Spinndoktor ser framåt – med begränsat synfält

Denna rubrik står över en helsidesintervju i nr 50 av Folkpartiets Tidningen Nu. Den som intervjuas är Per Schlingmann, tidigare Moderaternas partisekreterare och spinndoktor, nu konsult, föreläsare och författare, senast av boken Urban Express som han skrivit tillsammans med ekonomie doktor Kjell A Nordström. 

Intervjun är intressant av två skäl, och Schlingmann ägnas också ett helsidesfoto i bild, här återgivet beskuret. 

Det första som gör Schlingmanns framställning intressant är att han utan reservationer pekar på och ger exempel på det paradigmskifte som jag själv slog larm om som kandidat i provvalet – då utan något resultat över huvud taget. Den som går till sökrutan här överst till vänster och skriver En kandidat kommer till inlägg den 2 och 5 oktober 2013. 

Där skrev jag att "en jordskredsförändring" pågår genom "att unga kvinnor idag dominerar på universiteten samtidigt som arbetslivet kräver mer teoretiska meriter” och genom att skolan är så konstruerad att allt fler pojkar misslyckas där.    

Schlingman påstår att det redan finns många kvinnor som tjänar mer än sina manliga kolleger. Svepande, men visst tjänar unga kvinnor i New York och London i genomsnitt mer än unga män. En orsak han pekar på: robotiseringen tar över i typiskt manliga områden. Med "mekanisering" som nyckelord har den utvecklingen pågått länge – jag pekade på den i valrörelsen 1960.   

Han nämner inte att allt fler pojkar misslyckas i skolan. Vidare gör han som nästan alla andra, tiger om att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga män. I stället säger han: ”kvinnor är bättre på att läsa in långa texter och lära sig årtal”. Får se om likhetsfeminister tål det!

Han nämner heller inte vad som hände med massan av kvinnor och med det ökande antal män som misslyckas. Som jag berättade närmare om i mitt förra inlägg, Hopp om Liberala Kvinnor, fortsätter flickor att främst välja gymnasielinjer som leder dem till lägre avlönade yrken. Dessutom ökar antalet utslagna män. 

Schlingmanns slutsats är det andra skälet till att intervjun med honom är intressant. Han ifrågasätter varken kraven på kvotering av kvinnor eller omfattningen och ökningen av alla de program som drivs för att ge kvinnor särskilt stöd och särskilda genvägar att nå toppen. 

I stället hänvisar han till ”feministiskt initiativs frammarsch bland högutbildade kvinnor i städerna i höstens val” och fortsätter: ”Politiken kan användas för att knuffa frågor som föräldraförsäkring och kvotering framåt.”  

Per Schlingmann är alltså inte intresserad av vad folket har för uppfattning. Genom att hänvisa till Gudrun Schyman visar att han att han lever mer i massmediavärlden än i folkets och är förförd av den makt politiker kan utöva. Det är han tyvärr inte ensam om. 

Det är troligt att detta inlägg blir det sista före Jul och Nyår. Så jag önskar er alla 

God jul och Gott Nytt År 

och gör det med en julhälsning från två tomtar i verkligt god kontakt med folket.

KOMMENTERA

Hopp om Liberala Kvinnor / Hopes of Liberal Women

In my English nutshell

Liberala Kvinnor (Liberal Women) is a small but convincing group within The Liberal Party. The leaders of the group have jumped into the paternalistic mainstream of feminism.   

Now the board has got a new chairwoman, Gulan Avci of Kurdish origin, and a new deputy member, Robert Hannah of an Assyrian family. 

They both work for human rights and the rights of the individual against the culture of honour. Now I hope they will broaden the debate within Liberala Kvinnor.

Liberala Kvinnor, en mycket aktiv grupp inom Folkpartiet, har valt ny ordförande, Gulan Avci, och en ny styrelsesuppleant, Robert Hannah. De inger mig hopp.

Gulan Avci, riksdagsledamot av kurdisk härkomst, ingick i den grupp av invandrare med Mauricio Rojas i spetsen som fick Folkpartiet att lämna den nedlåtande och passiviserande attityden ”vi ska ta hand om våra invandrare”. Hon har engagerat sig hårt för armeniernas och kurdernas sak och mot den inskränkning av individers frihet och säkerhet som hederskulturen innebär. 

Robert Hanna, riksdagsledamot från den assyrisk familj, tog sig genom sin personvalskampanj till Riksdagen förbi fyra andra kandidater. Han har vunnit utmärkelser som människorättsjurist och angriper hederskulturen, bland annat  genom att välja vara ”både assyrier och bög”. 

Det hopp dessa båda inger mig är att de får Liberala Kvinnor börja ifrågasätta sin syn på kvinnan. Nu ser de henne som medlem av en grupp att hjälpa, styra och gynna, inte som individer. Detta innebär paternalism och sådan reagerade liberala kvinnor förr hårt mot, till exempel att kvinnor spärrades från arbeten som ansågs olämpliga för dem. 

Paternalism stämmer med socialistiskt tänkande men inte med liberalt. Som nyss utsedd partiordförande framhöll Stefan Löfven detta:

– Jag är feminist, punkt slut! 
Och jag tror på könsmaktordningen.

Detta är en trosbekännelse. Att inte uttala den kan vara farligt. När Nyamko Sabuni som jämställdhetsminister ”avböjde etiketten feminist” blev hon ”död” för feminister i massmedia.

Feminism kunde vara naturlig även för liberaler så länge orättvisor främst drabbade kvinnor. Men nu har ett paradigmskifte ägt rum! Allt fler pojkar misslyckas i skolan, unga kvinnor utgör flertalet på nästan alla universitetslinjer, arbetslivet kräver allt oftare teoretiska meriter, antalet utslagna ökar med män i majoritet.

Särskilt allvarligt: feminism har kommit att domineras av likhetsfeminism. Jag gjorde en skrämmande upptäckt under arbetet på min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken: 

Likhetsfeminister har förföljt och till stor del lyckats tysta medsystrar som vågat hävda att könsskillnader inte bara beror på ”strukturer” och ”inlärning av roller”.  

Sedan boken kom ut 2010 har jag gjort fler skrämmande upptäckter. Dessutom har jag aldrig fått framträda inför Liberala Kvinnor. Jag har i nu fyra år erbjudit mig att tala vid möten med mitt vittnesmål, men förgäves. I partiet låter Liberala Kvinnor ”äga” jämställdheten och följaktligen har jag inte fått bidra i kommittéer för att utforma politiken.

Därmed hamnade partiet i kampanjen Ja till feminism utan socialism med dess beskyddande paternalism – som om paradigmskiftet aldrig ägt rum, som om inte kvinnor och män har olika intressen, som om inte kvinnor söker sig till yrken med låg lön och flickor fortfarande väljer gymnasielinje med det i sikte. 

Folkpartiets medlemmar utgör bara 5 procent av dem som senast röstade på oss. I den situationen kan även en mycket liten men övertygad grupp få genomslag. Övertygelse övertygar! Liberala Kvinnor har bara 6 procent av medlemmarna men en ledning som är starkt övertygad.

Vad jag hoppas av Gulan Avci och Robert Hannah är att de får Liberala Kvinnor att släppa fram en öppen och ifrågasättande diskussion om en effektiv och liberal politik för jämställdhet. Folkpartiet måste utforma ett program för jämställdhet som både utgår från verkligheten och är liberalt.

Det hinner vi inte inför det bisarra extravalet! Då blir det väsentliga att återvinna förtroendet som bästa skolparti! Folkpartiet måste lägga fram en plan för att sätta igång arbetet på att ge skolan en ny grundkonstruktion. Att hålla individen oavbrutet i skola under hela uppväxten, alltså bara bland omogna jämnåriga, stämmer varken med beprövad erfarenhet eller forskningen. 

KOMMENTERA