning av skolans skador! Då är det naturligt att överväga ett återinförande av tidiga betyg och diskutera skälen för och emot.
Vad som än beslutas om ”tidiga betyg” är det viktigt att reformen inte görs rikstäckande. Det måste finnas olika alternativ att jämföra och utvärdera!
PS om de avvikande bröderna.
Den ordblinde upptäckte när han var tio år att bokstäver och siffror hamnade på papperet i rätt ordning när han slog dem på tangenter. Den vilde fick som vuxen folk med sig och var alltid ordförande i något, t ex sitt fack och sin kommun. Båda hade haft hjälp av sina tidiga betyg.
Kommentera gärna inlägget! Den som klickar KOMMENTERA får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.
KOMMENTERA
