Nya rodderskor på Stockholms vatten / New oarwomen

In my English nutshell:
When the Swedish Crown Princess married on the 19th of June
two women were among the rowers, one of them the pace rower

Den 1 juni berättade jag om ett Idéförslag jag riktat till Sjöhistoriska Museet:

Permanent utställning om rodderskorna på Stockholms vatten!

Den 19 juni var rodderskor åter ute på Stockholms vatten. De rodde i kungaslupen Vasaorden som förde kronprinsessan och hennes nyvordne prins från Vasavarvet till Logårdstrappan framför Slottet.

Under de hundrafemtio år som rodderskor svarade för lokaltrafik i Stockholm var just trappor benämningen för de tilläggplatser som myndigheterna anvisade för att ta upp eller lämna passagerare. En sådan "trappa" låg nära Logårdstrappan.

Rodderskorna i den trafiken var alltid två och satt alltid i fören av båten. Passagerarna fick resten av utrymmet.

Även Vasaorden har sina roddare i fören men de är många fler och tar alltså upp en mycket större del av båten som de driver fram. Eftersom de är många, utses en av dem till taktroddare. Alla måste ju driva sina åror i exakt lika takt. Alla måste se taktroddaren som alltså placeras längst akterut. Det är ju tyvärr så med vanlig rodd att den roende måste vara vänd akterut.

Till taktroddare utses en sjöman som klarar att hålla takten exakt. Det kan vara nog så påfrestande. Paradrodd till exempel kräver att alla vilar på årorna i fem sekunder mellan varje tag. Då måste de ha uppsikt på taktroddaren.

Roddarna längst akterut denna bröllopsfärd var kvinnor. Den ena, med graden sergeant, var taktroddaren. Efter ett uppehåll på omkring etthundrasextio år var alltså åter två rodderskor igång med att transportera passagerare, en av dem dessutom i en nyckelroll för att få en massa män att ro i takt.

Sannerligen värt att visa i den utställning Sjöhistoriska Museet absolut bör bygga upp!

Rodderskorna på Stockholms vatten får inte glömmas! / The oarwomen of Stockholm must not be forgotten.

In my English nutshell:
For 150 years the local traffic of Stockholm
was carried out to a large extent by oarwomen,
two in each boat.

I min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken har jag skildrat några företeelser som rör förhållandet mellan kvinnors möjligheter och mäns och som är förbluffande stabila.

En sådan företeelse är att kvinnor lättare får svängrum där män lämnar ett tomrum efter sig. När män söker sig till bättre betalda arbete, rycker kvinnor in, och märkligt nog uppfattas detta ofta som ett framsteg för kvinnan.

En annan stabil företeelse är att det blir män som använder ny teknik. Det blir i allmänhet de som drar i spakar och vrider på rattar. Fler män än kvinnor vill visa att de kan och tar risken att göra bort sig, fler kvinnor än män vill inte ta den risken och tränger sig inte fram.

Mot den bakgrunden är det fascinerande att trafiken på Stockholms vatten länge sköttes av kvinnor som ägde sina båtar eller arbetade åt kvinnor som gjorde det. Med ökad näringsfrihet fick de konkurrens. Med nästa total näringsfrihet kom ångslupen, och dess maskin kunde givetvis bara män sköta.

Hur många känner till denna märkliga stockholmshistoria? Det kan bli fler!

Sjöhistoriska Museet ger på sin hemsida möjligheten att lämna IDÉÖRSLAG. Det har jag utnyttjat för att föra fram följande idé:

"En permanent utställning om rodderskorna på Stockholms vatten och utvecklingen från 1685 då näringen reglerades och reserverades för kvinnor, konkurrensen efter 1820 från kullrodden och sedan vevbåtar samt ångsluparnas långsamma utkonkurrerande av näringen. Se t ex Christine Bladh (red): Rodderskor på Stockholms vatten (Stockholmia Förlag 2008).

Stadmuseet också tänkbar huvudman men Sjöhistoriska bättre eftersom tarifferna visar trafik ända till Arboga, Landsort och Kapellskär och eftersom Sjöhistoriska kan bygga upp replik av brygga och båtar samt låta anordna rodd.

Målgrupp:
1 Alla engagerade för kvinnors villkor. Min idé har redan väckt genklang i Fredrika-Bremer-Förbundet.
2 Åtskilliga av dem som nu på nätet försöker få till stånd ett kvinnomuseum och för dem, t ex i F-D-F som menar att alla museer bör skildra kvinnor.
3 Utlänningar som kan få kunskap om något av det mest stockholmska som funnits.
4 Ungdomar som behöver konkreta exempel på villkoren människor levde under förr.

Finns det någon tänkbar samarbetspart för museet? Förvisso!

Boken jag hänvisade till berättar om litteratur där rodderskorna är nämnda. Några av de böckerna är representerade av litterära sällskap, t ex Almqvist-sällskapet.
Till det kommer sammanslutningar av roddintresserade liksom Fredrika-Bremer-Förbundet, Årstasällskapet och andra kvinnoföreningar som är medvetna om att historien inte började 1970."

Börja och kicka efter Sjöhistoriska Museets utställning om rodderskorna på Stockholms vatten!

Må alla som läser om rodderskorna och som går på utställningen betänka om det räcker att ge kvinnor och män lika möjligheter att våga sig på ny teknik. Personligen har jag blivit övertygad om att kvinnor måste undervisas i ny teknik och tränas i den utan att ha män med. Alltför många män vill ju visa att de kan bättre.

___________________________________________

Min senaste bok,
Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken,
kan beställas i bokhandeln men köps enklast genom
http://booksondemand.e-butik.se där den kostar 198 kr (med frakt 234 kr).
Det går också bra att beställa på bokorder@brevet.se men med risk för längre leveranstid.