lördag 10 maj 2014

Feminism utan socialism?


Maria Arnholm, regeringens jämställdhetsminister, har i ekonomisajten di.se bemött ett  angrepp av Gudrun Schyman. Hon vänder sig mot Schymans påstående ”att regeringen inte tar jämställdheten på allvar”.

Hon framhåller att regeringen
•  sexfaldigat anslagen sedan 2006
•  lagt över 2 miljarder på jämställdhet varav 1 miljard för att bekämpa mäns våld mot kvinnor
•  tagit fram ny kunskap om ojämställdhetens effekter på kvinnors hälsa
•  åstadkommit kompetensutveckling för lärare i jämställdhet liksom utbildning av anställda i rättsväsendet i hur man möter offer för hedersrelaterat våld och förtryck
•  anslagit pengar till Boverket för att finansiera 45 olika projekt för trygghet i stads- och tätortsmiljöer. 

Detta försvar är vad man kan vänta, liksom att Arnholm menar att det bara är socialister som bör rösta på Schyman. Ju mer liberaler bejakar kvotering och liknande inskränkningar av individers handlingsfrihet, desto starkare framhåller de att de inte är socialister. 

Arnholm anklagar emellertid dessutom Schyman för att använda ”två av de traditionella manliga härskarteknikerna”, nämligen osynliggörande och undanhållande av information.

Till och med Sveriges jämställdhetsminister tror alltså på myten att härskartekniker är manliga!  Det faktum att sådana tekniker använts av män mot kvinnor gör dem inte manliga! Teknikerna används av män mot män, och allt fler kvinnor lär sig att använda dem både mot kvinnor och män. 

Ett vemodigt exempel: Likhetsfeminister har drivit vissa härskartekniker så långt att de lyckats skrämma medsystrar till tystnad, nämligen kvinnor som hävdar att könsskillnader inte bara beror på ”patriarkatet”. ”könsmaktordningen” eller ”strukturer”. 

Jag har berättat närmare om det i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken. Närmare upplysningar om den i den här bloggens högerspalt. Den är nu mer tillgänglig än förut – och billigare – eftersom den ges ut även som ebok. Välkommen och läs!



KOMMENTERA