In my English nutshell
Liberala Kvinnor (Liberal Women) is a small but convincing group within The Liberal Party. The leaders of the group have jumped into the paternalistic mainstream of feminism.
Now the board has got a new chairwoman, Gulan Avci of Kurdish origin, and a new deputy member, Robert Hannah of an Assyrian family.
They both work for human rights and the rights of the individual against the culture of honour. Now I hope they will broaden the debate within Liberala Kvinnor.
Liberala Kvinnor, en mycket aktiv grupp inom Folkpartiet, har valt ny ordförande, Gulan Avci, och en ny styrelsesuppleant, Robert Hannah. De inger mig hopp.
Gulan Avci, riksdagsledamot av kurdisk härkomst, ingick i den grupp av invandrare med Mauricio Rojas i spetsen som fick Folkpartiet att lämna den nedlåtande och passiviserande attityden ”vi ska ta hand om våra invandrare”. Hon har engagerat sig hårt för armeniernas och kurdernas sak och mot den inskränkning av individers frihet och säkerhet som hederskulturen innebär.
Robert Hanna, riksdagsledamot från den assyrisk familj, tog sig genom sin personvalskampanj till Riksdagen förbi fyra andra kandidater. Han har vunnit utmärkelser som människorättsjurist och angriper hederskulturen, bland annat genom att välja vara ”både assyrier och bög”.
Det hopp dessa båda inger mig är att de får Liberala Kvinnor börja ifrågasätta sin syn på kvinnan. Nu ser de henne som medlem av en grupp att hjälpa, styra och gynna, inte som individer. Detta innebär paternalism och sådan reagerade liberala kvinnor förr hårt mot, till exempel att kvinnor spärrades från arbeten som ansågs olämpliga för dem.
Paternalism stämmer med socialistiskt tänkande men inte med liberalt. Som nyss utsedd partiordförande framhöll Stefan Löfven detta:
– Jag är feminist, punkt slut!
Och jag tror på könsmaktordningen.
Detta är en trosbekännelse. Att inte uttala den kan vara farligt. När Nyamko Sabuni som jämställdhetsminister ”avböjde etiketten feminist” blev hon ”död” för feminister i massmedia.
Feminism kunde vara naturlig även för liberaler så länge orättvisor främst drabbade kvinnor. Men nu har ett paradigmskifte ägt rum! Allt fler pojkar misslyckas i skolan, unga kvinnor utgör flertalet på nästan alla universitetslinjer, arbetslivet kräver allt oftare teoretiska meriter, antalet utslagna ökar med män i majoritet.
Särskilt allvarligt: feminism har kommit att domineras av likhetsfeminism. Jag gjorde en skrämmande upptäckt under arbetet på min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken:
Likhetsfeminister har förföljt och till stor del lyckats tysta medsystrar som vågat hävda att könsskillnader inte bara beror på ”strukturer” och ”inlärning av roller”.
Sedan boken kom ut 2010 har jag gjort fler skrämmande upptäckter. Dessutom har jag aldrig fått framträda inför Liberala Kvinnor. Jag har i nu fyra år erbjudit mig att tala vid möten med mitt vittnesmål, men förgäves. I partiet låter Liberala Kvinnor ”äga” jämställdheten och följaktligen har jag inte fått bidra i kommittéer för att utforma politiken.
Därmed hamnade partiet i kampanjen Ja till feminism utan socialism med dess beskyddande paternalism – som om paradigmskiftet aldrig ägt rum, som om inte kvinnor och män har olika intressen, som om inte kvinnor söker sig till yrken med låg lön och flickor fortfarande väljer gymnasielinje med det i sikte.
Folkpartiets medlemmar utgör bara 5 procent av dem som senast röstade på oss. I den situationen kan även en mycket liten men övertygad grupp få genomslag. Övertygelse övertygar! Liberala Kvinnor har bara 6 procent av medlemmarna men en ledning som är starkt övertygad.
Vad jag hoppas av Gulan Avci och Robert Hannah är att de får Liberala Kvinnor att släppa fram en öppen och ifrågasättande diskussion om en effektiv och liberal politik för jämställdhet. Folkpartiet måste utforma ett program för jämställdhet som både utgår från verkligheten och är liberalt.
Det hinner vi inte inför det bisarra extravalet! Då blir det väsentliga att återvinna förtroendet som bästa skolparti! Folkpartiet måste lägga fram en plan för att sätta igång arbetet på att ge skolan en ny grundkonstruktion. Att hålla individen oavbrutet i skola under hela uppväxten, alltså bara bland omogna jämnåriga, stämmer varken med beprövad erfarenhet eller forskningen.
KOMMENTERA
