Nu har jag sett SCUM / Now I have seen SCUM

In my English nutshell

On November 26 I commented the intensive debate on a play, based on the SCUM manifesto by Valerie Solanas, published in 1967. (If you write "after 36 years" in the search field above to the left, you will be linked to that blogpost.) People criticising the play as promoting hate and contempt are accused of beeing hypocrites, woman-haters and lacking sense of humour. So, I have seen the play and studied the debate a bit closer.
The play turned out to be a monologue based on the manifesto but in spite of that raising laughter. I have got the impression that patriarchy is still a living notion in spite of the fact that boys fail at school and women students dominate on all university lines.

Nu blir det ett långt inlägg men fortsätt läsa det! Jag lovar att det blir intressant, ja det kan till och med bli något så fint som kontroversiellt.

Bilden här ovan är från en artikel i Dagens Nyheter den 18 november med rubriken Scummanifestet på Turteatern. Ingegärd Waaranperää. hyllar pjäsen som ”riktigt stor konst”. Om dess kritiker skriver hon: ”Manssamhällets talibaner skjuter från höften hellre än de ser föreställningen.” Pjäsen är inte något att provoceras av. "En ögontvätt, bara, som borde göras regelbundet.” Till ögontvätten hör tydligen Solanas bild av ”Pappas flickor” som hon mött i den amerikanska feministrörelsen. De är ”mansmaktens bästa assistenter och systerförtryckare”.

Waaranperää framhåller att Andrea Edwards inte ”förråder” Valerie Solanas när hon ”går över styr i sina mest mordiska påhopp på mannen”. Edwards ”tonar inte ner eller ursäktar” och får oss att ”se galenskapen, sårbarheten, förtvivlan och den mänskliga längtan som förstås är botten i Valerie Solanas brinnande hat. ”Sista meningen: ”Långt, långt bort kan en försoning nästan anas.” Där fick jag något att spana efter när jag ser pjäsen.

En av reaktionerna på pjäsen – eller manifestet – svarade Michael Wiehe för. Det gjorde han med många verser i en sång som publicerades i DN och framfördes genom dn.se. Jag återger sista versen:

När du har genomskådat lögnen

När du har slutat va till lags

När du så sakta börja fatta

att bara du kan ge dig svar

att man inte måste krypa

när man väl har lärt sej gå

När pistolen är det enda

som du riktigt litar på

är det mej du vill döda

Valerie

Jag börjar undra om Solanas liv möjligen för en del av deltagarna i debatten är minst lika viktigt som manifestet och pjäsen. Tämligen utförlig information om hennes liv finns på Wikipedia.

Född 1936, utnyttjad sexuellt av sin far, blev forskare inom psykologi vid University of Minnesota. Man tror att hon sedan försörjde sig med prostitution och tiggeri. Skrev 1966 pjäsen Up Your Ass om en manshatande kvinna. Andy Warhol fick pjäsen och gick med på att läsa den.

När Warhol inte hörde av sig, publicerade Solanas SCUM Manifesto 1967. Hon ansåg att Warhol saboterade hennes möjligheter till framgång och sköt honom 1968. Det skadade honom så allvarligt att han aldrig hämtade sig helt. Sedan besköt hon en konstkritiker och försökte skjuta Warhols manager. Hon dömdes till tre års fängelse.

Feminister agerade för att hon skulle släppas. En företrädare för National Organization for Women som bildats 1966 kallade henne "den mest framstående förkämpen för kvinnors rättigheter", och "en av de viktigaste taleskvinnorna för den feministiska rörelsen".

Efter att hon släppts från fängelset, betraktades hon av en del som en martyr men arresterades när hon började telefontrakassera Andy Warhol. Hon åkte in och ut på olika mentalsjukhus och tros ha finansierat sitt drogmissbruk genom prostitution. 1988 hittas hon död av lungemfysem och lunginflammation på ett socialfallshotell i San Francisco.

Blir pjäsen och manifestet bedömda på sina egna meriter eller med hänsyn till Valerie Solanas tragiska liv? Det här är vad jag misstänker:

• De som vänder sig mot hatet i manifestet, finner det vara uttryck för en människas fruktansvärda barndom som lade grunden för sinnessjukdom. Av hänsyn till henne bör därför pjäsen inte visas. För dem som tänker så blir det svårt att uppfatta pjäsens konstnärliga gestaltning av manifestet.

• De som uppfattar att Solanas öde visar hur patriarkatet slår finner att både manifestet och en pjäs som är grundad på det är utmärkta att använda i kampen mot detta patriarkat. För dem blir det svårt att se den konstnärliga gestaltningen som något annat än positiv.

Mina misstankar fick näring när pjäsen den 24 november blev ett av ämnena i SVTs program DEBATT.

Där medverkade pjäsens regissör, Erik Holmström, och Andrea Edwards som framför monologen. Hon berättade hur det kändes att tillsammans med andra kvinnor vara mordhotad på grund av pjäsen och påpekade att ingen man mordhotats. Mina tankar gick till Evelyne Sullerot och andra kvinnor som förföljts och hotats när de vågat hävda eller ens antyda att könsskillnader inte bara orsakas av att roller lärs in. Sådant har stämplats som "särartsfeminism" eller "biologism". Jag kan inte minnas att den anklagelsen riktats mot Solanas. Det kan för all del bero på dåligt minne.

Edwards och Holmström argumenterade starkt och väl för rätten att sätta upp och visa en kontroversiell pjäs. De framhöll till exempel att företrädare för Stockholms kulturförvaltning varit misstänksamma men efter två timmars genomgång av projektet beviljat ett bidrag. Deras huvudmotståndare i DEBATT var två ”jämställdister”, bloggarna Pär Ström och Pelle Billing.

Jag erinrade mig att just de fått uppträda förr i DEBATT. Kanske finns det inte så många som öppet strider för jämställdhet åt båda könen och därmed angriper politik och program som bara gynnar kvinnor.

En tredje "jämställdistblogg" är emellertid värd att nämna. Den drivs av Tanja Bergkvist som också skriver i Axess. Hon är fil dr i matematik, gör vassa angrepp på tvångsspridningen av genusprocedurer och angriper sådant med vetenskaplig lärdom och vild humor som grund. Det kan vara skälet till att jag ännu inte lagt märke till några angrepp på henne.

Pär Ström är hatad av en del feminister. Det har jag berättat om i ett tidigare inlägg. Han uppträder emellertid alltid lugnt och artigt mot sina motståndare. I det här fallet framhöll han att SCUM-manifestet uttrycker hat mot män på ett sätt som skulle vara brottsligt om det riktade sig mot judar, muslimer eller någon annan folkgrupp.

På den punkten kan knappast någon förneka att han har rätt. Låna manifestets formuleringar men ändra "mannen" till exempelvis "muslimen” – den som sprider det budskapet fälls för hatbrott. Pelle Billing framhöll detsamma men också att var och en givetvis i en pjäs får lägga fram vilket budskap som helst. Därmed måste emellertid också budskapet få kritiseras.

Jag lade märke till en formulering Edwards använde och citerar den ur minnet: Vi som ”är överens om patriarkatet” bör inte ha svårt att förstå värdet av pjäsen. När andra i debatten markerade att de inte var ”överens om patriarkatet”, fick jag intrycket att hon och Holmström skakade på huvudet. Jag kom att undra om ”patriarkatet” är nämnt i pjäsen.

Patriarkatet var förvisso ett begrepp som många använde på Solanas tid. I Sverige kom det emellertid att preciseras så som vetenskap kräver och då få namnet genussystemet. Detta åstadkom professor Yvonne Hirdman, och det publicerades i Maktutredningen 1990.

Snart förenklades det av någon politiker till könsmaktordningen som tillsammans med feminism blev "utgångspunkten" för den socialdemokratiska regeringens jämställdhetspolitik. När alliansregeringen tillträtt, såg Nyamko Sabuni till att den utgångspunkten ströks. Den ersattes av formuleringar som stimulerar individens eget ansvarstagande.

Sedan dess har patriarkatet inte nämnts lika mycket som förr. Det kan hänga samman med en önskan att inte leda tanken till paternalismen. Allt fler åtgärder för att hjälpa kvinnorna har nämligen fått just paternalistisk karaktär, och det är ju inte precis något att skylta med. Det finns ett avsnitt om detta i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken.

Sedan Solanas tid har det märkliga hänt att pojkarna i allt större skaror misslyckas i skolan medan unga kvinnor kommit att dominera på universitetens alla linjer utom en. Trots detta fortsätter som förut politik och program som främst syftar till att hjälpa kvinnor avancera.

Den 26 november kommenterade jag här på bloggen debatten dittills om manifestet och pjäsen, de delar av debatten som jag lagt märke till. (Gå direkt till det inlägget genom att i sökfältet här ovan till vänster skriva in ”efter 36 år”). Jag berättade där att personer som protesterat mot ett manifest för att det uttrycker hat och förakt mot män beskylldes vara manssamhällets talibaner, hycklare och kvinnohatare som inte förstod att det hela var en utopi framförd med humor.

Jag gav glimtar ur den debatten och kombinerade det med en kort redogörelse för själva manifestet och för översättarens förord. Inläggets slutkläm blev: ”Det kommer att bli mycket intressant att uppleva monologen på Turteatern. Kommer den att förmedla en utopi med humor eller kommer den att förmedla hat?”

Ja, det var just det: uttrycker pjäsen manshat eller är det en utopi med humor? Det dröjde innan en plats var ledig för mig. Pjäsen skulle ha spelats till och med den 14 december. Men med utsålda föreställningar fortsätter pjäsen långt in i 2012, och fortfarande är biljettkön lång.

När jag skrev inlägget den 26 november, var jag förberedd genom att ha läst själva manifestet. Nu ville jag före besöket på teatern veta mer om Sara Stridberg som översatt manifestet och skrivit förordet när boken publicerades på svenska 2003 – och därmed gjorde manifestet aktuellt 36 år efter originalets publicering.

Om Sara Stridsberg berättar Wikipedia att hon föddes 1972 och har skrivit prisbelönta romaner och dramatik med feministisk inriktning. 2007 tilldelades hon Nordiska rådets litteraturpris för sin roman Drömfakulteten, en fri fantasi kring Valerie Solanas, 2006 skrev hon pjäsen Valerie Solanas ska bli president i Amerika som spelades på Dramaten.

Med dessa kunskaper och efter en förnyad titt på Turteaterns hemsida kände jag mig rustad att tatunnelbanan till Kärrtorp och gå till teatern. Där träder man in i Ölkafé T vars bardisk också är teaterns ”lucka”. I stort sett alla bord är upptagna när jag kommer, många lösa stolar också. Jag får informationsblad och studerar dem. Jag ger några glimtar ur dem.

SCUM MANIFESTET upplyser om stöd från Statens Kulturråd och Stockholms kulturförvaltning. (Det visar sig vara verksamhetsbidrag på vardera en halvannan miljon, alltså i samma storleksordning som de flesta sådana bidrag.) Bladet citerar de groteskt galna uttalanden om kvinnor som gjorts från Aristoteles till August Strindberg och som återges även på hemsidan. Dessutom visas den här bilden:

Nu reagerar jag surt, och det gör jag som gammal väktare av reklam. Den får inte ljuga! Den nakna kvinnan är varken på väg till teatern eller från teatern till T-stationen. Hon finns inte heller i pjäsen. Bilden är ett trist exempel på irrelevant könskittling som jag påtalat i min bok.

TURTEATERN innehåller teaterns logo på framsidan, nakenbilden på baksidan och webbadressen samt den nu aktuella repertoaren i mittuppslaget. Förutom SCUM är det: JULIETTE av de Sade, AVATARVARO av Unga Tur, och FRANKENSTEIN av Helena Granström (fritt efter Mary Shelleys roman).

Jag har nu fått mycket att spana efter under pjäsen: finns där mordiska påhopp på mannen, hat och förakt, utopi med humor, parodi, kärlek och en försoning som nästan kan anas? Nu väntar jag bara på att bli insläppt. Bland de väntande ser jag ungefär dubbelt så många kvinnor som män.

18.58 En inropare meddelar att de som uppfattar sig tillhöra annat kön än vad de ser ut att göra bör tala med henne i förväg. Två unga män, omfamnade varandra, talade med henne.

19.12 Alla kvinnor välkomna in först! De går in. 19.18 Alla män välkomna in nu. Vår mindre skara blir applåderade kraftigt och uthålligt av kvinnorna. De har alltså instruerats att göra så. Det är förmodligen tänkt som ironi. Men hur skulle Solanas känna om hon vara med?

Applåderande av män skär ju mot själva manifestet! Där är männen bara värda förakt, liksom ”Pappas flickor”. Genom att applådera, klev dessa kvinnor in i rollen som dessa förhatliga ”Pappas flickor”. Solanas ägnar dessutom ett särskilt förakt åt män som försöker vara som kvinnor.

Scenen visade sig vara golvet i mitten. Läktaren för kvinnor och den för män var på motsatta sidor och sluttade tillräckligt för att alla skulle se golvet bra.

Andrea Edwards drar igång i jeans och tröja. Stark, tydlig, varierande röst utan att bli ohörbar när hon ville vara förtrolig. Varje replik, ofta varje ord, framförs starkt och med hela kroppen. Hon rör sig blixtsnabbt och talar ömsevis till K- och till M- läktaren. Ställer ofta en fråga till någon åhörare och turnerar svaret blixtsnabbt nedlåtande om det är en man – nedlåtande och roligt. Bortsett från de svaren kunde jag inte utskilja en enda replik som inte var tagen direkt ur Manifestet.

18.29 Andrea Edwards hämtar en hög trappstege och flera buntar med bonader i gammaldags stil. Hon hänger upp alla från golvet eller från trappstegen högt upp.

Varje bonad innehåller nyckelord ur manifestet, ett utmärkt sätt att komma ihåg stolpar och inskärpa dem hos publiken. Bonaderna satt kvar efter föreställningen så att vi kunde fotografera dem.

Varje nyckelord, t ex KRIG, REGERING, ”STOR KONST”, kommenterar sedan Andrea Edwards med ökande kraft. Förakt av mannen kompletteras alltmer med förakt av ”Pappas flickor”. Intensiteten ökar. Jag kommer att tänka på Hitlers tal och på frälsningsmöten hos pingstvännerna som jag var på i min ungdom.

Manifestet har kritiserats för manshat, och manshat är verkligen mycket intensivt uttryckt där. Det blir också intensivt uttryckt i pjäsen. Ordet "fitta" nämns allt oftare mot slutet. Kanske det var just manifestet som kom ordet att användes allt oftare av feminister ända tills Maria Sveland 2007 publicerade Bitterfittan. Enligt Solanas försöker mannen fly från sin uselhet genom att jaga "fitta".

En kvinna blir aldrig något annat för en man, så tom och ångestfylld är han. Här påstås inte att mannen är sådan på grund av "patriarkatet". Den som lyssnar utan förutfattad mening på den punkten kan knappast finna något annat än att mannen är usel redan som biologisk varelse.

Men ett än häftigare hat riktar Valerie Solanas mot "Pappas flickor". Varför? Hon hade fått stöd varken av mor eller far och dessutom blivit sexuellt utnyttjad av fadern. Det bör ha påverkat hennes inställning både till fäder och till döttrar som inte gör uppror mot sina fäder.

I nästa scen spelar Andrea Edwards flöjt iförd en mansmask. Jag tror det hände när hon låtit Solanas fnysa åt ”Stor Konst”, ett passande clowninslag.

Så lämnar hon ett bunt papper till vardera läktaren, och papperen sprids. Jag blev utan ett men fick intrycket av att det var samma galna uttalanden om kvinnan av berömda män som återgivits både på hemsidan och i bladet SCUM MANIFESTET.

20.20 Kort paus. Under den hängs gulddraperier för de motstående väggarna med bonader. Trappstegen ställs mitt för en av väggarna. Andrea Edwards gör entré i guldoverall. Jag hajar till! Tänker hon fortsätta vara Solanas i den glänsande utstyrseln? Det tänkte hon, och det gjorde hon. Guldoverallen var dock kompletterad med en bergsklättrarsele.

Tio ungdomar, mest flickor, kommer in och sätter sig på golvet vid väggen mitt emot den med trappstegen. Det är tydligt att de sitter obekvämt. Då börjar kvinnor på sin läktare kasta ned kuddar till dem, kuddar med guldörngott. Det var alltså guldkuddar som skiljde i bekvämlighet mellan på kvinns- och manssidan. Var och en av ungdomarna fick ett papper.

Mannen vid datorn som styrde belysning och sådant räcker Andrea Edwards en krok från en lina som hon hakar fast i sin sele. Linan går upp i taket där den löper över ett hjul. Sedan går han upp på trappstegen medan han tajtar sin ända av linan.

Han hoppar ned från trappstegen, och Edwards far då upp ett stycke. Han kliver upp igen medan han tajtar linan för varje steg. Sedan hoppar han och hon far upp ännu ett stycke. En genialisk enkel lösning för att få henne så högt att fötterna befinner sig innemot tre meter över golvet. Överhuvud taget var alla tekniska lösningar enkla och billiga men fungerade väl.

Under hela upplyftandet återger hon med ökande kraft hatfyllda delar av manifestet. Väl i högsta läget ropar hon ut föraktet av och hatet mot män oerhört starkt.

Från kvinnoläktaren hade vid det laget hörts skratt åtskilliga gånger, och så småningom hade fler än några få skrattat. Skratt kom t ex när de fick beskedet att de inte tyckte om att vara avelsston och när ”Stor Konst” hånades. Nu, när föraktet och hatet dånade där uppifrån, gapskrattade hela kvinnoläktaren. Tänk om folk hade skrattat så när Hitler hetsade mot judar!

Mot slutet, när Andrea Edwards sänkts till golvet, framförde hon starkt och väl Solanas teser att samhället genom ”automatisering” måste göras penningfritt och nästan arbetsfritt. Det var en utopi som under Solanas ungdom delades av många, berusade av den tekniska utvecklingen.

Slutklämmen i manifestet framfördes sedan i växelsång mellan henne och ungdomarna på golvet. När ungdomarna avtågat ur lokalen låg några blad kvar, och jag tog ett. Det ger punkterna om hur SCUM skall krossa samhället. Här ett par exempel, varvid jag har kortat av två:

• SCUM kommer att skaffa sig arbeten av olika slag och ickearbeta där. Till exempel kommer SCUM-växeltelefonister att växla samtalen fel; SCUM kontors och fabrikspersonal kommer att förstöra utrustning.

• SCUM kommer med våld att befria alla busschaufförer, taxichaufförer och spärrvakter från deras arbeten och köra alla bussar och taxibilar och dela ut gratisbiljetter till allmänheten.

• SCUM kommer att ta över alla radio- och TV-stationer. Detta genom att med våld befria alla radio- och Tv-anställda från sina arbeten om de hindrar SCUM:s intåg i etern.

• SCUM kommer att parkrascha - tränga sig in i mixade par (man-kvinna) var de än befinner sig och spränga sönder dem.

Var detta den ”ögontvätt” Ingegärd Waaranperää skrivit om? Det är möjligt men det jag såg var att de flesta kvinnor skrattade hejdlöst. Kanske det tvättade ögonen.

Under hela föreställningen lyssnade jag efter ordet patriarkatet eftersom det varit uppe i DEBATT-programmet. Jag hörde det inte en enda gång. Efteråt var vi flera som fotograferade främst bonaderna och talade med Andrea Edwards som kom tillbaka när hon hämtat andan. Hon berättade bland annat att det enda hon skrivit var korta "bryggor" mellan de olika Solanas-citat som hon valt.

Onekligen är denna föreställning god teater, ja varför inte "stor"? Jag var helt fångad varenda minut.

Det var jag förvisso inte när jag såg den världsberömda pjäsen Linje Lusta av Tennesee Williams. Den handlar också om vidriga män som inte kan kommunicera och därför griper till våld och våldtäkt. Den pjäsen beskylls emellertid inte för manshat. Handlingen äger rum bland människor i en slummiljö och uppfattas därmed inte som ett angrepp på alla män. Solanas hat, däremot, gäller onekligen alla män.

Ger Turteaterns föreställning den ”ögontvätt” som Ingegärd Waaranperää påstår? Kanske för en del. Är den en parodi? Säkert för en del. Ger den hopp om försoning? Ja, det skulle i så fall vara kvinnornas skratt som inger det hoppet.

Främjar denna pjäs jämställdhet? Nej, den drar snarare tankarna bort de krav på jämställdhet som måste ställas idag. Ända sedan grundskolan infördes har det blivit allt tydligare att den könsdiskriminerar. Den har konstruerats så att den passar pojkar sämre än flickor. Resultatet syns allt tydligare på alla nivåer.

Andelen individer som misslyckas i skolan är mycket högre bland pojkar än bland flickor, och den andelen stiger. Allt fler vuxna slås ut och bland dem är männen en dominerande majoritet.

Unga kvinnor dominerar däremot på universitetens alla linjer utom den rent fysisk-tekniska. Samtidigt ställs akademiska meriter som krav på allt fler arbeten. Resultatet av de båda faktorerna i samverkan har redan visat sig i London och New York. Där har nu unga kvinnor i genomsnitt högre inkomst än männen i samma ålder.

Nuvarande skola byggde inte på beprövad erfarenhet och den tar inga avgörande hänsyn till den alltmer omfattande forskningen som visar att flickors och pojkars "fönster" för inlärning öppnas i olika takt i fråga om olika färdigheter. Särskilt allvarligt är det att skolan inte tar hänsyn till detta:

I genomsnitt släpar pojkarna flera år efter i fråga om språkförmågans utveckling.

Sedd mot bakgrund av den utvecklingen framstår SCUM-manifestet som en gengångare från 1960-talet.

Trots detta ifrågasätts inte skolans grundkonstruktion och den modell för uppväxten som den innebär. Samtidigt fortsätter som alla de förut så välmotiverade åtgärderna i syfte att underlätta karriär för kvinnor.

Efter att ha noggrant läst manifestet och efter att ha fått höra nyckelbudskapet framfört ord för ord troget kan jag inte dra samma slutsats som pristagaren Sjón gjorde i Dagens Nyheter den 23 november att detta är humor i en tradition som inleddes med Adam och Eva i paradiset.

Turteaterns pjäs fick mig emellertid att uppleva en mycket stark humor, nämligen då jag fick höra gengångaren från 1960-talet och hennes utopi bli utskrattade.

Så som pjäsen presenterats och försvarats gissar jag att detta skratt åt gengångare inte var avsikten. Det hindrar inte att pjäsen är sevärd och tänkvärd just så som Ibsens Gengångare av 1882 fortfarande är det. Bättre uppleva pjäsen än att hylla den eller ta avstånd från den utan att ha sett den.

Good Jul ! / Good Yule !

När barnen var små brukade vi rita och baka ett pepparkakshus.
When the children were small we use to draw and bake a gingerbread house.

Några bygger en traditionell svensk stuga med hjälp av byggsats från Annas Pepparkakor.
Some build a traditional Swedish cottage by using a do-it-yourself kit.

Vi köper byggsatser för att se vad det går att bygga!
We buy do-it-yourself kits in order to see what can be built!

Detta blev resultatet 2011. / This was the result in 2011.
Vad är det? / What is it?

En juldekorerad byggnad för att imponera folk?
A Christmas decorated building to impress people?

Vem vill imponera? / Who wants to impress?


Tydligen Hennes Majestät Rana, groddrottningen!
Evidently Her Majesty Rana, the frog queen!

Hon vill ha en värdig inramning när undersåtarna defilerar.
She wants a worthy framework when the subjects march past.

Det visste vi inte när vi började bygga.
That we did not know when we started to build.

Nu använder vi emellertid byggnaden som ett sätt att önska alla:
God Jul och ett lyckosamt 2012!
Now we use the building as a way of wishing all:
Good Yule and a prosperous 2012!

Evelyn & Göran

Norsk genusvetenskap / Norwegian gender science

In my English nutshell
"How will Norway get on without gender science?" The news I told here three days ago has now inspired the leader page of Svenska Dagbladet, "independent moderat". Johan Ingerö notes that one television program has exposed an unscientific attitude among leading gender scientist to such an extent that allowances will be stopped. That can happen in Sweden due to the fact that genus scientists, particularly those labeling themselves feminists, are far to the left on the political scale.
At the same time I have found that the net version of Kunskapskanalen (The Knowledge Canal) is running a lecture in English on the program that broke the respect for genus scientists. There we are told that a Swedish program was planned whereupon Swedish genus scientists warned their colleagues: Beware of being interviewed!

Här berättade jag i lördags att det samlade programmet för anslag till kjønnsforskning skärs ned med 60 miljoner. Detta nedskärning kommenteras idag av Johan Ingerö på Svenska Dagbladets ledarsida. Sedan i lördags har jag också fått reda på att det på nätet finns ett föredrag om den norska teve-programmet och hur det togs emot. Låt mig först referera och kommentera ledaren.

"Hur går det för Norge utan genusvetenskap?" Den rubriken är tillspetsad. Onekligen blir förändringen drastisk när gensuforskningen i Norge inte längre får 56 miljoner norska kronor i ett paket, När genusansökningar tvingas konkurrera med annan vetenskap, kommer det att visa sig att det finns genusforskning som uppfyller vetenskapliga krav och som inte utgår från dogmen att könsskillnader uteslutande är inlärda.

Ingerö börjar med att hänvisa till undersökningar som gjorts i Sverige om partisympatier inom olika akademiska discipliner. Utslaget blev tydligt: "Sociologer röstar rött i högre utsträckning än genomsnittet, medan exempelvis ekonomer är mer borgerliga." Men: "Bland genusvetarna nådde Feministiskt initiativ hela 33,3 procent." Rksdagsvalet gav i stället 0,68 procent.

Ingarö frågar om "genusvetenskapen är ett ämne som göder en ideologi eller en ideologi som göder ett ämne". Han fortsätter: "I Norge har man på senare tid börjat landa i den senare slutsatsen." Så berättar han om teve-programmet som raserade förtroendet och gjorde att norska Forskningsrådet stoppade klumpanslaget.

Han drar slutsatsen: "En liknande granskning vore möjligen på sin plats även i Sverige." Han slutar emellertid med dessa ord: "I Sverige har Vetenskapsrådet nyligen beviljat ytterligare 67 miljoner till genusvetenskaplig forskning."

Det drastiska norska beslutet beror alltså på att teve-serien Hjernevask, särskilt programmet om "jämställdhetsparadoxen". Det går det att se ett föredrag på engelska (med svensk text) om det programmet och hur det togs emot. Det finns på nätversionen av Kunskapskanalen. Det är en upptagning från Vetenskapsfestivalen 2011.

Teve-seriens programledare, Harald Eie, berättar om hur programmet var upplagt och återger exempel på intervjuer där "kjønnsforskere" avvisar framlagda vetenskapliga rön om genetiska faktorer. De framställer det närmast som komprometterande att fästa avseende vid sådant.

Mot slutet kommer Eia in på något som gäller Sverige. Ett program med samma uppläggning var tänkt här. Men något hände. Ett par svenska genusforskare fick veta det. Eia berättade vidare:

En varning gick alltså ut: ställ inte upp i intervju för Eia!

Sorgligt nog blir jag inte förvånad. Redan under arbetet på min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken fick jag klart för mig att det finns kvinnor som kan förfölja människor de upplever vara motståndare lika fördomsfritt och skoningslöst som en del män alltid gjort. Jag fick klart för mig att det finns kvinnor som på det sättet kan förfölja medsystrar lika rått. (Sänd ett mejl till eget@brevet.se så sänder jag gärna information om boken.)

Kanske det i all fall blir ett svenskt program med samma stuk. Det finns ju fler programledare än Harald Eia – även om det är osannolikt att någon finns med den kombination av bakgrund som han har: sociolog och komiker.

Mindre pengar till norsk genusforskning / Less money to Norwegian gender research

In my English nutshell
One and a half year ago a Norwegian tv program made leading representatives of gender research face different well documented findings on genetic causes of sex differences. The representatives answered:
Individuals are made boys and girls by the different ways they are treated. Research on genetical factors is oldfashioned and should be ignored.
I found their conviction unscientific and later learned that others drew the same conclusion. Now the Norwegian state agency for alotting money to research has decided to scrap a gender reseach program costing NOK56 millions. Newspapers, journals, political parties and gender researchers themselves attribute this decision to the conviction expressed by the gender researchers in the tv program.

För halvannat år sedan sände norsk teve en serie Hjernevask (Hjärntvätt). Det gick ut på att visa hur mycket människan är styrd av sin biologiska konstruktion. Ett av programmen, Likestillingsparadokset (jämställdhetsparadoxen), behandlade könsskillnaderna.

Programmet visade först intervjuer med forskare, även internationellt kända, intervjuer som utvecklades till väl illustrerade miniföredrag. Forskarna hade på olika sätt studerat könsskillnader som måste ha genetiska orsaker. Skillnader i nyföddas reaktioner är ett exempel. De kan inte ha hunnit läras in. Än viktigare är skillnader som dokumenterats i fråga om hormonstyrningen.

Sedan presenterades dessa miniföredrag med deras vetenskapliga rön för ledande företrädare för kjønnsforskningen som man säger i Norge. I Sverige heter det genusforskningen. De reagerade alla på samma sätt:

Könsskillnader orsakas i allt väsentligt av att pojkar och flickor bemöts olika.
Forskning om genetiska faktorer är "gammalmodig" och bör ignoreras.

Jag fann deras övertygelse så märklig att jag refererade programmet i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken. Nu har det norska Forskningsrådet beslutat minska anslaget till kjønnsforskning med 56 miljoner kronor (62 i svenska pengar). Då visar det sig att tidningar, tidskrifter och genusforskare själva tolkar detta så att kjønnsforskningen förlorat i förtroende som ett resultat av Hjernevask-programmet.

Bilden här ovan inledde en stor artikel i Aftenposten. Den kompletteras i inledningen med den här rutan:

I artikeln sägs det som inte Forskningsrådet inte säger, att orsaken till beslutet är den förlust av förtroende som teve-programmet orsakade. Redan den här bilden i början av programmet sätter läsarna på det spåret:


Forskningsrådet säger att det vill satsa mer på att "integrere kjønnsperspektiver i alle programmer" och säger "Kjønnsforskningen er godt etablert som et eget forskningsfelt i Norge i dag. De fremste forskerne på feltet hevder seg godt i andre programmer i Forskningsrådet ..." Motsatt uppfattning framförs av Marit Aure som leder Forening for kjønnsforskning i Norge.

Marit Aure pekar på programmet i Hjernevask och framhåller att det finns delade meningar även bland kjønnsforskerne själva men att debatten skadat forskningens anseende. "Det kan nok diskuteres hva slags status vi har i forskningsverdenen." Inte desto mindre anser hon att forskningsrådets beslut var illa underbyggt och felaktigt.

Genom att gå in på Forskningsrådets webbsida och söka på "kjönnsforskning"kan var och en se att det projektvis går pengar till genusforskning. Det är alltså ett program med en samlad utportionering som upphör och som har skapat mycket publicitet. Här finns bara plats för ett citat till, och det blir från Universitetsavisa. Där möter den här rubriken:

Kjønnsforskere om kutt:

– Rammer kritisk og teoretisk tenkning



Här är det skäl att lägga märke till ett par formuleringar som syns dåligt i bildtexterna.

Under bilden på den nyfödde: Født sånn eller blitt sånn? Kjønsforskerne frykter at kritisk og teoretisk tenkning om kjønn får dårligere vilkor. Man kan ju undra om frågan ställs på fullt allvar.

Under bilden på kvinnan: Jeg fikk hard medfart i Hjernevask-serien, og det er dermed lett for meg å oppleve det slik, svarer kjønnsforsker Agnes Bolsø på spørsmål om NFR har latt seg påvirke av Hjernevask-debatten.

Mellan bilderna: Kjønnsforskerna på Dragvoll frykter att det ikke lenger blir mulig å få midler till feministisk grunnforskning. Fra 2012 stenger Forskningsrådet pengekrana. Här talas alltså inte om kjønnsforskning utan om feministisk forskning.

Förut har steg som tagits i Sverige kopierats eller överträffats i Norge och vice versa. Det blir intressant att se om denna skarpa förändring i Norge väcker liknande tankar i Sverige.

Marie Curie: middag /dinner 1911, 2011

In my English nutshell
In 1911 Marie Curie received her Nobel Price in chemistry. In 2011 the Nobel Museum has arranged an exhibition on her life and work, including the dirty attempts to prevent her from recieving the Price. In 1911 a Swedish association of female academics arranged a banquet for to honour her. The photo above, snapped at the exhibition, tells that story. In 2011 the same association has arranged a jubilee banquet.
In 1911 there were only a few female academics in Sweden. In 2011 women dominate among all university students in all fields except engineering. One of the changes worth pondering.

Alla som är intresserade av jämställdheten och dess utveckling bör se den utställning om Marie Curie som nu visas på Nobelmuseet.

Det är särskilt glädjande att museet ordentligt visar det smutsiga spel som en del av nyckelpersonerna här bland forskarna drev med konservativa franska forskare för att hindra Carie att få priset. Dessutom visas hur andra forskare här lyckades välta det spelet över ända.

En av montrarna visar ovanstående klipp som jag fotograferat på fri hand. Man kan läsa lite mer om evenemanget i den här bilden:


Vad museet inte berättar är att Kvinnliga Akademikers Förening finns även idag – men den finns och den har ånyo hedrat Marie Curie med en festmiddag.

När festmiddagen 1911 genomfördes fanns det mycket få kvinnliga akademiker. Spärrar mot deras universitetsstudier hade börjat lyftas, en efter en. Kampen för att få bort alla fick fortsättas under årtionden.

Efter festmiddagen 2011 kan deltagarna börja fundera över den nya situationen. Kvinnor dominerar nu på alla universitet och högskolor och på alla utbildningslinjerna där utom ingenjörstekniska. Antalet utslagna har ökat och bland dem dominerar männen. Många fler pojkar än flickor misslyckas i skolan.

Kanske någon då sparar in på idén att den svenska skolan och uppväxten behöver få en ny konstruktion.

SCUM efter 36 år / SCUM after 36 years

In my English nutshell
Dagens Nyheter, the largest Swedish morning paper has published a huge article by Sjón, the well known Icelandic author, defending SCUM manifesto by Valerie Solanas, first published in 1967. Sjón describes the manifesto as belonging to a comic tradition originating from the Bible story of Adam and Eve. The newspaper has made a Rubens painting illustrate that point. I have never found the Adam and Eve story comic and I have always believed that the manifesto was preaching hate. So, I scrutinize the article and the manifesto.

I begynnelsen var Adam och Eva jämlikar. Valerie Solanas krävde på nytt det som utlovats i skapelsens gryning, skriver Sjón. Målning av Jan Bruegel och Peter Paul Rubens (ca 1615).

Dagens Nyheter införde den 23 november en stor artikel av den isländska författaren Sjón (Sigurjón Birgir Sigur∂sson) som fick Nordiska Rådets litteraturpris 2005. Tidningen presenterar artikeln med följande ord:

Det omdebatterade Scum-manifestet ingår i en komisk tradition som har sitt ursprung i Bibelns berättelse om Adam som privilegierad idiot. Bara hycklare och kvinnohatare kan uppröras, skriver den isländske författaren Sjón.

Satte historien om Adam och Eva igång en komisk tradition? Eller har Sjón av någon anledning retroaktivt utnämnt den historien till komik? Och om jag skulle uppröras av SCUM Manifest, måste jag då vara hycklare och kvinnohatare? Jag beslutar läsa artikeln långsamt och eftertänksamt. Den börjar med dessa ord:

Till dem som förväntar sig en sinnessjuk, manshatande kvinnas vanvettiga fantasterier ger jag rådet att slå ihop ”Scum manifest” direkt.

Men blev inte Valerie Solanas sinnessjuk? Uttryckte hon inte hat mot män? Jag läser vidare. I stycke efter stycke, mening efter mening, berättar Sjón vad Solanas skrivit och hur han uppfattat det. Det blir många upprepningar så jag nöjer mig med exempel.

Efter att ha definierat mannen som en efterbliven vederstygglighet som inte har ens den mest elementära insikt om sin egen vanskaplighet, följer manifestet denna definition till dess logiska slut, nämligen att behandla honom som en sådan. Det vill säga att författaren tar till ett språkbruk som en gång var reserverat för diskussionen om utvecklingsstörda, barn, kvinnor, lägre stående raser och slavar.

En gång reserverat för? Av vem? De värsta exemplen under mins livstid är Förintelsen och folkmordet i Ruanda. Sjón anser tydligen att ett sådant språkbruk är försvarligt när det riktas mot män.

Sjón döljer inte att Solanas sköt ned Andy Warhol. Detta bör emellertid tolkas "som ett tragiskt utslag av Solanas psykiska problem" och får inte avleda uppmärksamheten från "de verbala kulor hon sköt mot den västerländska civilisationen".

Det låter intressant! Jag hade för länge sedan uppfattat Solanas så att det var männen hon angrepp – men det var alltså även den västerländska civilisationen. Var hon alltså motståndare till demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter? Ett översiktligt svar lämnar Sjón i den här meningen:

Valerie Solanas är inspirerad av sin tids mest radikala sociala tankar, de nyaste upptäckterna inom genetisk forskning samt sin egen dyrköpta insikt i mäns natur.

Bäst att läsa manifestet för att se vilka "radikala sociala tanker" och vilka "nyaste" genetiska upptäckter hon inspirerats av. Kan det till exempel vara idén om det arbetsfria samhället som spreds på 1960-talet? Kan det till exempel vara upptäckten att alla foster i den allra första delen av sin utveckling är kvinnliga?

Sjón placerar manifestet "i traditionen av svart humor" tillsammans med bland annat Ett anspråkslöst förslag av Jonathan Swift. Det förslaget gick ut på att stoppa hungersnöd genom att slakta spädbarn som mat åt de svältande och för att minska antalet svältande i framtiden. Veterligen slaktade emellertid Swift inget spädbarn men Solanas sköt ned Warhol i hopp om att döda honom.

Sådana författare vill, skriver Sjón, skapa ett verktyg för att driva människan "fram mot Utopia" och har därför "tagit till det yttersta litterära grepp som står till buds för dem som vägrar att ge upp: humor". De som uppfattar SCUM Manifest som uttryck för hat är alltså inte bara "hycklare och kvinnohatare" utan också humorfria.

Bäst att läsa manifestet! Modernista gav ut en svensk upplaga 2003 med förord av Sara Stridsberg.


Det som återuppväckt intresset för SCUM är att Turteatern i Stockholm drar fulla hus med en monolog som grundats på manifestet. Den monologen och protesterna mot den har fört fram manifestet i rampljuset efter 36 år. Den var till exempel ett av ämnena SVT1s DEBATT den 24 november. I det avsnittet medverkade Andrea Edwards, som framför monologen, och Erik Holmström, som svarar för regi och scenografi.

Bland dem som yttrade sig var jämställdhetsbloggarna Pär Ström och Pelle Billing. De och andra hävdade att manifestet uttrycker hat mot män, ett hat som skulle stämplas som hatbrott om det riktade sig mot judar, muslimer eller någon annan grupp.

Debatten i det programmet, men alla dess olika ämnen, förde inte ämnet framåt. Min slutsats: jag måste se pjäsen men då måste jag först läsa manifestet.

Manifestet är på 6o sidor och Sara Stridsbergs förord på 23. Sidorna är tryckta i smal spalt och innehåller bara 26 rader. Många av dem är blankrader. Det är en överkomlig uppgift att läsa detta, och det är en uppgift som det idag finns skäl att utföra.

Jag må stämplas som hycklare, kvinnohatare och utan humor men kan inte finna något annat än att Valerie Solanas uttrycker glödande hat mot män och mot samhället. Hennes utopi är ett samhälle där det mesta av arbetet görs genom "automatisering", där pengar är avskaffade och där barn produceras utan männens hjälp. Det finns ju insemination!

Hennes hat gäller inte minst män som försöker likna kvinnor. Ett av de starkaste hatutbrotten gäller emellertid kvinnor. Det finns en konflikt mellan SCUM-kvinnorna och "Daddy's Girls". Den uttrycker hon så här:

Mellan dominanta, trygga, självsäkra, stygga. våldsamma, själviska, oberoende, stolta, spänningssökande, frifräsande, arroganta kvinnor som tycker att de är redo att regera universum, som har levt på gränserna till det här "samhället" och som är färdiga med vad det har att erbjuda – och trevliga, passiva, anpassliga, "kultiverade", artiga, värdiga, kuvade, beroende, rädda, själlösa, osäkra, bekräftelsetörstande Daddy's Girls som inte står pall för det okända, som vill fortsätta att vältra sig i kloakerna, vilka om inte annat är bekanta, som vill fortsätta att hänga med aporna.

Må var en läsa manifestet! Det är lättläst. Men läsaren löper stor risk att bli betraktad som en humorfri hycklare och kvinnohatare av läsare som i stället ser en utopi i en humoristisk tradition från historien om Adam och Eva.

Vad skrev nu Sara Stridsberg om manifestet i förordet 2003? Hon hade aldrig älskat en text så som denna:

Den har förändrat mitt sätt att tänka, mitt hjärta & min fitta, mitt sätt att röra mig genom staden, den har lärt mig allt jag behöver veta.

Jag ger ytterligare några exempel:

Med SCUM i din hand litar du plötsligt bara på dina egna rännstensinstinkter, du blir en hatisk och våldsam bitch som bara vill slå bort alla de som kliar dig i tänderna.

Män har förverkat sin rätt att leva.

I juni 1968 går Valerie till fabriken, The Factory, för att skjuta Andy Warhol ("Stor Konst").

Det spelar ingen roll att hon sköt Andy. Det är så mycket annat som spelar roll.

Problemet är männen och problemet med männen är att de är skittråkiga, att de har skapat en skittråkig och skitfull värld med fula motorvägar och Stor Konst, sex och andra meningslösheter som kvinnor tvingas slösa bort sin tid på.

För civiliserade SCUM:are och Universumregerare återstår bara att förstöra det manliga könet.

Sara Stridsberg verkar inte alls att se SCUM Manifest som humor. Det kommer att bli mycket intressant att uppleva monologen på Turteatern. Kommer den att förmedla en utopi med humor eller kommer den att förmedla hat?

Hjärnan en heldag / The Brain a Full Day

In my English nutshell
The journal Forskning och Framsteg (Research and Progress) has made eleven scientists of different disciplines meet more than 600 people and give them their different pieces of knowledge on the brain.

Den 7 november deltog Evelyn och jag i en heldagskonferens om Hjärnan på Hotell Rival i Stockholm. Vi har ju nått den ålder då det är vanligt att man oroligt spanar efter tecken på demens. Alltså borde en heldag om hjärnan vara till hjälp. Vi såg också många andra gamla men de flesta av de 600 deltagarna var väsentligt yngre.

Konferensen anordnades av Forskning och Framsteg i samarbete med Modern Psykologi, Språktidningen och Natur & Kultur. Arrangörerna lyckades att få plats för inte mindre än nio olika forskare, en författare och en minnesmästare. Detta kunde ske tack vare att alla föredragen var korta och dessutom framfördes med tydligt uttal, humor och gott samspel med publiken.

Första föredraget hölls av Fredrik Ullén, professor vid Karolinska Institutet i kognitiv neurovetenskap, och gällde bland annat om kreativitet och flow syns i hjärnan. Den här skylten fick mig att tänka på den upplevelse jag berättade om här på bloggen den 6 oktober.

Skylten beskriver exakt hur jag kände det när den teaterpjäs som jag försökte skriva började lyfta och dess personer började uppträda på ett annat sätt än jag tänkt mig.


En skylt till, och den beskriver resten av min upplevelse i stugan. Ändrad tidsupplevelse - ja, det vill jag lova: jag glömde tiden helt. Och visst gav arbetet en njutning, något helt annorlunda än att läsa och skriva mejl. Dags att försöka sluta med det?

Sedan talade Hugo Lagercrantz, också professor vid KI och dessutom överläkare vid neonatalavdelningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Han är mannen som stoppade plötslig spädbarnsdöd genom att ordinera ryggläge i stället för det magläge som länge varit på modet. Nu beskrev han i ord och foton från magnetkamera stegen i fostrets och det nyfödda barnets utveckling av hjärnan, det ena begränsade stadiet efter det andra. Märkligt nog uppvisar redan nyfödda olika könsbeteende.

Ullakarin Nyberg, med dr och överläkare på S:t Görans sjukhus talade om depression och visade hur den kunde studeras i hjärnan. Hon visade oss en uppställning som gjorde oss vemodiga:


Vi blev vemodiga därför att vi vet fall då ingen som helst depressionsbehandling satts in för personer som verkligen skulle ha behövt den.

Michael Rosande, docent i psykologi vid Linköpings universitet, redogjorde för sin forskning om deltagare i kravaller. Han sammanfattade resultatet så här:


Allt var intressant och övertygande, men det fanns nog fler än Evelyn och jag som undrade över att han praktiskt taget helt gick förbi AFA-anhängare och andra som förbereder sig för våld och nästlar sig in i fredliga demonstrationer. Inte heller fick vi riktigt klart för oss vad han kommit fram till beträffande fotbollshuliganer som rustar sig med skott eller eldar för att störa en match.

Nu tog batteriet i min kamera slut så resten får jag berätta om summariskt. Eva Klintfors, dokktor i lingvistik vid Stockholms Universitet berättade om språkspecifika hjärnfunktioner hos barn, och åter fick vi klart för oss att barn utvecklas genom att särskilda inlärningsfönster öppnas i särskilda stadier.

Författaren Ola Larsmo, som inte minst skriver om hur den nya tekniken påverkar oss och ordanvändning, gav exempel på hur förändrat ordval i den offentliga debatten ökat förutsättningarna för våld.

Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi och psykiater vid KI, beskrev och visade med foton från magnetkamera hur tekniken mindfullness kan ändra hjärnan, tänkandet och beteendet. Simon Kyaga, ST-läkare i psykiatri och doktorand vid KI presenterade kunskap som belyser den urgamla myten om samband mellan genialitet och galenskap – och i någon liten mån bekräftade myten.

Avslutningen blev verkligen något för gamla som börjar bli rädda för att få sämre minne. Det var Mattias Ribbing, minnestävlare och rankad som nr 47 i världen, som berättade om metoder att lära sig minnas sådant man inte vill glömma. Vi hade fått skratta många gånger under denna konferens om hjärnan – och det är ju bra för hälsan – men han åstadkom en skrattfinal.

Hans sista samspel med publiken gällde

RIBBINGS CYKEL

Under den rubriken fick vi föreställa oss en cykel. Det var ju inte svårt. Sedan gick Mattias Ribbing igenom exempel på sådant som kan vara viktigt att komma ihåg en normal dag.

Det första exemplet var att en viktig pärm måste lämnas till någon. Alltså frågade han publiken: var på cykeln vill ni fästa pärmen? Han fick svaret och konstaterade: vi fäster alltså pärmen på framhjulet. Det sista exemplet var att mobilen måste laddas. Alltså: var vill ni fästa mobilen? Det blev på baklyktan.

Sedan fick vi deltagare gå igenom allt som vi skulle komma ihåg, och det visade sig vara lätt eftersom vi såg för oss var symbolen för varje handling satt fästad på den cykeln som vi såg så bra för vår inre syn. Alla var förtjusta.

De av oss som vet något om antikens minnesknep blev nog särskilt förtjusta. Metoden var en del av undervisningen i retorik. Då fästes inte några minnesbärande föremål på en cykel – den var ju inte uppfunnen – men huset hade funnits i tusentals år. Talaren lärde sig att förlägga varje avsnitt i sitt långa tal till ett särskilt rum i huset och sedan komma ihåg hela talet genom att gå från rum till rum.

Allt fungerade väl på konferensen. Tidsöverdragen var obetydliga och hämtades in. Att vi fick äta lunchen stående var inget problem i och med att maten var god och vi annars satt hela dagen. Befälsföringen utövades diskret av Patrik Hadenius, chefredaktören i de tre tidskrifterna.

Varje konferensdeltagare fick en liten påse med en present från varje arrangör. På det sättet kom konferensen att fortsätta när vi for hem med pendeln. Då började vi nämligen läsa Natur & Kulturs present: Den översvämmade hjärnan – En bok om arbetsminne, IQ och den stigande infvormationsfloden av Torkel Klingberg. Jag måste börja rensa bland allt jag håller på med!