onsdag 2 oktober 2013

En kandidat observerar skolan / A candidate is observing the school


In by English nutshell
I have told you previously here that I am a candidate in the trial election of the Liberal Party before the parliamentary election. I hope this will provide a platform outside the wall keeping old active people invisible in Sweden. Today I tell the salient point in my message:  
Year by year the percentage of boys who fail is increasing. This discrimination of the boys must be stopped.  The basic construction of our school must be changed. 

Jag har förut berättat här att jag kandiderar i Folkpartiets provval inför riksdagsvalet. Som född på 20-talet är jag placerad bakom en osynlighetsvägg och hoppas kandidaturen ger mig en plattform utanför den väggen.

Senast berättade jag att kandidaterna i Stockholm den 15 september skulle få presentera sig under ”mingel” före en konferens i Stockholm. Nu vill jag berätta vad som hänt sedan dess men börjar med kärnan i mitt valbudskap. 

Mitt avstamp är Maria Sveland som i HATET –  En bok om antifeminism vittnat om hur hon och andra utsatts för hat. Det hatet har uttryckts på det vidriga sätt som används av anonyma på nätet och av dålig fotbollspublik. 

Sorgligt nog finns det även annat hat än mot antifeminism. Även kvinnor hatas, och även kvinnor hatar. Jag har i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken visat hur likhetsfeminister förföljt och tystat medsystrar som vågar hävda att könsskillnader inte bara är inlärda. 

Idag finns dessvärre orsaker till hat mot kvinnor. De orsakerna ökar sedan länge i styrka, och de grundläggs i vår skola! 

Jag har följt skolan ända sedan diskussionerna på 50-talet om hur ”enhetsskolan” borde konstrueras.  Följt skolan som aktiv förälder och inryckande morförälder. Varit ”gästlärare” i olika ämnen. Steg för steg för steg har detta klarnat för mig: 
Skolan konstruerades inte på beprövad erfarenhet
 och inte på väl utvärderad forskning, 
t ex om olika utvecklingstakt för pojkar och flickor.  

Konstruktionen håller individen i skola alla år under uppväxtens alla år och samundervisad i alla stadier. Reformerna har gjorts rikstäckande; alltså har inte resultaten kunnat utvärderas. Samtidigt har lärarkåren till större delen kommit att bestå av kvinnor. Sedan länge vet vi ett tydligt resultat av denna konstruktion: 
Allt fler pojkar misslyckas! 

De unga männen går sedan ut i ett arbetsliv som ställer allt högre teoretiska krav och det ger resultatet: 
Allt fler män slås ut. 

I skolan har pojkarna mött makten i huvudsak representerad av kvinnor. I egenskap av bidragstagare och ”föremål för åtgärd” blir deras direktkontakt med makten i huvudsak kvinnor.
Allt fler kommer att hata kvinnor.

Vi måste inse 
– att skolan trots alla vackra syften diskriminerar pojkar, 
– att detta lägger grunden för hat mot kvinnor, och 
– att det inte kan stoppas genom att skolan, alltså i huvudsak kvinnor, stimulerar läsning eller genom ger bättre undervisning i jämställdhet. 

Skolans grundkonstruktion måste ändras. 
den måste grundas på beprövad erfarenhet 
och på väl utvärderad forskning. 

Samtidigt krävs något mer: 
Insikt om att en jordskredsförändring  pågår. 

Reformdrivare brukar tycka om akademiska ord. De föredrar nog ordet paradigmskifte. Ett sådant har drabbat oss med full kraft, och den kraften ökar. 

Jag syftar på att unga kvinnor idag dominerar på universiteten samtidigt som arbetslivet kräver mer teoretiska meriter. Det skriver jag om i ett kommande inlägg.