In my English nutshell:
When the Swedish Crown Princess married on the 19th of June
two women were among the rowers, one of them the pace rower
Den 1 juni berättade jag om ett Idéförslag jag riktat till Sjöhistoriska Museet:
Permanent utställning om rodderskorna på Stockholms vatten!
Den 19 juni var rodderskor åter ute på Stockholms vatten. De rodde i kungaslupen Vasaorden som förde kronprinsessan och hennes nyvordne prins från Vasavarvet till Logårdstrappan framför Slottet.
Under de hundrafemtio år som rodderskor svarade för lokaltrafik i Stockholm var just trappor benämningen för de tilläggplatser som myndigheterna anvisade för att ta upp eller lämna passagerare. En sådan "trappa" låg nära Logårdstrappan.
Rodderskorna i den trafiken var alltid två och satt alltid i fören av båten. Passagerarna fick resten av utrymmet.
Även Vasaorden har sina roddare i fören men de är många fler och tar alltså upp en mycket större del av båten som de driver fram. Eftersom de är många, utses en av dem till taktroddare. Alla måste ju driva sina åror i exakt lika takt. Alla måste se taktroddaren som alltså placeras längst akterut. Det är ju tyvärr så med vanlig rodd att den roende måste vara vänd akterut.
Till taktroddare utses en sjöman som klarar att hålla takten exakt. Det kan vara nog så påfrestande. Paradrodd till exempel kräver att alla vilar på årorna i fem sekunder mellan varje tag. Då måste de ha uppsikt på taktroddaren.
Roddarna längst akterut denna bröllopsfärd var kvinnor. Den ena, med graden sergeant, var taktroddaren. Efter ett uppehåll på omkring etthundrasextio år var alltså åter två rodderskor igång med att transportera passagerare, en av dem dessutom i en nyckelroll för att få en massa män att ro i takt.
Sannerligen värt att visa i den utställning Sjöhistoriska Museet absolut bör bygga upp!
Under de hundrafemtio år som rodderskor svarade för lokaltrafik i Stockholm var just trappor benämningen för de tilläggplatser som myndigheterna anvisade för att ta upp eller lämna passagerare. En sådan "trappa" låg nära Logårdstrappan.
Rodderskorna i den trafiken var alltid två och satt alltid i fören av båten. Passagerarna fick resten av utrymmet.
Även Vasaorden har sina roddare i fören men de är många fler och tar alltså upp en mycket större del av båten som de driver fram. Eftersom de är många, utses en av dem till taktroddare. Alla måste ju driva sina åror i exakt lika takt. Alla måste se taktroddaren som alltså placeras längst akterut. Det är ju tyvärr så med vanlig rodd att den roende måste vara vänd akterut.
Till taktroddare utses en sjöman som klarar att hålla takten exakt. Det kan vara nog så påfrestande. Paradrodd till exempel kräver att alla vilar på årorna i fem sekunder mellan varje tag. Då måste de ha uppsikt på taktroddaren.
Roddarna längst akterut denna bröllopsfärd var kvinnor. Den ena, med graden sergeant, var taktroddaren. Efter ett uppehåll på omkring etthundrasextio år var alltså åter två rodderskor igång med att transportera passagerare, en av dem dessutom i en nyckelroll för att få en massa män att ro i takt.
Sannerligen värt att visa i den utställning Sjöhistoriska Museet absolut bör bygga upp!
