Framstöt mot mot IS, framstöt mot atrofi, framstöt för värnplikt

I valrörelsen har det varit vanligt att skygga för viktiga ämnen och att blåsa upp små skillnader för att få dem se ut som stora. Men dessa sista dagar av den sista sommarmånaden har bjudit på några uppmuntrande nyheter.

Faten Mahdi Al-Hussaini var en av dem som organiserade en demonstration den 25 augusti utanför Stortinget mot extremism bland muslimer. Hon är en nittonårig norskirakier. Klicka här på Faten Mahdi Al-Hussaini  så får du höra henne hålla ett intensivt tal och se henne riva sönder ett budskap från Hussain. När du fått upp den hemsidan, klicka vidare där för mer upplysning.

I Norge driver rörelsen Profetens Uhmma, företrädd av Ubaydullah Hussain. Den är aggressivt wahabitisk  och stödjer det krig som IS, Islamiska Staten, driver mot andra trosriktningar.  

I Sverige finns inte någon extremiströrelse som gjort sig lika synlig men även här behöver både muslimer och alla andra skarpt vända sig mot extremism. Och skolan bör inte få fortsätta att låta allt fler pojkar misslyckas. 

PS  Aj! Aftonbladets skildring som jag gett länkar till ovan presenterar bara en sida av historien. Det finns en annan sida, och den presenteras av norska Human Rights Watch: Faten Mahdi Al-Hussaini är aktiv i en dogmatisk, Khomeini-inspirerad och missionerande gren av Shia. DS

Den andra uppmuntrande nyheten presenterar Svenska Dagbladet på ett helt uppslag. Kerstin Uvnäs Moberg är läkare, forskare och nu även entreprenör. Företaget vill få ut läkemedel för kvinnor. Det utgår från oxytocin, ett kroppseget hormon. Den första produkten, Vagitocin, kan minska eller helt bota så kallad vaginal atrofi.

Att jag upplever detta som så uppmuntrande beror på att jag skrev följande i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken:  

…1995 hade utkommit Hon och Han, födda olika av Kerstin Uvnäs-Moberg och Rigmor Robert, en insiktsfull inblick i vad som betraktats som kvinnligt och manligt genom århundradena. Boken hade orsakat ramaskrin, häftiga reaktioner och negativa skriverier som givit författarna stora bekymmer både inom arbete och privatliv… 

I boken gav jag flera sådana exempel på att likhetsfeminister förföljt medsystrar som vågat tala om att könsskillnader också har genetiska orsaker. Det mest groteska exemplet bland de förföljda: Frankrikes motsvarighet till Elise Ottesen-Jensen: Evelyne Sullerot. 

Det tredje glädjeämnet gäller värnplikten. Den skrotades under den aningslösa optimismens tid men nu är politiker i olika partier inne på tanken på att införa den på nytt eller ta steg i den riktningen. 

Peter Hultqvist (S), ordförande i Riksdagens försvarsutskott, och Urban Ahlin (S), partiets utrikespolitiske talesperson, föreslår i en artikel på SvD BRÄNNPUNKT att mönstring återinförs.  Allt de skriver håller jag med om som skäl för att återinföra värnplikten i förbättrad form. Det finns emellertid fler skäl för värnplikt. Det viktigaste:

I varje årskull pojkar finns normbrytande individer. Alla kulturer har seder, ritualer, till och med riter, för att tygla dem. När det lyckas, blir de ofta mycket bra, inte minst som ledare.

Ännu i min årgång mötte alla disciplin i skolan, följd av konfirmation, följd för majoriteten av förvärvsarbete där de fick vuxna föredömen, följd för de privilegierade av realskolan där varje normbrytare visste att han kunde bli relegerad. De vildaste gick till sjöss – en ytterligt disciplinerande arbetsplats. Till sist värnplikt. 

Mina barnbarns årgångar har fått klara sig utan detta. Normbrytande pojkar från starka familjer i god situation klarar i regel att tyglas trots samhällets brist. Men normbrytande pojkar som är mindre lyckligt lottade, till exempel bor i områden med utanförskap, för dem blir risken större att utvecklas fel och bli kriminella. Dessutom lockas enstaka pojkar från muslimska familjer bli soldater hos Al-Shabab eller Islamiska Staten. 

Då och då föds en pojke som inte kan sitta still utan flänger omkring. En pojke som gärna rör sig nyfiket i olika miljöer men som har mycket svårt med skolbänken. En yngling som inte kan uppfatta begränsningar förrän han kör huvudet i dem och normer förrän han brutit mot dem. 

Dags att skissa på en ny värnplikt som sista steget för att få sådana pojkar till de värdefulla medborgare som de kunde bli förr! 

KOMMENTERA

Däggdjur bara på sommaren?

På sommaren är vi däggdjur

Svenska Dagbladet har publicerat en artikel av Marcus Prifits. Den refererar översiktligt vad forskningen visar i frågan om könsolikheter. Det är en rik forskning, och så sent som idag publiceras ännu ett resultat: 

För första gången går det att förklara varför män oftare än kvinnor drabbas av hjärntumörer. ...

Forskare vid Washington University School of Medicine i St Louis har funnit att proteinet retinoblastom, som minskar risken för cancer, är betydligt mindre aktivt i manliga hjärnceller än i kvinnliga. 

Det var när sådana olikheter nonchalerades i vården som 1,6 miljonerklubbben bildades 1998, olikheter som gav kvinnor sämre vård. Sådana olikheter var emellertid visade och påtalade långt dessförinnan. I Sverige hade det skett med publiceringen av Kvinnan: kropp, individ, samhälle, redaktör Evelyne Sullerot (Norsteds 1980). Men då hade likhetsfeminister länge förföljt medsystrar som vågat hävda att könsskillnader inte bara orsakas av "strukturer" och "inlärning av roller". Boken blev aldrig recenserad.

Sedan dess har vi fått en debatt om "åsiktskorridoren". Ack om det vore så väl att korridoren bara gäller åsikter! Men det är värre: de som håller sig i korridoren får sitt synfält och sitt medvetande begränsade.    

Prifits skriver: "Skälet till biologins starka närvaro i genusdebatten är dock inte vetenskapligt utan politiskt."  Helt rätt – men detsamma gäller även biologins frånvaro i genusdebatten! Den har ofta åstadkommits genom svår förföljelse, vilket är en av de saker jag visat min bok Kvinnan, "mannen, tidsandan och den fria tanken.

Fenomenet är lättare att se för dem som varit med länge. För mig, som började engagera mig för jämställdhet redan på 40-talet, går det lättare att urskilja moderörelser i tänkandet och nya åsiktskorridorer. 

Länge användes "kvinnans natur" som en skyddsmur mot tanken att kvinnan skulle göra något annat än sköta hemmet. Paternalism drev fram hinder för kvinnor att utföra sådant som påstods inte passa deras natur.

Idag får inte kvinnan ha någon annan natur än mannen, bortsett från vad gäller reproduktionsorganen. Paternalismen är lika stark men drivs nu av feminister för att tvinga kvinnor ut ur den ena eller andra fällan.

Sedan min ungdom har en skola byggts upp som inte grundats på beprövad erfarenhet och inte på forskning som stödjer sådan. Resultatet: alla måste gå i skola under alla år av sin uppväxt, samundervisade i alla stadier. Naturligtvis måste något kön drabbas hårdast av en sådan konstruktion. Nu vet vi vilket av könen det blev.

Marcus Priftis slutar med att peka ut ett tankefel som inte bör få "stå i vägen för en utveckling mot ett mer jämlikt samhälle". Tankefelet är att samhället måste ordnas i enlighet med "naturen". 

Det slutordet visar att han vandrar tryggt i korridoren där man inte ser att Sverige har världsrekord i skolbränder och inte att självmord är den vanligaste dödsorsaken för ynglingar och unga män. 


KOMMENTERA